Tis-daX med "L3"

Med motorsågen surrande i bakgrunden berättar Leonard om förra veckans gökotta med Pjuken & Co som oturligt nog slutade med att Tjorken pissade på filten.

Gör det något....

Liam har vattkoppor....men det gör inget.
Ute är det sommarvärme...men det gör heller inget.
Någon premiärklipper sin gräsmatta...det gör lite grann.
Jag ska titta på teve...det går jättebra när det är sommarvärme ute och när Liam har vattkoppor även om det är svårt att höra vad som sägs på teven när någon premiärklipper sin gräsmatta samtidigt.

Nyheten om att Ronnie James Dio förlorat sin kamp mot cancern och nu är död kom väl inte som nån chock men jag måste ändå medge att det känns sorgligt. En legend har gått ur tiden, den lille mannen med den stora rösten. Han har även hunnit med saker som att spela bas åt Lill-Babs i dom svenska folkparkerna på 60-talet. Jag hann med att se honom live 2 ggr på 80-talet...minst.

Åldringsvård

Iron Maiden har för längesen skrivit in sig i rockhistorien men jag sitter ändå här och förundras över hur bra dom första skivorna faktiskt var. Jag har sett dom live minst ett par ggr...troligtvis på 80-talet, men jag kan inte säga att dom legat mig speciellt varmt om hjärtat, även om jag haft en relativt bra samling med deras LP-skivor. Kanske har detta att göra med att dom helt enkelt blev för stora och kommersiella precis som många andra. Därmed inte sagt att banden blir sämre för det, men jag personligen tycker att det liksom tappar sin känsla.



Ta ett band som Metallica. Deras första plattor var ju bara såå grymma. Ja, jag vet att dom är hur stora som helst i dag men jag kickar inte alls på deras nya alster. Det finns gott om exempel på detta fenomen. Kanske är jag bara en kvarleva från 80-talet som tycker att allt var bättre förr och som framkallar sina rysningar och sitt vemod genom att lyssna på musik ur det förflutna.

Rockabilly

Asså, nu har jag utsatt mig själv för ett litet experiment a la raggarmusica. Jag har liksom gett det en chans och låtit detta strömma ut genom mina högtalare. Resultatet av experimentet blev inte helt oväntat att jag tvingas säga att på delad 1:a plats med dubbelerik kommer detta outhärdliga malande(å det är inget bra betyg). Det gick bra i början, de första minuterna. Det svängde bra och jag erkänner att jag stampade takten ihärdigt och liksom rycktes med i gunget. Men sen, efter 40 min stod jag helt enkelt inte ut längre. Jag blev tvungen att stänga av. Det ekar fortfarande i mitt huvud, den enformiga basgången och den outtröttliga gitarrboogien, hur f**n orkar man lyssna på något dylikt....? Har inte detta släkte hört talas om variation och omväxling...?
Kanske måste man smörja in håret och lukta lite bränt gummi & svett för att få det å funka....

Vägra Raggarna Bensin !

Hipp Hurra för Lennart i dag !!!

I dag är det 1 år sen Lennart kom till världen och det firar vi med en burk sardiner.
Har kollat runt lite på det där med hur många kattår det går på ett människoår och hittat lite olika bud. Har valt att förlita mig på en tabell jag hittade och enligt den så skulle Lennart fylla 17 kattår idag vilket verkar ganska rimligt....även om Lennart är en omåttligt störd tonåring.

Leve Dellert, Han leve: Hurra! Hurra! Hurra! Hurra !

1 år = 17 människoår
2 år = 27 "
3 år = 31 "
4 år = 41 "
5 år = 45 "
6 år = 46 "
7 år = 51 "
8 år = 58 "
9 år = 61 "
10 år = 62 "
11 år = 67 "
12 år = 68 "
13 år = 71 "
14 år = 78 "
15 år = 81 "
16 år = 82 "
17 år = 88 "
18 år = 92 "
19 år = 96 "
20 år = 100 "

Tis-daX med "L3"

Leonard sitter inte helt oväntat och drömmer om björkved och smågrisar. Men när han väl vaknat berättar han om sina försök att vänja ålen Gulliga-Glenn vid att lyssna på hårdrock. Skulle det visa sig att detta inte är nån omöjlighet så kanske rentav någon av sommarens festivaler får besök av L3 & Gulliga Glenn.

Skallen

Jävla huvudvärk. Jag har nu dragits med dig under så lång tid att jag tappat räkningen på antal månader som du malt i mitt huvud. Lite milt uttryckt så skulle man kunna säga att jag nu är fett less på smärtan du åsamkar mig från att jag kliver upp på morgonen till att jag går och lägger mig på kvällen.

Tro nu inte att jag gett upp och tänker tillåta dig att fortsätta plåga mig. Nej, jag har i samråd med läkare och optiker beslutat att införskaffa mig ett par glasögon...minst, eftersom man kommit fram till att jag har ett brytningsfel relaterat till min utomordentligt höga ålder(både optiker och läkare var otroligt fascinerade över att de lyckats stöta på något så fruktansvärt ålderdomligt).

Nåväl. Det pratas på bygden om att jag skulle tillbringa en stor del av min tid vid datorn(det finns inget som styrker detta och dessutom så har man en gång för alla slagit fast att tid är något relativt). Detta i kombination med brytningsfelet skulle kunna vara orsaken till den huvudvärk som jag nu så länge dragits med. Funkar nu inte detta så kan jag alltid donera mitt eftertraktade huvud till nån rik jävel som aldrig haft skallebank.

Tis-daX med "L3"

Idag får vi höra historien om när "Tjorken" ramla ut genom bakrutan på Pjukens ombyggda SAAB v4. Dagens update tenderar även att locka fram en liten tår i ögat då Leonard tar upp en för honom mycket betydelsefull och känslosam händelse.

Ska jag sparka hårdare....?

Ungefär så ofta jag kan försöker jag att sparka på Lennart, speciellt när han klöser på inredningen. Nu undrar jag bara hur mycket man bör sparka på sin katt egentligen...på ett ungefär sådär.
Att man ska sparka på sin katt vet jag, men inte exakt hur mycket. Jag antar att det är av speciell betydelse om man är mån om kattens livslängd, har även hört att det kan påverka utseendet.
Av Lennart att döma så verkar han inte alls vara så mån om sin livslängd då han i sitt beteende inte verkar visa någon större kärlek till livet. Vad jag menar är att han verkar vara ungefär lika rädd om möbler och inredning som han är om sig själv.