Identitet
Jag hade en gång en identitet. En identitet som jag kände mig trygg med och som jag inbillade mig var stark även utåt. Jag trivdes med min identitet, åtminstone trodde jag att jag trivdes med den.
Problemet är att jag än idag envisas med att tro att jag trivdes med min dåvarande identitet vilket har lett till problem då jag idag har kommit på att den identitet jag en gång hade inte ens svarade upp till vem jag egentligen var. Alltså, den identitet jag hade var inte den jag är eller var.
Någon som förstår vart jag vill komma?
Jag behöver en identitet men den identitet jag tidigare använt mig utav duger inte till att identifiera och göra mig rättvisa med.....vad gör jag?
Situationen är alltså den att jag under större delen utav mitt liv levt med en identitet som inte varit min egen och när jag nu ser in i mig själv och mitt tomrum så är det inte utan att jag grips av en panikartad känsla då jag inser detta faktum. Det låter ju dramatiskt men med handen på hjärtat så har jag känt till detta alltför länge och för att om möjligt göra det mindre smärtsamt att leva så har jag valt att envist hålla mig fast vid det enda jag har att falla tillbaka på - identiteten som inte är min egen....och som inte ens finns längre!
Nu återstår bara efterarbetet och en sak vet jag - det kan bara bli bättre....
Problemet är att jag än idag envisas med att tro att jag trivdes med min dåvarande identitet vilket har lett till problem då jag idag har kommit på att den identitet jag en gång hade inte ens svarade upp till vem jag egentligen var. Alltså, den identitet jag hade var inte den jag är eller var.
Någon som förstår vart jag vill komma?
Jag behöver en identitet men den identitet jag tidigare använt mig utav duger inte till att identifiera och göra mig rättvisa med.....vad gör jag?
Situationen är alltså den att jag under större delen utav mitt liv levt med en identitet som inte varit min egen och när jag nu ser in i mig själv och mitt tomrum så är det inte utan att jag grips av en panikartad känsla då jag inser detta faktum. Det låter ju dramatiskt men med handen på hjärtat så har jag känt till detta alltför länge och för att om möjligt göra det mindre smärtsamt att leva så har jag valt att envist hålla mig fast vid det enda jag har att falla tillbaka på - identiteten som inte är min egen....och som inte ens finns längre!
Nu återstår bara efterarbetet och en sak vet jag - det kan bara bli bättre....
Kommentarer
Teskedsgumman
Detta sagt helt seriöst och från botten av hjärtat
Tänkvärt och klokt!