Att jag i morse serverade ett något meningslöst klipp med Tv-nytt från 70-talet berodde helt enkelt på att jag i morse när jag tänkte sätta mig ner för att skriva av mig, drabbades av något som närmast kan liknas med ett hjärnsläpp. Jag blev bara så less på situationen för jag hade faktiskt tänkt att tillföra min blogg något på morgonkvisten.
Hjärnsläpp eller inte,men ibland funderar jag på om man inte kan "gå in i väggen" av att blogga. Just nu känns det i alla fall som om att mitt "VaCuum" stöter bort mig varenda gång jag försöker närma mig. Även när jag tycker mig ha något som jag vill rita ner och dela med mig av så verkar det som om att något bara kliver emellan, och så sitter jag där som paralyserad och bara gapar.
Måhända är det allt som händer runt omkring mig just nu som är orsaken till detta, eller så är det bara en så enkel sak som att jag är på väg in i klimakteriet ; )
Tänk om mitt"VaCuum" helt enkelt håller på att stöta ut mig.
Vad händer då?
Kommer jag bara att lämna tommaintet för att kastas rakt ut i verkligheten?
Vad krävs för att leva där?
Orkar man leva där?
Får man ha visioner där?
Får man drömma där?
Kanske är det just det man bör göra för att underlätta vistelsen i verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar