Nu ä're kväller

Det var väl inte precis vad han hade tänkt sig men nu satt han där på 6:e våningen och stirrade ut genom fönstret från avd.10. Nja, det var väl egentligen med en ganska likgiltig känsla och med en relativt avslappnad kroppshållning han satt där framåtlutad över stolsryggen medan han blickade ut över stan som lyste där borta i fjärran.

Klockan hade med råge redan passerat 21.00 när 2 sköterskor ur nattpersonalen rullade in medicinvagnen i det s.k sällskapsrummet. Hahahaha....ja, där satt vi som ett gäng omyndigförklarade yxskaft och väntade på kvällsdosen som var som man säger väl avvägd efter patientens och den "enskilde" individens personliga behov. Under noggrann övervakning försökte den kvällspatrullerande och landstingsanställda personalen se till att var och en fick i sig av vad som var avsett för att behålla lugnet på avdelningen under nattetid.

Några minuter senare och efter lite behovsprövad byteshandel så kunde man utan större ansträngning höra det släpande ljudet av tofflor a la institutione då samtliga drog sig tillbaka till det bås som var var och en tilldelat.

Även om ögonlocken knappast tillät det så skedde ändå viss tandborstning.....eller något som åtminstone påminde om det.
Exakt 1½ steg bakåt och jag sätter mig på sängkanten, lutar mig baklänges varpå mitt huvud träffar kudden och det sista jag minns är att: F**n vad jag gillar läget....