Det vore omöjligt att följa Liams teaterverksamhet här på bloggen då han har en förmåga att byta skepnad snabbare än vad jag hinner uppdatera.
Mycket riktigt så tog det inte lång stund tills han återkom från sitt rum. Den här gången utklädd till vår katt Lennart som verkade trivas med att få sällskap av en till av samma ras.
Liam blev dock smått upprörd när han lite senare skulle gå på toaletten och jag sa till honom att han inte fick ha så stor inlevelse att han bajsade på kattlådan.
4 kommentarer:
Ja det då ingen brist på fantasi där inte.Han e ju helt underbar din son .
Ja,å Lennart blev så glad med en kattkompis:D
Hehehe, ja jösses det är inte utan att man saknar tiden när ungarna var små när man ser Liam :)
Fast det är ju sant som någon sa:"Inga barn har någonsin varit så gulliga att inte deras föräldrar varit glada när dom har somnat!"
Detsamma gäller för kattungar som du säkert kan intyga :D
Jovars, även om det går en emot att hålla med så visst ligger det något i det alltid.
Skicka en kommentar