tisdag 6 oktober 2009

Identitet

Jag hade en gång en identitet. En identitet som jag kände mig trygg med och som jag inbillade mig var stark även utåt. Jag trivdes med min identitet, åtminstone trodde jag att jag trivdes med den.
Problemet är att jag än idag envisas med att tro att jag trivdes med min dåvarande identitet vilket har lett till problem då jag idag har kommit på att den identitet jag en gång hade inte ens svarade upp till vem jag egentligen var. Alltså, den identitet jag hade var inte den jag är eller var.

Någon som förstår vart jag vill komma?

Jag behöver en identitet men den identitet jag tidigare använt mig utav duger inte till att identifiera och göra mig rättvisa med.....vad gör jag?

Situationen är alltså den att jag under större delen utav mitt liv levt med en identitet som inte varit min egen och när jag nu ser in i mig själv och mitt tomrum så är det inte utan att jag grips av en panikartad känsla då jag inser detta faktum. Det låter ju dramatiskt men med handen på hjärtat så har jag känt till detta alltför länge och för att om möjligt göra det mindre smärtsamt att leva så har jag valt att envist hålla mig fast vid det enda jag har att falla tillbaka på - identiteten som inte är min egen....och som inte ens finns längre!

Nu återstår bara efterarbetet och en sak vet jag - det kan bara bli bättre....

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du får väl ge dig ut på jakt efter ditt rätta jag . Det kanske är ngn annan som lånat dig.Någon som inte heller har varit sig själv.Bara du inte tar fel igen .Det finns ju bara en som du ,så när du hittar ditt rätta jag så känner du nog igen dig ! Lycka till ! Jag ställer mig lite frågande till om jag verkligen är den jag utger mig för att vara...Jag kanske också har tagit fel...Kan vi råka ha bytt ngn gång? Nä ,det tror jag nog inte förresten .
Teskedsgumman

Konungen sa...

Det var ett av dom bästa inlägg jag läst på MKT länge.
Detta sagt helt seriöst och från botten av hjärtat
Tänkvärt och klokt!