Livskvalitet

Även om Liam har en egen säng så sover vi ändå oftast tillsammans i pappas säng. Visserligen en dubbelsäng så det finns ju ändå plats för en varsin om man säger så.
Någon gång mellan kl. 20.00 - 21.00 varje kväll, så läser pappa saga eller nån annan form av bilderbok för Liam, pussar, kramar, säger go'natt och påminner om att pappa älskar dig. Även om pappa sagt go'natt så brukar jag ligga kvar en liten stund och i regel så brukar Liam somna kort därefter.

Resten av kvällen tillbringar jag sen ömsom i teve-soffan ömsom vid datorn. Ingen regel utan undantag men så ser en helt vanlig kväll oftast ut hemma hos oss.
Nån gång mellan 23.30 - 00.30 är det även dags för fadern att tänka på refrängen, och efter toabesök med tandborstning smyger jag sen i mörkret in i sovrummet.

Det är här som ett stycke magi utspelar sig.
Liam sover tungt. Jag lägger mig till rätta bredvid, stryker honom på hans runda äppelkinder, förvånas lite över att man faktiskt kan snarka med en så liten näsa, jag ler och sluter mina ögon. Där ligger jag nu i mörkret och liksom andas in och känner doften av Liams tunga andetag medan jag så sakteliga domnar bort för att till sist sjunka in i djup sömn.

Det här är livskvalitet utan motstycke