Patetiskt

冒険を開始することができます, eller som man säger på svenska, äventyret kan börja.

Om man har i åtanke allt vad man varit med om, och när man ser vad som händer och sker runtomkring en, så slår det mig ibland(ganska ofta faktiskt) att man alltför sällan tänker på hur tacksam man egentligen borde vara att man har privilegiet att fortfarande få vara i livet.
Hur enormt värdefullt det är att veta att man betyder något för en annan människa, att man fyller en nödvändig funktion och spelar en avgörande roll i någon annan människas liv.

Det här kommer jag väl antagligen inte att publicera, mest lite funderingar jag har för tillfället.
Det har tagit lång tid men på något sätt så skulle jag om jag får uttrycka mig lite klyschigt vilja säga att jag äntligen sett ljuset. Ja, det är ju inget som hänt idag utan liksom har vuxit och utvecklats inom mig under som jag sa, en längre tid. Vad jag menar med att jag sett ljuset?

Med att ha sett ljuset menar jag att från att ha varit likgiltig och tyckt att livet varit tomt och innehållslöst, saknat betydelse, äntligen kommit fram till ett uppvaknande där man plötsligt känner att "Jag vill leva". Att känna att man är betydelsefull, att få vara frisk, att känna sig älskad och behövd - det är stort ! Att må bra i själen - det är stort ! Att ha kommit på att man inte vill dö, för att man har upptäckt hur härligt det är att leva - det är stort !

Det fanns en gång en tid då bitterheten och sorgen var mina bästa vänner och det är med det i vetskap jag idag kan se och känna nyansen och förändringen i mig själv - livet är stort !