VaCuum

Att intet är nytt under solen stämmer inte. Världen förändras ständigt och nu har det hänt igen. Det började i lördags då jag var ute på min förmiddagspromenad. Hade inte radion eller mediaspelaren med mig så det var öppet för fri tankeverksamhet i mitt gulliga lilla huvud. Tankarna och funderingarna gnolade och malde. Jag gjorde kostnadsberäkningar och jag tänkte ännu mer. Och så kom det! Jag hade bestämt mig. Jag ska skaffa mig längdskidor(!). Jag och längdskidor. Det är en större överraskning än om nord och sydpolen skulle byta plats över en natt. Efter avslutad lördagspromenad och dusch så bar det sen iväg till den världsberömda lilla sportbutiken "Knåda sport". Där inhandlades det skidor, bindningar, pjäxor, stavar och för att om möjligt hålla gnistan uppe inför den stundande skidåkningen, även valla. Sen ville man ju prova utrustningen också men blygsam som jag är så inväntade jag kvällningen med tillhörande mörker, mycket mörker. Jag fixade några timmars barnpassning t...

Den här gången tänkte jag försöka uppdatera sidan utan att nyttja ett dödsfall för att råda bot på bloggtorkan. Här hemma går livet vidare utan några större förändringar(fri tolkning av vad som skulle kunna vara precis vad som helst). Köttgrytan puttrar på spisen och Liam har klätt ut sig till en fågel. Ja, jag hjälpte honom nyss att häfta fast gummibandet till den egenhändigt tillverkade näbben. Själv så går, sitter och står jag väl mest och längtar. Det är bara att längta, annars skulle man ju inte ha något att se fram emot. Jag bär t.ex på en längtan att köttgrytan som står på spisen skall bli klar. Senare, så kanske, men bara kanske och om Liam tillåter, så kanske, men bara kanske, så ska jag svida om och bege mig ut på en joggingrunda....men bara kanske(värt att notera är att även detta är en längtan). Puss i spejset!

På söndag kväll befriades min pappa äntligen från sitt lidande. Efter att ha varit okontaktbar ett dygn slog han kl.17.48 upp ögonen, sökte kontakt med de sina, log, tog ett sista andetag och somnade sen lugnt och stilla in. Det var min fars önskan att lugnt få avsluta jordelivet i sitt hem. Nu slipper han den smärta som plågat honom till följd av hans sjukdom de senaste 2 åren. Min pappa var en rolig prick. Visst har livet varit bitvis fyllt av elände men jag gillade min far. Han ville sina barn väl och det är pappa jag har att tacka för den som det ibland kan kännas så gränslösa/sanslösa humor man har. Pappa tyckte om musik och spelade själv dragspel, men även en del andra instrument "till husbehov" som han brukade uttrycka det. Pappa blev 86 år.

Denna dagen ett liv, sa farbror Melker, å så är det väl hur man än vrider sig...kanske. Vad vet jag..? Inte mycket antar jag men i mitt eget tycke ändå en hel del. Som att jag idag när jag var ute på min promenad mötte ett motstånd som tvingade mig att gå i ett framstupa läge som måste sett allt annat än normalt ut. Vädergudaren(ja, den heter så) behagade nämligen ha kännedom om att jag vistades ute och la sig således till med en vindstyrka på sisådär 400 m/s. Min kroppsställning lär väl ha varit ungefär vågrät då jag för full kraft och med en otrolig viljestyrka vägrade släppa blicken på målsnöret och med blodet rinnande ur ena mungipan släpade mig mot målet hemma på Öjollasbacken. Jaa, å sen gick livet vidare. Puss & Kram

Nu har vi plockat ut julen Liam o jag. Det går ganska fort hemma hos oss, sådär 10 min typ. 3 ljusstakar, lite tomtar och en minijulgran. Rivning av pepparkakshus och vips så är allt som vanligt igen. Lite märkligt är att julen tycks komma till oss varje år trots att jag aldrig sätter upp nå julgardiner....undrar vad som skulle hända(eller inte hända) om jag skulle sätta upp julgardiner. Kanske skulle hela vår lägenhet drabbas av nån sorts julstämning. Sånt har man ju hört talas om. Liam är i alla fall frisk igen efter 5 dgr. med hög feber. Visst är jag glad för Liams skull men det är ändå en klen tröst när beskedet att den eminente Per Oscarsson m fru sannolikt har förolyckats då deras bostad brunnit ner till grunden. Nu lär det väl ha varit 2010 det inträffade så det får väl läggas till fjolårets förluster.

...med nya möjligheter. Ja, så brukar man ju säga i alla fall. Kanske var det så att 2010 var helt uttömt på möjligheter så att 2011 liksom dök upp där i grevens tid. Nu vet jag inte riktigt hur det ligger till med det där, men nånstans så vill jag tro att alla år är hur fulla som helst av möjligheter, dock inte samma möjligheter. Man kan t.ex inte bli utsedd till årets prinsessa 1986 om året är 2004....eller? Kanske kan man det i år eftersom 2011 är ett år fyllt av "nya" möjligheter. Möjligheten att bli utsedd till årets "Bubblare som bara babblar" är däremot en möjlighet som möjligtvis kan anses som ganska möjlig. Observera att bilden inte har något med texten att göra.