Det här är en fortsättning på mitt förra inlägg och jag vill göra väldigt klart att jag inte på något sätt ser min son som en last eller en börda. Jag älskar mitt barn och det är just för att förhindra att hans närvaro ska börja upplevas som en börda eller last av mig, som jag ville uttrycka hur viktigt det är med avlastning och att få tid för sig själv. Den semester som jag nu ev. anser mig vara i behov av är minst lika viktig för honom som den är för mig. Som ensamstående har jag ingen att dela mitt ansvar med, vilket innebär att jag alltid känner mig upptagen, även den tid som grabben är på dagis. Jag har en tid att passa. Han ska lämnas, han ska hämtas, det ska vara mat, det ska badas, det ska tvättas, det ska nattas och framför allt så ska man alltid vara på gott humör, ha tålamod och vara den som tillgodoser barnets behov av uppmärksamhet.
I mitt förra inlägg så framhävde jag min önskan om semester vid "den lilla stugan vid sjön", men får jag chansen att förverkliga den upplevelsen, så ska jag tamejf**n göra det tillsammans med min son, så det så!
1 kommentar:
Jag tror dig! Vad jag har läst i dina inlägg så verkar du gå in för att göra allt för din son! Många pappor ställer inte ens upp hälften vad du gör för din grabb!
Skicka en kommentar