La musica

Idag har jag förstått att det med lite viljestyrka och beslutsamhet går att råda åtminstone någorlunda bot på den tristess jag upplever mig ha hamnat i. Tristess upplevs vid avsaknad av stimulans och antagligen så blir jag inte längre tillräckligt stimulerad av att tillbringa större delen av mina dagar uppe vid ändstationen på Edsbyns södra torg. Därför så samlade jag idag ihop mina krafter,tog mod till mig,svingade mig upp på min blå damcykel och sågs sen trampa iväg genom snövädret för att försvinna bort vid horisonten i skuggorna av den rika nederbörden.(Oh gud så poetiskt:) Jag kom hem och där öppnades sen livets portar i form av musik och ännu mer musik.Jag hade nästan glömt bort hur härligt det är med musik.Det är ju skrämande hur lätt man kan utveckla en vardaglig företeelse till att bli en så dålig vana att man närmast kan betrakta det som ett tvångsbeteende. Därmed har jag åter igen blivit varse om att lagom är bäst och att det finns en hel del att berika sina dagar med, som musik tex. som är en aldrig sinande källa och som dessutom har en unik förmåga att kunna stimulera i vilket sinnelag man än befinner sig i. Denna dagens stora insikt har fått mig att åter känna att det finns hopp om en morgondag samt har det också inneburit ett förträffligt tillfälle att åter igen blåsa liv i och än en gång ge "vardagslunken" ett ansikte.