Brrrrrr...ibland blir man ju nästan lite småskraj. Jag tänker närmast på, när det som jag upplever det, börjar ploppa upp tankar och funderingar i mitt huvud som verkar vara vettiga. Jag vet att det låter osannolikt men jag är tämligen övertygad om att det har skett vid något tillfälle. Att det känns så främmande....och lite skrämmande beror kanske bara på att man är ovan.Det här har ju fått en att fundera på vad som egentligen är normalt och om det liksom finns något genomsnittligt gränsvärde då man vill mäta eller bara se över sin "vettighet".......ähh!! - hela inlägget talar ju emot allt vad det är jag försöker förmedla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar