Nymuck till nästa volta....

Ja, man hinner väl bara bli av med magsjukan så kommer nästa problem för nu har kriminalvården åter igen gläntat på dörren och släppt ut "dubbel-E" på fri fot. Det här är ett lokalt problem,men jag kan lova att, lyssnar man noga så kan man höra hur det rasslar i cykellåsen när Edsbyborna i sin förtvivlan försöker säkra sin egendom.
Man kan snacka om ekonomiska kriser, varsel och nedläggningar men det finns väl ingen som med så lite kan orsaka sån oro och upprymdhet i ett samhälle som detta lokala fenomen.

Personligen så tycker jag att fenomenet i fråga har en given plats som staty på Södra torget i Byn.

Nu ska jag steka leverbiff, som om det hade med saken att göra men skitsamma.

Illa - jag mår illa

Man ska ju inte ropa hej försen man är över bäcken sägs det och den här gången är jag nog benägen att hålla med. Efter att i går mått så bra att jag trodde att magsjukan lämnat mig så tvingas jag idag ta tillbaka mina antaganden. Jag mår skitkasst och min mage är i ett bedrövligt skick. Toaletten påminner lite om en sk. "Love explosion" om du förstår vad jag menar, men vad gör väl det så länge det doftar kärlek...

Liam mår i alla fall bra eller bättre och det är väl huvudsaken. Själv står man lämnad i sjukdom, jämmer och elände.

Glöm inte att titta på Olle Ljungström kl. 20.00 på 2:an ikväll.

Mundiarrè

Det är nu över en vecka sen det blev svart på skärmen. Du som läst bloggen tidigare känner förmodligen till att jag haft vissa problem med computern på sistone och precis när jag tror mig fått ordning på problemet så kommer mörkret. Min skärm indikerar bara "No signal" när jag försöker starta upp datorn. Trots min rädsla att få kondition så tar jag trapporna ner till förrådet för att hämta upp en gammal skärm för att om möjligt kunna utesluta att det är burken det är fel på men det är samma sak med den - "No signal".

Jag ger upp och lämnar in datorn hos vår lokala försäljare och reparatör för felsökning.

Utan dator och med viss abstinens kommer då som en skänk från ovan ett stycke MAGSJUKA och drabbar först min son och ett dygn senare även mig. Jag måste säga att det var så längesen jag hade magsjuka så jag totalt glömt bort hur underbart det faktiskt är med nedspydda sängkläder, hink bredvid sängen och den tungt trafikerade vägen till toaletten.
Det är lätt att skratta åt eländet i efterhand men min son mådde så illa att han ordagrant sa att han inte trodde att han skulle få uppleva sin födelsedag eftersom han trodde att han skulle dö.

Nu mår vi bättre och återvänder till datorhistorien.
Jag ringer idag upp butiken där jag har lämnat in min dator och där låter man meddela att min burk fungerar felfritt och har så gjort ända sen jag lämnade in den.
Jaha??? tänker jag och börjar tankemässigt förbereda mig för att returnera skärmen till återförsäljaren....även om jag testat 2 skärmar. Jag hämtar hem burken och pluggar in skärmen och slår på datorn och den startar upp utan anmärkning. Jag måste säga att det faktiskt skulle ha känts bättre om det inte funkat och jag hade kunnat lägga skulden på skärmen,men nu är det bara ett mysterium som inte lär inbringa någon sinnesfrid hos mig......när händer det igen? , kommer den att starta upp som vanligt? , vad händer härnäst? osv

Bara några ord till om magsjukan som faktiskt har fått mig att undra om det inte vore bra ur ekonomisk synpunkt om man drabbades av magsjuka sådär en eller ett par gånger i månaden.
Jag menar bara att matkontot som väl är den största utgiften (efter boendet) skulle ju halveras eller åtminstone sjunka rejält............faan va man glömmer fort!

"Kebnekajse" eller "Kebnekaise"

Eftersom jag igår ordade lite om Svensk progg då jag skrev lite om bandet "Motvind" så tänker jag, även om jag inte är någon expert på området även idag nämna ett band som haft stor betydelse för mig. Det är "Kebnekajse" och även dom spelade lite tyngre rock. Dom körde elektrisk folkmusik med elgitarrer och bandet bestod av en rad mycket duktiga musiker. Som jag nämnde igår så har min syrra betytt mycket för mig och då menar jag även i musikväg, och som tack för det så snodde jag någon gång på 70-talet "Kebnekajses" första LP "Resa mot okänt mål"(från -71) av henne. Jag vet inte om jag vill kalla det att jag snodde den men jag undanhöll den för henne bara för att jag själv idogt skulle få nöta ner spåren på skivan med hjälp av en gammal byrågramofon som fanns i mitt föräldrahem. "Resa mot okänt mål" anses av många idag vara den bästa LP:n som "Kebnekajse" gjorde och nu till ett litet erkännande: Jag har fortfarande LP:n i min ägo......men skulle syrran vilja låna den så är inte jag den som är den. Alternativet är ju att hon kommer hit till mig så ska jag spela den för henne.

"Motvind" från Gatebarg

"Som i en dimma" sjöng Göteborgs-bandet "Motvind" någon gång i början på 80-talet. Det är i alla fall så jag känner mig just nu och jag är tämligen övertygad om att jag blivit utsatt för ett virusangrepp modell "lite lagom tråkigt". Kanske kan jag där finna svaret till att jag dom senaste dagarna känt mig så avskärmad och drabbats av den skrämmande tanken att jag skulle vara på väg in i verkligheten.

Apropå "Motvind" så var det ett bra band - jä***gt bra band tycker jag. Jag var förstås i yngsta laget när dom startade någon gång kring -74 tror jag visst att det var men jag har ändå vissa tidiga minnen av motvind. Det har nog att göra med att jag har en syster som var en inbiten proggare och förmodligen den sista hippien. Jag avgudade henne och jämt när hon var borta så smög jag in på hennes rum och gottade mig i det som fanns att tillgå på hennes träfärgade lilla kassettbandspelare.

Jag har visserligen inte vart nån stark anhängare av den Svenska proggen men även där finns det ju undantag.......ganska många faktiskt.
"Motvind" blev väl av många heller inte erkända som ett riktigt proggband men "det bryr jag mig inte om" som "Emil" i Katthult säger. Jag har ju alltid haft en viss förkärlek för lite tyngre riff och det var väl det som jag tyckte att just "Motvind" levererade.

Ont i lilla örat

I natt så har Liam haft öronverk och det är inte någon höjdare när barn har ont i öronen kan jag säga.Det enda pappa kunde göra var att erbjuda honom flytande alvedon men se det gick inte. Det var både starkt och äckligt och han ansåg sig bara behöva lite vatten så skulle det nog bli bättre. Han fick sitt vatten och jag måste medge att jag är lite undrande för sen somnade han om igen. Visserligen så har natten vart orolig och på morgonen så ringer jag till dagis för att meddela att vi stannar hemma idag igen. Detta möttes av mer eller mindre stora protester av min son då dom idag skulle ha vinterfest med maskerad på förskolan och han redan hade bestämt vad han skulle vara och redan igår packat sin kostymering. Å inte hade han ont nu inte.

Efter att ha kollat hans temp, pratat och rådgjort med sjukvården så kom vi fram till att han gott & väl kunde vistas på dagis bara han kände sig pigg. Nån antibiotika skulle det ändå inte bli tal om och det enda man gör är att behandla med smärtstillande - förhoppningsvis att det bara behövs nattetid. Han fick som han ville och är nu på förskolans vinterfest.

Själv så får jag väl göra en tur till apoteket idag för att införskaffa smärtstillande i suppar då det förmodligen är lättare att ge honom, men mest av allt så hoppas man väl på att det inte ska behövas något över huvudtaget.

Bara undrar......

Att jag i morse serverade ett något meningslöst klipp med Tv-nytt från 70-talet berodde helt enkelt på att jag i morse när jag tänkte sätta mig ner för att skriva av mig, drabbades av något som närmast kan liknas med ett hjärnsläpp. Jag blev bara så less på situationen för jag hade faktiskt tänkt att tillföra min blogg något på morgonkvisten.

Hjärnsläpp eller inte,men ibland funderar jag på om man inte kan "gå in i väggen" av att blogga. Just nu känns det i alla fall som om att mitt "VaCuum" stöter bort mig varenda gång jag försöker närma mig. Även när jag tycker mig ha något som jag vill rita ner och dela med mig av så verkar det som om att något bara kliver emellan, och så sitter jag där som paralyserad och bara gapar.

Måhända är det allt som händer runt omkring mig just nu som är orsaken till detta, eller så är det bara en så enkel sak som att jag är på väg in i klimakteriet ; )

Tänk om mitt"VaCuum" helt enkelt håller på att stöta ut mig.
Vad händer då?
Kommer jag bara att lämna tommaintet för att kastas rakt ut i verkligheten?
Vad krävs för att leva där?
Orkar man leva där?
Får man ha visioner där?
Får man drömma där?

Kanske är det just det man bör göra för att underlätta vistelsen i verkligheten.

Pssssst......

Slit & Släng

Har börjat den här dagen med lite knep & knåp skulle man kunna säga. Jag har rengjort tangentbordet genom att först sprätta bort alla tangenterna varpå jag sen putsade allihop med diskmedel.
Visserligen så hade jag ett nytt bord som legat i gömmorna en längre tid som jag har ersatt det gamla med men det förhindrade ju inte att jag rengjorde det förra.

Tangentbord är en sån där slit & släng-vara som man bara byter ut med jämna mellanrum vilket också måste innebära att det är en miljöbov. Det går alldeles utmärkt att diska tangenterna med vanligt diskmedel.

Hoppas på besök av äldsta grabben och hans lilla familj idag så "faffa" får träffa lilla barbarnet:)

Nu ska Vi laga lite lunch Liam & jag, och med det så sänder vi även ut en "alla hjärtans-kram" till alla läsare.....och andra också för den delen.

Ha en fin dag.

Om alla vore som jag

I min värld skulle det vara soft att leva. Man behöver ju inte vara lat för att man anser att livet ska vara behagligt och fridfullt. I min värld så regerar freden och kärleken och vi lever alla i harmoni med naturen och vi respekterar varandra precis som vi är. Som en liten porlande bäck i skogen skulle livet flyta fram i stilla ro.

Kanske en utopi, men pengar skulle vara ett minne blott som vi ibland tillsammans brukade skoja och skratta och minnas hur det var förut när dom fanns. Vi skulle skratta åt våra tidigare misstag och dumheter och vara förundrade hur dumma vi hade varit som inte hade kommit på livets mening tidigare.

Som ett kollektiv uträttade vi allt nödvändigt arbete tillsammans där vi delade på sysslorna efter var och ens förmåga. Om vi antar att det även i denna värld skulle finnas utrymme för tårar och sorg så skulle min son Liam finnas där. Han skulle bara med sin närvaro göra att den drabbade skulle finna tröst.

Det enda varumärke som fanns kvar skulle vara "Coca Cola" och det fanns kvar bara för att vi tillsammans så hade bestämt. Det fungerade numera som ett stycke kultur och var ett museum beläget i dom mest ogästvänliga delarna av Karpaterna.

Vi skulle aldrig ge upp våra tankar och vår strävan i att uppnå Ljus & Frid - "Kärlekens Rus"

Med dessa rader om en underbar värld så länkar jag vidare till "Bums.Nu"

Här är även länken till "Estetjävel" som blogosynkar med H C Barregren på Bums. Nu

Blogga för en bättre värld

Med anledning av "Bums.Nu": s inlägg idag som handlar om huruvida han skapat ett nytt ord så skriver jag detta lilla inlägg. På sin blogg ställer han även frågan om hur du tror att världen skulle se ut om alla vore som: och så länkar han till 14 bloggare med uppmaningen att vi ska föra detta vidare och länka tillbaka till varandra i ett försök att rädda världen.

Om du kikar in på "Bums.Nu". s sida så får du reda på det "nya ordet" och där finns även länkar till ett antal bloggar. (Följ den här länken för att se det ursprungliga inlägget)

Personligen så tror jag att om alla vore som dessa bloggare så skulle världen vara en betydligt behagligare plats att leva och dö på.

(Observera att länkarna hänvisar till 2 olika inlägg)

Nostalgisk klimatförändring

Idag är Liam tillbaka på dagis och den kyla som vi haft över oss verkar ha släppt och vi tycks återgå till ett mera humant klimat. Solen skiner och det ser ut att bli en strålande vinterdag. Vore man intresserad av skidåkning på längden, eller tvären också för den delen så tror jag att denna dagen vore idealisk för ett sådant ändamål. Jag har faktiskt tidigare i mitt liv ägnat mig åt skidor på tvären.

Vidare så åkte jag nyss iväg på en nostalgitripp när jag läste "Tyskungens" blogg. Det är tydligt att det ändå är 80-talet som satt dom djupaste spåren i ens själ. Siewert Öholm marknadsförde "Heavy Metal". Livet var "Rock'n Roll - man var rebell, och man var odödlig.

Man funderar ju lite på vad man har att se fram emot. Rock'n Rollen inom mig kan ingen ta död på, men ska framtiden kantas av typ: Nitar, läder & höftledsoperationer.....?

En strålande dag

Solen skiner och trots att det är kallt så får man nog lov att säga att det är en strålande vinterdag. Det är ju ändå Februari och det brukar väl vara en månad som kvicksilvret kan sjunka ganska så rejält.
Även om Liams snuva föranleder att vi helst vistas inomhus just nu så har vi ändå vart till affärn, för äta bör man ju göra i alla väder, och även om det var rejält kallt så var det skönt att komma ut lite.

Personligen så tycker jag att det ändå är en viss tjusning när det liksom gnisslar under fötterna eller rättare sagt skorna när man går,men tro nu inte att vi gick ända till affärn. Nej, vi cyklade också, och det gnisslade ännu mer......den cykeln, den cykeln....i ur & skur i alla väder.....vad du vart med om....du är en vän som förtjänar all heder....

Mycke grader blir det

Liam är fortfarande lite fuuk så jag fortsätter att vårda honom ännu en dag. Han vill ju så gärna tillbaka till dagis men han har en otäck hosta och det rinner snor hela tiden. Det är ju ett gott tecken att han vill till dagis för det visar ju att han trivs där i allafullafall, men det har han förresten alltid gjort.

Ute är det svinkallt idag. Jag tror vi har något fel på våran termometer för det verkar som om att när man pratar om temperaturen så tycks andra som inte bor långt härifrån ha haft sisådär 5 grader mer än oss.
Hursomhelst så visar våran mätare -20º celsius idag så då får man väl anta att det säkerligen är -25º på en schysst mätare.

Jag har precis kommit på hur man skriver grader(º) på tangentbordet så därför blir det en hel del om temperaturen. Det är ju sååå loolit när man kommit på någe nytt. För er som inte vet hur man får till det där lilla tecknet så ska jag bistå med informationen.
Håll ner Alt-tangenten medans du skriver 167 på den numeriska delen av tangentbordet så ska den där lilla ringen ploppa upp.
Vet inte om det har något med inställningarna att göra men för mig funkade det inte med Explorer som webläsare men med Firefox går det alldeles utmärkt.

Nu ska jag vrida mitt huvud 90º för att se hur det går för grabben som sitter i soffan med en temperatur på sådär 37,5º.

Ha en iskall men ändå skööön vinterdag.

