Det här blir inte lätt men nu kommer ett försök att skriva ett inlägg med åtminstone något inslag av vett och sans. Det är påfrestande att tvingas säga detta men idag har vi gjort något så normalt som att varit till Alfta. Jajaja, självklart så finns det säkert invändningar på huruvida det är normalt eller inte men det var i vart fall en naturlig handling för att Liam skulle få träffa sin farmor & farfar och eftersom dom också är min mamma & pappa så hälsade jag också på Liams farmor & farfar.
Trodde det skulle vara uppfriskande med en dos av Alfta(det brukar det vara)men sen flera timmar tillbaka så verkar jag vara besatt av en enda tanke. Jag tänker inte göra några utlägg om mina egna teorier till dessa idéer utan det står var och en fritt att tolka som var och en vill. Den blixtrande bilden och den känslan som pulserar i mitt bröst kan översättas till ett enda ord och det ordet är "MÖNSTERPASSNING".
På något sätt så har jag åter igen blivit påmind om att tiden är knapp och att man håller på att ruttna bort på precis samma ställe där fröet en gång okontrollerat spriddes för vinden och slog rot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar