Drömfångaren från Tyresö

Man undrar ju ibland vad som rör sig inuti skallen. Jag är inte den som kommer ihåg vad jag drömmer och därför så vet jag inte heller att jag drömmer....även om man vet att alla drömmer.
Men nu har det hänt....klart det händer ibland, men inte ofta. Jag har haft just en sån dröm som jag kommer ihåg, mycket väl dessutom(om det nu var en dröm). Man kan ju undra vad en drömtydare skulle ha att säga om min nattliga upplevelse och om storyn skulle ha fastnat i en drömfångare om man haft nån....

Nu till den spektakulära handlingen. Jag blir inte jagad, jag faller inte utför ett stup, det handlar inte om nån vardaglig händelse. Nej, jag befinner mig på Tyresö(!!), åkande på en trädgårdstraktor i ett dessvärre mycket lerigt skogsparti. Detta gör att jag lyckas fastna med traktorn(som är röd) i gyttjan, men jag har tur. För efter att stått där å slirat en stund så får den jäkeln fäste och jag far vidare uppför en slänt. Förvirrad av händelsen och med en skitig trädgårdstraktor glider jag sen in mot de centrala delarna av samhället varpå drömmen tar slut när jag ser mig själv sittande på traktorn försvinna bort i fjärran. Det är som gjort för eftertexterna liksom.

Mig veterligt så har jag ingen koppling till just Tyresö och jag har heller aldrig nånsin rattat en trädgårdstraktor. Nu är jag inte den som nödvändigtvis anser att det går att tolka allt man drömmer men jag tyckte ändå att det här var en lagom roande story med ett bra manus....för att inte tala om vilka skådespelarinsatser. Något för korrespondenterna kanske.
Så här års är ju skogarna fyllda med allehanda godsaker men jag svär vid min teve minst att jag inte ätit något starkare än champinjoner den senaste tiden.

Tänkte....

...kika in å rita ner en liten sammanfattning av dagen som gått men kom just på att jag kände mig så trött så jag går nog å lägger mig istället.
Andra som kan känna sig blåsta är pensionärerna som idag blev underrättade om att dom inte oväntat blivit snöpta på en skattesänkning av Reinfeldt & Co.

Som en saga

Eftersom jag, i varje fall just den här helgen, är en ganska enkel individ så är det faktum att jag införskaffat mig ett par gångstavar det största som hänt mig. Nu har jag varit vid Kygelvallen å klättrat i backarna i dagarna 2 och jag måste säga att det är det skönaste jag gjort på länge....med stavar. Utan tvekan så arbetar man mycket mer med kroppen. Det sägs att det rör sig om uppemot 30 % och det tvivlar jag inte på. Sen ska det ju vara en viss teknik också men har man bara viss tillgång till det internationella nätverket så är ju informationen och instruktionerna inte så långt borta och om man ska lyssna till hybris så är jag på god väg att bli en mästare även inom det här området. Känns sketabra när man fått in rytmen.

Nu ska jag erkänna att för snart ett år sen i samband med att jag började röra på fläsket så var det en vän som tipsade mig om att stavgång skulle vara väldigt bra och effektivt. Ja, ja. Man har ju inte kunnat undvika att se hur allt fler promenerar runt med "såna där" och inte ser det riktigt klokt ut heller. Jag bedyrade faktiskt att stavar, det skulle då jag aldrig knalla runt med....men va XVII, man är väl inte sämre än att man kan ändra sig, som nån sa.

På bilden kan man se dessa ömt vårdade ädelstenar hänga i standby-läge i väntan på morgondagens walkabout.

Den pojken...

Satt ute på balkongen idag då jag såg Liam komma cyklande i backen på väg hem från skolan. Min stora lilla gosse åker till och från skolan alldeles på egen hand nu. Med ivrigt trampande fötter och iförd ryggsäck var han nu snart hemma efter ännu en dag i 1:a klass. Omkring en minut senare kommer han lagom andfådd in genom ytterdörren och ropar - Hallååå, jag är hemma!
Jag låter informera honom om att pappas eftermiddagsplan är att vi ska åka till Alfta för att hälsa på farmor varpå han svarar - jamen, först ska jag göra läxan. Jag svarar inget utan betraktar honom bara när han plockar upp sin läxa ur ryggsäcken, skyndar förbi in på sitt rum och hämtar några pennor och vidare ut på balkongen där han sätter sig i solen för att ta itu med sina hemuppgifter.
Jag tänkte bara att är man så duktig och angelägen om att ta itu med uppgifterna direkt så tycker jag minsann att resan till farmor kan vänta en liten stund. Han har även lånat en bok på biblioteket som han har börjat läsa för mig - alldeles själv.