I mina försök att få Lennart att sluta klösa ner tapeterna och vässa klorna på möbler o.s.v var jag till zoo-butiken för att köpa motmedel. Den spray som tidigare funnits mot detta var nu tydligen förbjuden och man rekommenderade därför att man istället försökte avleda kattskrället med hjälp av klösbrädor indränkta i mynta. Problemet är ju bara det att katten har något personligt emot mig och därför tänker fortsätta att riva ner tapeter mm mm.
Jag har försökt med allt. Jag har jagat Lennart med både käpp och träsko, hackat på honom med skruvmejsel, sprutat diskmedel och hårsprej på'n, hållit honom fängslad ute på balkongen i sträng kyla, kastat böcker och även andra föremål efter honom, spelat skitdålig musik på jättehög volym men inget hjälper. Lennart bara växer och växer alltmedan tapeterna krymper och blir mindre.
Och som om inte det vore nog så gör han mig så förvillad att jag har börjat ställa mig frågan om jag håller på att bli tokig. Lennart liksom tittar på mig med en fånig tom blick och så avger han ett ljud som hör hemma i avgrundens djup, det låter i varje fall inte som en katt och får mig att känna rysningar. Det är väl närmast att jämföra med "The Shining" där Jack Nicholson skriver radmeter med ordet "redrum".
Lennart är en rar och fin katt...även om han inte har alla bestick i lådan.
5 kommentarer:
Oj, det låter som om Lennart är ett typiskt utbytingsexemplar - Han är en panter!!
Du får söka kursen som cirkus håller varje vår… ”Hur jag tämjer en riktig jamare”…
Så hälsar jag dig välkommen tillbaka, du är saknad här!! /βεα
Tack Bea!
Det där med att tämja en jamare lät intressant :))
Du får väl inga dumma idéer nu va’… jamaren i detta fall är ett djur!
Luuuugnt - jag är stabil ;))
Det känns tryggt att veta!
Du ska ha en stooooor It-kram för det!! /βεα
Skicka en kommentar