Så det kan gå

Du som följt min blogg har tidigare kunnat ta del av historien om min båtbensfraktur. Som bekant har jag nu fått det opererat. Man har tagit ett stycke ben från höften,snidat till det och skruvat fast det. Man har alltså ersatt den skadade delen av benet med ett nytt ben.
Eftersom det är väldigt dåligt med blodcirkulationen i dessa trakter(alltså inte i Edsbyn m omnejd(vad jag vet))(tänk om man skulle göra parentes för att fylla i allt som rör sig i skallen) så hör båtbenet till det mest svårläkta på hela kröppen(och min kröpp är stor den).

Nu är det så att förra veckan så var den gamle pensionären ute och stapplade i det hala väglaget utan vare sig broddar eller spark. Det var då det hände. Jag for helt enkelt baklänges varpå jag reflexmässigt försökte ta emot mig med den skadade handen. Detta är på intet sätt något gnäll eller så. Nej, är det vinter så får man gilla läget....och man får skylla sig själv, eller vara beredd att ta konsekvenserna om man beger sig ut. Inte är det heller något gnäll när jag säger att jag nu har mer ont än nånsin och att jag förmodligen raderade ut den bit av läkningsprocessen som hade börjat.

För er som är omåttligt intresserade så kan jag upplysa om att jag igår var och röntgade eländet men att jag ännu inte fått något utlåtande från Dr.Bryt & Bänd.
(Med "eländet" menas den handled där det skadade båtbenet har sin hemvist d.v.s vänster)
(När jag säger vänster så avser jag då att objektet är beskådat från mitt håll sett)
(Med objektet avser jag i det här fallet handleden)

Krya på er