Vård av barn

Idag är den alltid lika förvandlingsbara "Barbapappa" hemma och vårdar sitt sjuka barn. Liam hade lite feber i morse och var så rosslig i halsen så vi beslöt, eller rättare sagt jag tog beslutet att han skulle stanna hemma idag. Det möttes av vissa protester men ibland så får inte ens chefen bestämma.
Vården av det "sjuka" barnet består av att pappa oavbrutet får servera sin son varm choklad alltmedan han sitter djupt försjunken i vad som bjuds på "Barnkanalen".
Undrar om det blivit lättare att vara barn idag när det finns ett programutbud som gör att man kan titta på barn - tv hela dagarna.
Annat var det förr då man tilldelades max ½ timme med "Anita & Televinken" om man nu lyckades få in nån bild på tv:n.
Där jag växte upp fick man klättra efter väggen med en antennkabel och prova sig fram och om möjligt försöka få till en bild som kunde urskiljas av det mänskliga ögat.

Idag är det ännu kallare i Edsbyn. Kanske hjälpte det till när jag fattade beslutet om att Liam idag skulle stanna hemma från dagis då det inte är speciellt lockande att gå ut.

Kommer Du ihåg mig?

Idag var det kallt - riktigt kallt. Jag har ju lyst med min frånvaro här på bloggen den senaste veckan.....eller är det två veckor...? Nåja! Det är problem med min dator som är den huvudsakliga orsaken till det i allafall men nu verkar det som om allt har ordnat upp sig.
Jag är ingen hacker precis men den här tiden har jag verkligen kommit in bakom kulisserna och lärt mig känna detta tekniska underverk som jag tillbringar så stor del av mina dagar vid. Vissa saker har jag dock gått bet med och tvingats anlita viss assistans men man lär sig aldrig så mycket som när man försöker lösa sina problem på egen hand - det gäller inte bara datorer.
Nu har jag massor att göra med att läsa dom bloggar som jag vanligtvis brukar besöka men som fått stå tillbaka den här tiden.

Det känns inte helt rätt att stänga av "Dan Hylander" bara för att cykla upp till vändplatsen och dricka kaffe, men stackars "Dan" är ju installerad i computern, så likt en man i en ask i byrån så kan man ju plocka fram honom när man vill.

"Farväl Till Katalonien"

Tillbaka i etern

Hejsan syndare och medvandrare. I dag är jag bara glad - så glad att jag vill bjuda alla på denna lilla muntergök.

Small bubbles - Big troubles

Hjäääälp!!! Min dator har förvandlats till ett monster som håller på att äta upp mig inifrån.
Nu har jag installerat om rubbet 2 gånger och det ser ut som om att det kommer att bli en 3:e gång också då det verkar som om att något är instabilt med operativsystemet. Det vill liksom inte bli någon riktig fart på min lilla buuuuurk.

Fortfarande vid liv

Kanske du undrat vart jag tagit vägen, men det är bara diverse problem med den tekniska utrustningen som gjort att jag samtidigt tagit en liten paus ifrån bloggandet. En välbehövd paus skulle det visa sig, för även om jag inte åstadkommer flera radmeter om dagen så har jag upptäckt att bloggen spelar en stor roll i ens vardag och man har mer eller mindre gjort det till ett mönster att försöka bidra med minst 2 inlägg om dagen. Det är ju meningen att jag ska styra bloggen och inte tvärtom. Egentligen är det nog inte så farligt som det låter utan det är väl som vanligt bara jag som efter bästa förmåga försöker utstråla en negativ hållning. Kan ha att göra med min frustration över computerns nedsatta arbetsförmåga.
Jag kommer tillbaka - var så säker!

Tittut på skärmen (med fel upplösning)

Heej! - Mhehehe!

Trots att min djupa depression håller i sig så skriver jag väl ner nån rad - mhehehe!
Datorproblemen kvarstår men idag tänker jag kontakta "Målda" - mhehehe!
Det är nämligen där som ortens egen datorfrälsare och tekniker har sitt högkvarter - mhehehe!
Om någon undrar varför jag låter som ett får så kan jag meddela att det undrar jag också - mhehehe!

Inget mer, ber jag om - kärlek kom och kooom!