Jag står i köket å lagar mat medan Liam är på balkongen å pysslar. Maten börjar bli klar, jag dukar fram varpå jag ropar:
- Liam, nu är maten klar, kom in å ät!
- Jamen pappa, jag är inte så hungrig!
- Men Liam, man måste äta förstår du, kom nu!
Liam höjer tonläget två snäpp:
- Men pappa! - Ä're min mage eller ditt prat som bestämmer när jag ska äta ?!
Ja, vad svarar man...? Jag mumlar lite tyst inifrån köket:
- ....hmmm....ja, nu ä're mat i alla fall....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar