VaCuum

Hjälp!! Mitt liv har slagits i spillror......njae, inte riktigt kanske, men att datorn inte fungerar som den ska, har definitivt påverkat mig så pass mycket att det allvarligt stört min vardag. Äh! Jag har inte ens lust att göda min blogg med nytt material just nu. Kanske men bara kanske så återkommer jag en dag med ett nytt inlägg. Datorn kanske återhämtar sig men just nu så känns det som om att det inte finns något hopp för mitt tillfrisknande.

Knarkspanarna fortsätter att jaga kändisarna och kändisarna ger extrakonserter. Utöver det så äre skitkallt idag och min personliga löpsedel säger att jag är extremt trött - så trött.

Vem minns väl inte John Rambo? Vietnamveteranen som inte bidrog till att det blev lättare att ta sig igenom 80-talet. Den här Rambo-looken med de gröna kamouflage-byxorna och den hängande nederläppen får en osökt att föra tankarna tillbaka till den "Italienska Hingstens" dagar. Denna kombination är det ultimata verktyget för den med socialfobisk karaktär som helst vill ta sig igenom byn osedd. För att smälta in i den lokala miljön här i Edsbyn så finns det som extratillbehör även en clownnäsa i form av en bandyboll. Du behöver inte säga något. Luta Dig bara tillbaka och Njuuuut!

Året var 1981 och jag var 16 år ung, hade ett fast arbete, det var vinter och jag bodde på landet och min polare hade precis köpt en snöskoter. Jag bodde fortfarande hos mina föräldrar och jag var stenrik. Så vad kunde vara mer naturligt än att även jag skaffade mig en skoter?. Det var precis en sån här jag hade. En Yamaha ET 250. Enligt vissa en "helvetesmaskin" som min dåvarande flickväns föräldrar ansåg att jag använde för att röva bort deras dotter med. Nu ska vi inte bli alltför vemodiga, men vi hade kul på den tiden, det hade vi.

Tänkte ta en fika i vardagsrummet men jag ändrade mig.

"Curt & Roland" hette en kristen sångarduo som härjade i Sverige och var omåttligt populära under 60 & 70 - talet då väckelserörelsen drog fram över landet. Duon har banat väg för den religiösa musikens framfart då dom var bland de första att plugga in el-gitarrer och svänga till dom gamla dängorna "Blott en dag", "Tryggare kan ingen....","Jag har hört om en...." med flera. Dom var pionjärer då det gällde att föra in rock'n roll och country i den kristna musiken och även dom första att fara över till countryns näste Nashville där dom spelat in ett antal skivor med några av världens bästa countrymusiker. "Curre & Rolle" har även lirat på Roskildefestivalens stora scen inför sisådär 25000 pers och dom har även ett antal guldplattor bakom sig. Anledningen till att jag valt att starta den här dagen med "Curt & Roland" är egentligen att jag har en bekant som är väldigt förtjust i just deras musik. Huruvida denn...

När jag i eftermiddags skulle skulle till dagis och hämta grabben så stöter jag på vägen dit på ett ofta återkommande fenomen. På vägen till dagis är det nämligen så att jag passerar en busshållplats där det vanligtvis vid samma tidpunkt som jag kommer, brukar stå skolelever och människor som slutat sitt arbete och vänta på bussen. Gång och cykelbanan är säkert minst 4 meter bred och det är uppskattningsvis 30-40 pers som står i en väldig klunga på körbanan i sin väntan på bussen. Medans jag på cykelbanan närmar mig folkmassan ser jag att flera av bussresenärerna uppfattar att jag kommer cyklande och då förutsätter man ju att dom åtminstone kan ta ett litet steg åt sidan - men icke! Det är det här jag inte riktigt kan förstå. Man tittar åt cyklisten som närmar sig men man kan minsann inte flytta sig en millimeter utan fortsätter bara att prata med sin kompis eller vad det nu månne vara. Jag stannar några meter före folkmassan varpå jag stoppar handen i fickan för att plocka fram kamera...

Ser jag så rolig ut eller har jag bara missat nått. Jag har tänkt lite på det där att när man möter en del människor och då syftar jag på bekanta, så är det ju brukligt att man säger "Hej" till varandra. Det märkliga är att en del tycks finna det väldigt roande när dom möter mig och därför skrattar samtidig som vi "Go'dagar" på varann. Det kan låta ungefär så här: Jag: - Pust, flämt gomorgon! Varpå den jag möter svarar med ett utdraget fnittrande "E": - Heeej,mmhhee! Jag: Jaha, allt väl idag? Jo-orå! Heehee! Den där lilla egenheten har fått mig att fundera på hur man egentligen låter själv. Hur låter Du?

Nu har Liam och jag ätit "Parisare". En snabb - maträtt som även finns att tillgå i korvmojen, åtminstone norr om dalälven. En "Parisare består av en centimetertjock korvskiva (med större diameter än vanlig falukorv) mellan två hamburgerbröd som man serverar med de klassiska tillbehören bostongurka, senap och ketchup. Denna rätt var förut mycket vanligare i korvkiosker i den norra delen av Sverige, medans den i söder endast återfanns i välsorterade korvkiosker. Källor säger dock att "Parisaren" verkar vara på väg att komma tillbaka, så håll utkik efter "korvburgare" som den även kallas. Vidare så har jag idag för att försöka undvika klotter på "allmän plats" fyllt på Liams förråd med ytterligare 1 kilo papper, och en sax avsedd för barn, och som det endast går att klippa i papper med. Som man bäddar får man ligga heter det visst, men det är klart att pojken måste få möjlighet att låta sin konstnärliga sida flöda, även om hans far ibland uppl...

Det känns som om det här blir en dag jag tänker tillbringa på "Vändplatsen" med kaffe, kaffe och sen lite kaffe. Egentligen så borde jag stanna hemma och ominstallera operativsystemet då jag har problem med en instabil dator men så länge det funkar så är man ju nöjd och skjuter det framför sig. Nu ska Liam och pappa bege oss till dagis och vi får väl se om den kommunala snöröjningen har lyckats lyfta undan helgens nederbörd och gjort vägarna framkomliga för en cykeltur. Ha en skön vinterdag.

Det finns saker som man måste göra fastän det känns motigt, eller måste och måste, det måste man väl inte men tvättstugan hör ändå till de saker som ändå är nödvändiga att ta tag i med jämna mellanrum. Jag tycker alltid det känns lika motbjudande när jag ser hur det växer i tvättkorgen fast egentligen så är det ju ganska så smidigt att tvätta med dagens moderniteter. Vanligtvis så brukar jag boka så att jag har tid på förmiddan eller mitt på dan men nu ville det sig inte bättre än att det blev en kvällstid. Det blir liksom lite krångligare med tanke på att jag då måste lämna Liam ensam kortare stunder. Så jag får helt enkelt lägga ner lite mer energi på tajmingen och det passar honom alldeles utmärkt då pappa använder sig av dvd'n som barnvakt och underhållning. Nu kanske någon tyckte att: det var väl inte speciellt underhållande eller intressant hur jag hanterar tvättstugan men det var vad jag hade att bjuda på den här gången, och är det så att det inte duger så kan Du ju alltid ...

Jäsp, vilken sovmorgon och det hör inte till vanligheten att jag brukar få sova efter att Liam har vaknat men idag har han vart uppe och lekt så snällt i sin ensamhet i väntan på att pappa skulle vakna. Så när jag sen sent om sider kommer inraglande i köket så välkomnas jag till att få fiska i en fiskdamm som han har arrangerat, och han påpekar för att locka sin yrvakne far att det dessutom är helt gratis. Han är så snäll och go den pojken, och pappa harklar sig med bas i rösten att, ja, jo, hrrrm, ja, jovisst eller nåt sånt, varpå jag istället för att "nappa" på hans erbjudande, istället förbereder morgonens kaffe. Om någon är intresserad så kan jag även meddela att vi i Edsbyn har fått, kanske inte en ½ meter men åtminstone flera dm snö i natt, och än en gång så får man vara tacksam att man bor i hyresrätt och därmed har en vaktmästare som tar hand om snöskottningen. Min dagliga kontakt med hufvudstaden säger att där är det som alltid, mest bara slaskväder. Fotnot: Gårdagen...

Jag har en känsla av att många just nu med spänning sitter och väntar på nästa outfitta . Det är liksom lite som Julafton i väntan på tomten. Med detta i sinnet så släpper jag därmed denna sommardoftande look till allmänhetens beskådande. Vi är visserligen mitt uppe i vintern ännu, men i den här branschen där konkurensen är hård så gäller det att vara ute i tid och då helst före innan "Ellos" släpper sin vår&sommarkatalog. Dessutom så har man ju som modeskapare en enorm makt och spelar en viktig roll i vad människor framöver kommer att bära för plagg. Den här outfittan är verkligen värd namnet trots att den ändå inte är nämnvärt exklusiv. Det har alltid varit populärt och alltid lika tidsenligt att klippa benen av sina slitna jeans när sommarsolen kommer med sina värmande strålar. Detta har trendskaparen även i år tagit fasta på. Men då det ligger i tiden att ha ett ansvarsfullt miljötänkande så väcktes idéen att varför inte använda samma jeans som man förra året klippte...

Svordom, svordom dator-svordom. Äh, jag tänker varken säga eller skriva så mycket mer ikväll, jag blir så svordom svordom när computern inte funkar som den ska. Nu sitter jag här med en upplösning som inte alls är avpassad för den skärm jag har, så både text och ikoner är av en dimension som om vore jag gravt synskadad. Felet ligger sannolikt i en missad update men hjälpen är på väg i form av en torrent. Nu ska Liam och pappa lägga sig å läsa en saga istället.

Skrev igår att jag just nu håller på att rota i och gå till botten med obehagliga saker i mitt förflutna. Men vad jag glömde att säga är att jag till min hjälp och handledning har en fantastisk människa som coachar mig och som har mitt fulla förtroende. Av någon anledning så har jag aldrig tidigare känt mig så motiverad att ta tag i just den här biten även om jag hela tiden vetat att det är en nödvändighet. Motiverad kanske är fel ord för det har jag nog varit men ingen har nånsin lyckats framhäva vikten utav att ta tag i detta och fått mig så övertygad som jag är idag. Denne coach har även en egen bil att köra(eget liv att leva) vilket innebär att jag idag får en liten paus till att andas ut, och den tiden tänker jag utnyttja till ett besök på "Vändplatsen" där jag hysteriskt tänker halsa ett antal koppar kaffe.(hoppas någon ur "dagispersonalen" ser det här på mobilen och ser till att termosen är fulladdad, för nu kommer jag) Den här sista raden är bara ett försök ...

Klump 1: Jag är bara trött, så trött. Det har ju stått en del om gammal kärlek och gullegull i min blogg på sistone och det kan vara rätt så behagligt att rota i faktiskt. Något som är mindre behagligt att rota i är dom ruttna och tråkiga bitarna i sitt liv och det är det som får en att känna sig så utmattad och kraftlös. Det är dessvärre nödvändigt att söka svar även där, om man nånsin ska kunna göra upp med sitt förflutna för att sen kunna gå vidare i livet, och det är det jag just nu förgyller stora delar av mina dagar med. Ömsom blomsteräng och ömsom träskmarker som dessutom ligger slående nära varandra och har ett samband. Kanske man skulle uttrycka sig så här att: "har man bara siktet inställt på ängen så ska det nog heller inte bli några större problem med svampen" (väl vågat försök till poesi). Klump 2: Vidare så tänkte jag sen göra ett försök att skryta med att jag precis stått och gräddat 1 ½ liter pannkakssmet till chefens(Liams) stora förtjusning. Han älskar ju i ...

Var hälsad kära församling.Vad göra nu? Då min personlige rådgivare ännu inte är inloggad så ritar jag väl ner några rader på bloggen istället. Undrar om mina grannar uppfattar mig som störande just nu? Det är så med mig att när jag lyssnar på musik (har jag valt musiken själv så är det ju sånt som jag tycker är bra givetvis) så kan jag inte hålla mig från att dra upp volymen, men va faan, klockan är ju ändå 10.00 och har mina grannar inte kommit ur sängen än så är det väl ändå på tiden. Egentligen så är det (med mina mått mätt) inte speciellt högt men det är ju den där subwoofern på golvet som gör att det liksom dundrar så ljuvligt i väggar och golv. Just nu är det Allan Pärssons projekt som förgyller min morgon. Sådär, där kom min terapeaut upp på skärmen. Ha en underbar dag

Örjan är förbannad - Riktigt förbannad! Örjan tycker att sortimentet på Konsum där Örjan förut älskade att handla, har blivit så dåligt att han numer har svårt att hitta dom "Hallon -grottor" som Örjan älskar. Örjan är ledsen, för Örjan kan inte baka själv. Men det vet å andra sidan inte Örjan, så han är ledsen ändå. Örjan drömmer vidare.I drömmen gör Örjan piruetter. Örjan drömmer att han gör många piruetter. Örjan vet inte att en piruett egentligen ska göras på is. I drömmen är Örjan en "Prima Ballerina". Örjan är fin.

Efter att "Konungen" igår hade ett inslag på sin blogg om "Comebacks" så har jag inte riktigt kunnat släppa tanken på vilka band/artister som man skulle vilja se återförenade. Det är ju så onödigt inne det där med återföreningar och de flesta lyckas ändå inte göra så bra ifrån sig som man kanske har förväntat, om man nu har haft några förväntningar. Ju mer jag funderar på det där ju längre blir listan på vilka man, död som levande skulle vilja återse på en scen.Bäst att sluta fundera kanske, men tack ändå för ett blogginlägg som fick mig att för en stund tänka på något annat och rensa upp lite i min annars just nu så tjocka skalle.

Att vindarna kan vända har väl vart känt ända sedan det började blåsa, men att även jag skulle kunna göra en sån helomvändning tycker i vart fall jag var en överraskning. Jag har aldrig riktigt gillat "Facebook" och det kan ju även ha att göra med att man heller inte brytt sig om att bygga upp någon större krets av vänner. Men sen några dagar tillbaka är det numera FB som är den första sidan jag besöker när jag slår på datorn, och det har självklart att göra med att det var just FB som var det avgörande verktyget till att jag fann någon/något som jag så länge sökt efter. Detta har lett till att jag lyckats lösa en utav mitt livs stora gåtor vilket har gjort att jag de senaste 4 dagarna befunnit mig i ett för mig mycket märkligt typ av tillstånd. Det här trodde jag aldrig skulle komma från mig men just nu så kan jag inte tygla mina fingrar från att sprätta iväg över tangentbordet och rita ner den lilla raden: "Tack FB för att du finns" - eller åtminstone fanns, för n...

Idag har vi ett riktigt busväder i Edsbyn så då passar man ju på att ta tillfället i akt för en liten cykeltur i den yrande snön. Var på "Vändplatsen" idag och spelade lite kort och jag hann även med att sänka några koppar kaffe. Vet inte varför men det har varit så lite folk där på sista tiden och det är inte så bra då det liksom startar en viss oro för den fortsatta existensen av vårt eget lilla pensionärsdagis. Nu står jag i startgroparna för att återigen ta cykeln och kasta mig ut i drivorna då jag ska hämta grabben på dagis. Detta får mig att tänka på hur viktigt det är att jag sätter punkt för det här inlägget om jag inte ska komma på tok försent.

Liam börjar att få dåliga vanor. Nu har han kommit försent till dagis två gånger på två veckor och det tycker jag som förälder inte är acceptabelt och det är verkligen på tiden att göra något åt den saken. Han är ju uppe i god tid på morgnarna så det är ju inte där som skon klämmer och dessutom försöker han ju även få sin trötte far att vakna och kliva upp för att tilldela honom frukost. Medans jag skriver det här har tanken i mig väckts att pojkens sena ankomster skulle kunna relateras till faderns sena uppvaknande på morgnarna och det späder ju på det klassiska uttrycket att "Ingenting är barnens fel" och eftersom jag är en stark anhängare av uttrycket så kryper jag därmed även den här gången till korset och tar på mig hela skulden. F'låt mig min son att pappa använde lilla dig i kampen om att lyckas skrapa ihop till ett inlägg på morgonbloggen. En bra dag tillönskas speciellt DIG

Sen väcktes han ur sin sömn och drömmen försvann. Eftersom det inte går att ta sig in på "Facebook" så kryper jag väl tillbaka in i mitt VaCuum och försöker åstadkomma ännu ett inlägg. Det är imponerande att se hur uppskattat det är med blogginslag som handlar om kläder och mode. Visserligen så kan jag även förstå att lättklädda modeller är en bidragande orsak till att intresset för bloggen ökat men jag vill påpeka att bakom de outfits som hittills visats så ligger det mycket hårt arbete, både från kreationens skapare, modell och stylist. Det här är en tuff bransch med hård konkurens om de stora klädjättarnas omättliga gunst. Jag vill även passa på att tala om att jag per telefon har blivit kontaktad av intressenter som efterfrågat möjligheten att kunna göra sina inköp a la postorder och därför haft önskemål om en katalog. Jag häpnade först och undrade om någon skojade med mig men efter att ha haft en dialog med intressenten så är jag övertygad av alvaret i dennes önskan. Utv...

Ja vad ska man säga? Idag är jag smått paralyserad och i skallen finns det obegränsat med material som med råge skulle räcka till ett antal inlägg på bloggen. Efter att ha samlat mig en aning så har jag kommit fram till att det ibland kanske är bäst att behålla en del saker för sig själv men det kan ju vara bra det också för alltid retar det väl nån när man säger A men inte B. Nu har jag ju ändå sagt både A & B så då hoppas jag att alla är nöjda, för det är ju A & O.

Den här looken är både fyndig och ett exepel på hur man med hjälp av fantasin kan få något så billigt att se så exklusivt ut. Det här är enligt designern och skaparen av looken det som gäller när vintersolen tittar fram och di Svenske fjälla invaderas av turister. Han har således valt att ge looken det fyndiga namnet: "Understället uppå Frostmofjället"(själv skulle jag valt att kalla detta för en överhängande lavinfara). Vi börjar väl som vanligt nerifrån där vi hittar ett par av modellens mammas hemstickade sockor som i det här fallet har en blå ton.Vidare ser vi sen ett exempel på miljötänkande då man valt att förse modellen med ett par noppriga långkalsonger som är tänkt att bibehålla värmen när kvicksilvret sjunker.Kanske lite väl vågat men som gjort för fräcka afterski-partyn ser vi sen en mörkblå T-tröja som visar lite mer än vad dom flesta kanske är vana vid.T-tröjan kommer även den här gången från Åhlèns. Sen kommer vi då till den oumbärliga huvudbonaden som i det hä...

Fantastiskt! Jag hör till den grupp människor som haft svårt att tro på den riktiga kärleken mellan två personer och kanske beror det på att jag anser att jag inte drabbats av den trots att man i sitt 43-åriga liv ändå ingått i en del förhållanden. En sak däremot vet jag, och det är att jag med säkerhet kan säga att jag varit riktigt kär endast 2 gånger. Det som jag nu tycker är så fantastiskt är att jag efter 22 år och med datorns hjälp fått kontakt med en utav dessa kärlekar. Flickan som vi kan kalla "Blöt-Göta" har med rätta trott att undertecknad med största sannolikhet hade lämnat jordelivet och det lär hon ju inte vara ensam om då jag valde vägar som vanligtvis brukar resultera i att man i förtid får återgå till myllan. Jag vet inte med säkerhet men det var kanske det som gjorde att hon valde att lämna mig, då jag stod i startgroparna till att göra en karriär med ett mycket destruktivt leverne. Det är en tanke som förföljt och plågat mig genom livet att det var mitt jäv...

Idag har jag valt att lyssna på Spraydio . En radiokanal där du själv är med och bestämmer vilken musik som spelas. Där finns ett flertal kanaler som var och en har sin egen musikgenre, allt från riktigt kladdig 70-talspop till värsta metallen. Det kan va ganska skönt då man inte sällan får små rysningar av nostalgi och vemod men det finns även möjlighet att framkalla känslan av ångest när man hör vissa låtar(hehe). Man måste vara reggad för att kunna vara med och önska musiken och dom har rätt så maffigt artist & låtarkiv, och är det så att man saknar något så går det alltid att kontakta en ansvarig för varje musikgenre och tipsa dom om album som behövs för att komplettera deras listor. Det är musik non-stop och alltså inget radiopratande mellan låtarna då det liksom funkar per automatik.

Nej, jag är ingen förespråkare av päls. Det är väl lika bra jag talar om det, men vad gör man väl inte för att provocera. Däremot så tycker jag det är helt okej med päls a la fusk och fusket är ju ingentig som är utrotningshotat precis och inte heller lär det bli lidande för att vi människor bäddar in oss i det. Det är väl snarare tvärtom, att det är vi människor som blir lidande när fusket breder ut sig fast det beror ju lite på vad det fuskas med förstås. Nä nu blev det lite för mycket fusk så nu drar vi oss tillbaka och säger Tack för idag. (Mer fusk utlovas i nästa out-fit)

Nej! Jag har absolut inget emot "Blondin-Bella". Jag är bara avundsjuk, och då menar jag inte på hennes topplacering som bloggare utan av den enkla anledningen att: varför ska hon ha råd att bära äkta päls och inte jag? Jag får väl trösta mig med att jag i allafullafall har en bättre begagnad soffa i "äkta" skinn med aningen en liten touch av gammalt kattpiss men jag e ba så lyckli ändå ba - ti hi hi....

Skönt med en sovmorgon som heter duga, det var längesen jag hade obegränsad tid att ligga å dra mig, sååååå skönt. Det är mode som gäller om man nu är intresserad av att delta i jakten på nya och fler läsare. Så tyvärr får jag meddela att det modeinslag som prydde gårdagens blogg kan komma att bli vanligare i framtiden, så Du som planerar att fortsätta läsa min blogg kan väl försöka vänja dig vid tanken även om det känns motbjudande. Att döma av antalet besökare av bloggen och de kommentarer som lämnats så finns det onekligen en efterfrågan och ett behov av ytterligare modebloggar även om den här kanske sorterar under en klass för sig. Med detta så vill redaktören samtidigt passa på att efterlysa modeller till kommande sessioner. Du bör vara i övre medelåldern och ha ett midjemått på minst 125 cm. Det finns absolut ingen diskriminerande tanke bakom men vi ser helst att de sökande är män eller blivande gubbar. Projektet syftar även till att på sikt kunna utgöra ett hot mot Blondin-Bella...

Okej! - Då vi är ett antal bloggare på orten som verkar vara rörande överens om att det är modeblogg som gäller om man nu inte ska riskera att vara sämre än nån annan, så kommer här på begäran mitt första bidrag till en skönare värld. Nu skulle man kunna tro att hela munderingen kommer från något postorderföretag i Borås, men faktum är att varje del i denna "Out-fitt" som för övrigt fått namnet "Kvälls-mys" har olika ursprung. Längst ner ser vi ett par klassiska grå tubsockor från ICA som sedan i en mycket fräck övergång matchas av ett par lika grå och mycket högt skurna mysbyxor som är inköpta någon gång för mycket länge sedan på någon överskottsmarknad, lägg märke till den smutsiga looken vid fickorna, detta är unikt för just denna modell. Sen har vi då för harmonins skull valt en T-tröja från Åhléns som även den går i den grå vardagens färger och man vill på det här sättet försöka att en gång för alltid ta död på myten att grått skulle vara trist. Sen kommer någ...

Jäsp vad jag är trött. Det var längesen jag hade en ledig kväll men i helgen är jag som man uttrycker det avlastad och jag tänker därmed frånsäga mig allt vad ansvar heter. Jag har laddat upp för en helg med snabbmat, godsaker och min plan är att tillbringa större delen av helgen i Tv- soffan när jag inte ligger till sängs förstås. Nja, jag lär väl säkert avsätta lite tid till att uppdejta bloggen men det hör liksom till såna vanliga vardagsbestyr som att äta eller gå på muggen. Med dom raderna tackar jag tillsvidare för mig, för nu tänker jag krypa över till soffan och inta horisontalläge.

Är det inte konstigt så säg? När jag äntligen har köpt mig en skrivare så börjar det komma erbjudanden från bekanta som vill skänka mig sina skrivare. Igår tackade jag artigt men bestämt nej till en inte alls så gammal laserskrivare, men tack ändå. I natt har kylan återvänt till Edsbyn så pass att jag i morse hade -20, kan någon tala om för mig hur man skriver tecknet grader? ni vet den lilla runda upphöjda ringen. Använder man tex. Word så går det ju att infoga tecken men här på bloggen så vete f**n hur man gör. Visserligen så är det bara en världslig sak som är mindre viktig men det vore sååååå kul att veta hur man gör. Btw så står en bekant till mig i startgroparna att starta upp ännu en modeblogg. Att döma av det lilla smakprovet som det idag bjöds på så finns det all anledning till oro för Blondin-Bella i kampen om bloggtoppen. Kolla in "Underlivet är bart"

Det är något skumt med "Vändplatsen" för har man en gång kommit dit så är det i allafall enligt mitt tycke väldigt svårt att komma därifrån. Man blir liksom bara sittande och funderar på om man inte skulle ta cykeln och trampa vidare hem eller bara göra något annat. Det behöver ju inte vara något ont med det då det kanske bara är det att det känns bra att vistas med andra människor som gör att man föredrar att stanna kvar. Idag har man hunnit med att sänka ett okänt antal koppar kaffe samt spelat två omgångar poängpoker varav en seger tillföll mig. Jag har ju skrivit en hel del om Vändplatsen och då jag vet att jag även har läsare utanför kommunens gränser så kanske jag borde berätta lite mer om vad det är för ställe. Vändplatsen I Edsbyn är en verksamhet som främst riktar sig till människor som har eller har haft missbruksproblem men det är öppet för vem som helst att komma in på en fika eller bara slå sig ner och bara vara. Det är ingen form av behandling men det finns pers...

Idag har jag försovit mig så det innebar att grabben kom försent till dagis men det finns säkert större problem i världen än så. Det är så att Liam i julklapp fick en väckarklocka som var av modell jättestor och då menar jag jättestor och den går det liksom inte att klicka över på ringning vid den tid jag nattar pojken för då alarmerar den. Jag får liksom vänta tills jag går och lägger mig innan jag kan ställa den på ringning och det var det som jag glömt igår kväll, som gjorde att jag i morse, fastän grabben var uppe, sov på övertid. Men inte ska vi sörja för det, då det bara innebär att detta inlägg blev 1 timme försenat, men vore det inte för att jag hade sovit över så skulle ju det här inlägget inte blivit till över huvudtaget. Puss Puss Pannkaka

Man kan ju bli smått knäckt för mindre men som jag tidigare berättade så bestälde jag i Fredags en skrivare från ett större företag som börjar på El och slutar på giganten. Jag beslutade mig då för att lägga lite extra pengar på kvalité och pungade således ut med 899 riksdaler + 65 kr i frakt. Idag så var jag och plockade ut försändelsen och har nu ivrigt och med gott resultat installerat tingesten och den fungerar alldeles utmärkt och jag är så belåten. När jag sen kollar på gigantens hemsida så ser jag till min stora förskräckelse att precis samma skrivare idag kostar 699 kronor eftersom man nu har realisation. Jag kan inte behärska mig och går i taket trots att jag vet att det inte alls är deras fel att jag råkat köpa deras produkt 1 dag för tidigt. Jag slänger mig på telefonen och efter att stått i kö i sisådär en kvart så blir jag uppkopplad och jag lägger mig då till med en mycket undrande och sorgsen attityd och framhäver min besvikelse över deras företag som inte informerat mig...

Det blev sent igår så i dag är vi trötta så trötta. Ur radion strömmar Lena PH men det får mig inte att sluta undra varför jag ganska ofta faktiskt säger "Vi" fastän jag bara syftar på mig själv. BTW så är Lena i allafall bra tycker jag men nu har musiken tystnat och Radio Gävleborg bjuder på nyheter om organdonation och lite lokala rimförsök om bandyproblem med Magnus Murén - fnitter fniss... Idag ska jag sätta en utav mina trogna läsare på prov i form utav ett litet test, som går ut på att om denne lite senare idag när vi möts är medveten om att vederbörande just har blivit utsedd till att skjutsa mig till ICA för att plocka ut ett större paket så avslöjar det om denne har besökt min blogg på morgonkvisten eller inte - vidrigt finurligt tycker jag fast ändå helknäppt och allt detta äro tyckt av en och samma peronliga Persson som ändå är en ganska social'en. Kanske att man ibland upplever det lite svårt att veta var man ska, men det beror säkert på att man inte vet vart ...

Sådär, då har jag nattat grabben sent om päroncider men så kan det gå när pappsen redan börjat fastna vid pokerbordet. Har i vart fall varit ute lite i dag och bla. gjordes ett besök på Vändus Platsus där det bjöds på köttus-soppus med tillhörande Ostus Mackus - det var trevligt tyckte jag och det tyckte nog även flera får man hoppas för jag tycker ju inte om att vara ensam om att tycka någonting även om jag när andra tycker något tycker tvärt emot och inte tänker jag använda mig av något kommatecken heller trots att denna komplicerade mening nu börjar att bli ganska så lång men det gör ingenting tycker jag då jag ändå om en liten stund tänker sätta punkt men först ska jag bara skriva vad som hade kunnat bli ytterligare en mening om jag hade använt mig av punkter tidigare i inlägget men det har jag nu inte gjort så därför så blev det bara en enda lång mening om man nu bortser från den första raden men det var ändå bara en mening som saknade betydelse och nu har jag bestämt mig för att ...

Sitter här och läser lite i andras bloggar och den som jag idag tycker var en klockren träff på hur just jag känner det just nu, det är blogg-SM vinnaren " Tyskungens" blogg. Där berättar han hur han tycker sig ha drabbats av något som kallas för bloggdöden och det är nog detsamma som jag har nämnt tidigare med uttrycket "bloggtorka". Nu har ju "Tyskungen" betydligt fler läsare än vad jag har men efter att min läskrets har ökat från sisådär 3-5 besök om dan till i dagsläget allt mellan 25- 50 st besök om dan och det har hänt att jag någon gång även haft över 100 besök har man liksom ibland drabbats av känslan av att man måste skriva. Det är som han uttrycker det, att man har hur mycket tankar som helst i huvudet och man vill så gärna skriva men ändå så vet man inte vad man ska skriva. Men det är nog lite sådär som det är med allting, att det går upp ibland och ner ibland. När man drabbas av just det här så infinner sig också känslan av att man måste pres...

De blev som jag förutspådde i morse. Jag vägrade helt enkelt att gå ut och när man gör det så är det ju så fantastiskt skönt att krypa till kojs. Det var precis vad jag gjorde så den här dagen har bestått mestadels av vila bortsett från att jag har gett mig på något som jag tidigare lyckats hålla mig borta ifrån nämligen "Nät-Poker". Nej, jag hör faktiskt till en av dom få som inte provat att spela poker på nätet och det har hela tiden funnits en tanke om risken att fastna som fått mig till denna avhållsamhet. Vad jag tyckte? -Jo, det var väl kul och bra gick det ju också och trots att jag inte brukar vara någon given vinnare vad gäller spel så vann jag 9 av 20 spelade och det är väl att betrakta som ganska bra....eller? Nej, jag spelade inte med riktiga pengar men att steget dit inte har vart långt borta kan jag fortfarande se spåren av här på skrivbordet, för här ligger nämligen min plånbok med kontokortsfickorna uppfläkta och jag kan säga att jag var så nära att jag avbröt...

Nu har det blåst nästan full storm sen i Lördags med plusgrader och blidväder som gjort att vi nu har barmark igen. Vid den här årstiden är det ändå behagligare med lite snö då det liksom gör att det blir lite ljusare. Om sen temperaturen inte sjunker alltför lågt så är det ju ganska behagligt men det här slaskvädret och stormandet kan åtminstone få mig att stanna inomhus idag.

Äntligen ska man sända Skånska mord i repris.En serie med fristående avsnitt med Ernst-Hugo Järegård i en av rollerna - jag älskar Ernst-Hugo. Svt 1 visar i kväll Veberödsmannen, den första av tre berättelser som bygger på verkliga händelser. Nu ska jag duka upp med mögelost och kex och bara luta mig tillbaka i vår nyförvärvda soffa - härligt.

En bekant sände mig häromdan en historia. Vanligtvis så är jag inte speciellt road av historier men den här tyckte jag var så jävla bra så den bara måste jag dela med mig så håll till godo. Efter en konferens om mikrokirurgi i New York satt de ledande kirurgerna i en bar och drack. När de så småningom började bli lite onyktra så kom dom in på deras största triumfer vid operationsbordet. Den första, en australiensisk kirurg, berättade: -Vi fick in en kille som hade klämt sig i en tryckpress. Allt som var kvar var lillfingret. Vårt lag av kirurger lyckades konstruera en ny hand,byggde en ny arm och en ny kropp, så att när han till slut gick till arbetet blev han så effektiv att han gjorde 5 personer arbetslösa. -Det är väl ingenting, sa en amerikansk kirurg. -Vi hade en arbetare som fastnade i en kärnreaktor. Allt som blev kvar var håret. Vi konstruerade en ny skalle, en ny kropp och nya organ och skickade honom tillbaka till arbetslivet. Han blev så effektiv att han gjorde 50 personer a...

Jaha! Då har Helene gett sig av hem igen och vore det inte för att jag har Liam så skulle jag beklaga mig det djupaste och säga att åter igen har livet blivit tomt och innehållslöst. Nejdå, riktigt så illa är det ju inte så vi överlever nog det här också. Vi han dock med att äta lite gott innan hon åkte så hon var i allafall mätt och belåten när hon begav sig ut på den mörka vintervägen. Vidare så ringde en bekant igår och undrade om vi inte ville ha några soffor då dom skulle flytta och därför var tvungna att göra sig av med lite möbler. Jag var inte sen att tacka Ja då vår nuvarande hörnsoffa har passerat utgånget datum för mycket längesen. Lite slitna kanske men nu har vi i allafall en 2:a och en 3:a i äkta skinn och med lite behandling så går det att få dom att se mycket bra ut så det tackar vi för.

Inte ett inlägg på en hel dag, ja så blev Lördagens resultat men så kan det gå när man låter sin frustration gå ut över annat. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. datorer är bra så länge dom fungerar. Hade ett litet haveri igår och jag kunde helt enkelt inte slita mig innan problemet var löst. Lyckades så småningom få ordning på computern. Sen har vi ju Helene på besök också och då ska man väl inte sitta här och blogga bort den dyrbara tiden men jag återkommer med största sannolikhet senare. Ha're bäst

Nu är det kris. Antar att någon sett reklamen på min sida om att skaffa sig snyggare bröst men det är bara en del i det samarbete jag har ingått i med en viss blogg-Bella som har gjort att jag tvingas sälja mig till en del kommersiella intressen. Du behöver inte ta det så personligt utan ta dig först en titt innanför blusen och överväg om du är nöjd med vad du ser innan du klickar på annonsen. Själv har jag lite svårt att göra någon bedömning då mina hakor hindrar mig från att sänka mig så lågt, åtminstone med blicken.

Eftersom ingen ville tipsa mig om några bra skrivare så har jag ändå beställt en. Kanske var det där med att efterlysa lite tips bara ett sista trevande försök till att få någon att kommentera mina inlägg (det där sista gäller inte Klatuus fjälla ). Jag tänker i allafall inte tala om vilken skrivare jag har köpt, bara att jag har köpt en kabel som är 3 meter lång och för att utnyttja den maximalt kommer jag att behöva placera skrivaren långt därborta i soffan. Nej, jag är inte snål, bara ekonomisk. Sist men inte minst vill jag även passa på att gratulera Helene till att idag tagit ett mycket felaktigt beslut och inte ens om det får ni veta något, bara det att dom där pannkakorna var det minsan krut i. BTW så kommer ordet "minsan" ursprungligen från uttrycket "min sanna själ". Ja, jag blev faktiskt förvånad för jag trodde att "min sanna själ" var detsamma som "jävlar i min låda". Prova själv att sätta in den lilla meningen varje gång när ni tänkt ...

Sitter här och tittar efter en skrivare och som väntat så är utbudet stort vilket genast gör det svårare att fatta kloka beslut när man vilse irrar omkring därute i djungeln. Måste ta mig en liten paus men finns det någon som har ett bra förlag att komma med så tar jag tacksamt emot tips. Kanske bör nämna att jag har svårt att slita mig från Canon pixma iP4500 då jag tycker den har det som jag behöver för att tillgodose mina behov (saknar scanner). Sen finns det ju laserskrivare till överkomligt pris men frågan är om det väger upp mot kvalitet. Jag gör väl som jag gjort i ½ år nu och lägger saken på is och hoppas att det en dag ramlar ner en skrivare från himlen så slipper jag problemet med att bestämma mig och fatta beslut. Idag kommer Helene och då blir allting mycket mycket bättre eller åtminstone kommer det att kännas mycket bättre. Hoppas att hon åker direkt från jobbet annars kommer hon säkert se att jag tänker servera henne crepes med supergod fyllning när hon anländer.

Denna dagen har jag återigen suttit på kommunkontoret och sorterat, letat och vänt på papper och dokument utspridda över ett stort skrivbord. Vändatet resulterade så småningom med några ivägsända skrivelser och ett desto större antal utskrifter och kopior. Passade samtidigt på att brevväxla lite med den alltid lika tröga,tråkiga och oorganiserade organisationen tillika rikskända myndigheten "Försäkringskassan". Tack gode Gud för att den finns, för har man inte problem på annat håll så kan man alltid vända sig till FK. Vidare så har jag idag gjort ett icke på förhand bestämt besök på Vändplatsen för att kontrollera att verksamheten fungerar klanderfritt. Undertecknad fann vid den icke i förväg annonserade kontrollen inget att anmärka på, men nämnas bör att en icke namngiven besökare vid ett noggrant bevakat tillfälle lämnade VP med en till synes i flera vittnens ögon alltför "slirig" moped. Kanske något att tänka på vid kommande budgetering att istället för att lägga...

Det snöar i Edsbyn idag men vad gör väl det när man är pensionär och fastighetsbolaget tar hand om snöskottningen. Skriver någon rad bara för att ingen ska behöva finna min blogg icke uppdejtad och kanske gör det också någon lycklig men nu måste jag skynda vidare. För er som trodde att jag inte gör något alls om dagarna så kan jag säga att ni trodde fel för även om man är lite gammal och gaggig så har jag ändå några uppgifter att fylla. Nä, det där blev ju helt fel. Jag är väl inte speciellt gammal om man jämför med dom som är äldre och inte är jag väl nämnvärt gaggig heller om man jämför med vissa andra...... Tut i Rutan

Tillbaka i vardagslunken igen, och idag har Liam vart på dagis på stimulering vilket har gjort honom gott. Det märks redan här hemma då det gör att vi umgås på ett annat sätt än när vi hela tiden är uppe i varandra. Jag har världens goaste och snällaste lilla unge men det innebär ändå inte att man inte sliter på varandra när vi ska vistas inom väggarna på vår 64 kvadratmeter "lilla" lägenhet en längre tid. På området där vi bor finns heller inga andra ungar och dessutom så bor vi på tredje våningen vilket gör att jag inte vågar släppa ut pojken för att leka när det är svårt att kunna ha någon uppsikt. Ja, självklart så kan jag väl följa med honom ut men det vore liksom lättare om han kunde springa ut lite som han ville och gärna på ett område där det finns fler barn att leka med. Visserligen så är detta något jag har tänkt på en längre tid men ju större grabben blir ju oftare återkommer tankarna på att söka oss till ett annat bostadsområde som är lite mer barnvänligt. Problem...

Tjat, tjat och tjat. Eftersom vi idag ska till dagis så är vi uppe lite tidigare och trots att vi har en god marginal så ser det ut som om att vi ändå kommer att få jäkta i slutändan. Pappa har nu tjatat i sisådär 40 minuter på att grabben ska klä på sig men han springer fortfarande runt i bara kallingarna. Ja ja, jag vet att det kanske ginge lite fortare om jag inte satt vid datorn utan istället hjälpte honom att klä på sig men då missar man ju hela poängen med att pojken ska lära sig att vi har en tid att passa och att vi därför måste göra oss i ordning, för han är ju fullt kapabel att kunna klä på sig själv. Under tiden som jag skrivit dessa rader har tjatet nu gett resultat så nu ska pappa kliva in och hjälpa sin knodd med tandborstningen men den hävdar han ju bestämt att han klarar själv men si det går inte för det ska pappa göra. Ha det bäst idag

Just nu är det en riktig höjdare på Tv'n nämligen Johan Rheborg i rollen som den alltid lika klantige superhjälten "Kenny Starfighter" och som om inte det vore nog så ser man även Thomas Di Leva i en biroll som anhängare av mörkrets makter. I morrn äre i varje fall äntligen dags för Liam att återvända till förskolan efter jullovet och missförstå mig inte när jag säger att, det är inte en dag för tidigt - fniss! Själv ska jag väl inte göra nått speciellt, bara andas och invänta att vardagen återgår i sin vanliga lunk. Pratade idag med en som arbetar på dagis och det är tydligt att alla barnen brukar vara lite småsnurriga efter lovet, så man brukar tillbringa mycket tid utomhus så att dom bara får vara tillsammans och leka av sig innan man efter några dagar så sakteliga återgår till de mer schemalagda aktiviteterna. Summa summarum så har väl ändå jullovet vart till belåtenhet och det har väl inte heller lidit någon brist på händelser även om jag som pappa kanske inte varit ...

Igår kom så grabbens morfar på besök och till pojkens stora förtjusning så hade han julklappar med sig också.Kanske var jag lite mindre förtjust när en av klapparna visade sig vara en stor låda lego men det var väl det som var tanken med plastlådan att man efter avslutad lek kan plocka ihop efter sig. Nåväl, förr eller senare så ska det väl vara lego men det är ju så att man ibland eller ganska ofta ser saker utifrån ens eget (och dammsugarens) perspektiv. Sen var det då dags för den efterlängtade resan för att besöka pojkens bror som han aldrig tidigare träffat och efter att vi avverkat sisådär 12-15 mil så var vi då framme. Mötet gick hur bra som helst, Liam var kanske lite blyg några minuter men det är ju fullt normalt när man möter människor man aldrig tidigare träffat. Pojkarna fann snart varandra och när det så var dags för återresa så möttes det av mycket bestämda protester. Jag har lite svårt för att se om personer är likt varandra men jag kan åtminstone säga att Liam har ytt...

Nu sitter vi här och väntar på att grabbens morfar ska dyka upp men det lär väl dröja en stund när resvägen mellan hufvudstaden och Edsbyn torde vara about 3 hours. Jag blir nog tvungen att göra ett nytt försök att förklara det för den lille då dennes iver medför risk för åverkan på inredningen i vårt hem. Asså, det är något kopiöst vilken överskottsenergi han har. Det har i sin tur medfört att hans far upplever sig ha nervtrådarna utanpå kroppen men framåt Onsdag tänker jag knalla upp till dagis och lämna in honom på stimulering. Detta är absolut nödvändigt så att jag själv också får en chans att hämta andan då risken annars är överhängande att jag drabbas av ett nervöst sammanbrott. Jag menar bara det att det är väl inte bra varken för mig eller pojken om pappa på grund av påfrestningarna skulle tappa humöret.

Det skrämmer mig litegrann att varje gång jag sätter igång att arbeta så verkar det som om att jag inte har några begränsningar. Det går väldigt trögt att komma igång men när jag väl börjat så går det utav bara farten och det värsta av allt är ju att jag inte alls tycker att det är jobbigt heller. Hjälp!! Vad ska jag göra? och jag som trodde att jag var så försoffad och lat men det är väl bara det att lusten har lite svårt att infinna sig. Nu har jag i allafall avklarat tvättstugan och när jag ändå var i farten så passade jag även på att städa lite. Nu ska jag lägga mig och läsa saga för grabben. Apropå att läsa saga så har jag om jag ska räkna i lite runda tal läst gonattsaga för grabben lite drygt 1100 gånger och då har jag räknat bort de kvällar jag har sk. avlastning och är barnledig. Det där kanske luktade lite skryt men det gör mig ingenting för det är något som jag är stolt över. ...

Hos oss är det åter igen filmtajm. Det blir lätt så nu när grabben är ledig och dessutom är det ett bra sätt att få honom att lugna ner sig lite då han annars far runt i lägenheten så jag blir alldeles klen. Ute är det sisådär -20 så pappa tänker inte följa med på nån lekrunda i snön idag. Man är liksom inte lika härdad för kylan nu som man var förut vilket kan bero på att det enligt min mening var kallare förr. Jag minns på 80-talet då det inte alls var ovanligt att kvicksilvret sjönk till -30 - 35 grader. Jag jobbade då på ett sågverk modell äldre och inte en chans att något startade vid den temperaturen så då fick hela arbetsstyrkan helt sonika vara utomhus och längdmäta och paketera för hand. Det var lite av träpatronernas tid och många av dom som arbetade där hade ju inte gjort nått annat i hela sitt liv så dom kände ju inte till att det faktiskt fanns lagar och bestämmelser vad gäller köldgränser och ingen vågade heller opponera sig. Av alla arbetsplatser jag varit på så är denn...

Nää, det blidde ingen tvättstuga idag heller men i morrn då äre spikat till klockan 12.00 i allafullafall. Grabben är förstås inte medveten om det men han sitter faktiskt och kollar på en gammal svensk klassiker med Beppe Wolgers, nämligen Dunderklumpen från 1974 som utspelar sig i dom Jämtländska skogarna runt Strömsund där filmen även hade sin premiär. Jo det är klart att han är medveten om att han tittar på en film men inte att den hör till ett stycke Svensk filmhistoria.Stora delar av den Svenska skådiseliten är med och bidrar med sina röster till den halvanimerade filmen eller vad sägs om namn som Stig Grybe, Gösta Ekman, Håkan Serner, Birgitta Andersson, Bert-Åke Varg, Sif Ruud mfl. Arbetet med filmen började redan 1970 och min åsikt är den att Beppe var en barnunderhållare av klass, så det så!

Har nog funnit svaret på min tröga start på det nya året. Jag har så himla ont i halsen så det knappt går att äta och känner jag efter så är det inte helt smärtfritt borti örat heller. Men å andra sidan vem behöver väl äta och varför ska man känna efter. Om nån undrar hur det går med mitt rökstopp så kan jag säga att sådant ska man inte undra om, men om jag nu nödvändigtvis ska avlägga en liten rapport så kan jag säga att det åtminstone jobbas på det. Tycker att jag befinner mig i nått sorts närvöst tillstånd så jag ligger lite avvaktande då jag inte tror att det är precis rätt tillfälle just nu. Kan ha att göra med att pojken också klättrar efter väggarna i väntan på att få komma tillbaka till dagis efter jullovet. Dock har jag trappat ner på rökningen avsevärt och jag står fast i mitt beslut att försöka genomföra det så nu vet ni hur det ligger till med den saken. Nu är det lunchdags - Hejdåå!

Intet mycket har denna dagen uträttats uti vår grymma jämmerdal. Ett besök på ICA för att införskaffa föda samt ett stycke vård av vår lokal. På framtiden jag har förskjutit tvättestugan till vår nästa morgondag. Tung är denna börda likt ett ok att bära O, giv mig styrka att ta nya tag. Njae, man är väl ingen nationalskald precis så man lär väl slippa stå som staty på Södra torget när man gått bort, men vem f**n vill väl stå och samla måsskit här i byn när man erbjudits plats i paradiset.

Vi börjar den här dagen med att säga Grattis till "husmor från Ljusne" Helene som fyller år idag. Hur många år hon fyller vågar jag inte skriva ifall att det skulle vara lika oartigt som det är att fråga om en kvinnas ålder, men grattis ändå. Själv går jag på sparlåga, humöret är inte på topp och jag är allmänt låg så det var väl min början på det nya året men det innebär ju också att det framöver förhoppningsvis bara kan bli bättre. Vi får väl se hur mycket som blir gjort idag men det finns vardagssysslor som just nu betraktas som bördor som ska utföras så som tvättstuga, besök på affärn och rengöring av hemmet. Det är väl lika så bra att man flyttar sig bort från datorn då risken för att man annars fastnar här är överhängande stor och då lär det väl inte bli mycket gjort sen. Asta la vista

Ja då börjar vi om från början då eller så försöker vi väl bara att gå vidare. Det bästa som hänt hittills i år är väl att man fått en hyreshöjning på 149 kr men det är väl bara början, nu var ju inte det nån överraskning direkt men sådana kommer det väl fler av lite längre fram. Någon som däremot har fått sig en liten sådan är min son som jag precis har delgivit informationen om att han har ytterligare ett syskon som han ännu inte har träffat. Jo, visst har jag väl tidigare nämnt det men det har liksom upplevts lite krångligt att utveckla det då vi tidigare inte har sett möjligheterna att kunna besöka och träffa hans bror. Det är nämligen så att modern till min pojk sedan tidigare har ytterligare en son och det är enligt vad jag erfar dennes stora önskan att få träffa sin halvbror som gjort att det nu ser ut att bli verklighet. Vi planerar därför att nästa vecka med min sons morfars hjälp att göra en resa för att bröderna ska få träffas och det får man väl se som något mycket positivt...

Visst är det väl märkligt att årets första dag inleds med en natt? Jag tänkte att då jag ändå är vaken och fortfarande vid liv så passar jag väl på att blogga in det nya året som antagligen har en hel del överraskningar att bjuda på med ömsom glädje men antagligen också en del bekymmer. Nu är det ju så att jag tror lite mer på det senare men det beror väl på att jag är en stark anhängare av pessimismen. Det är inte alltid helt fel att vara lite negativ har jag fått erfara för desto mer överraskad blir man när något går bra eller pekar i positiv riktning. Detsamma gäller när något pekar i motsatt riktning eller om något inte går som man kanske förväntat sig. Vid sådana tillfällen blir man inte heller så besviken och man kan liksom mer eller mindre skratta åt eländet. Måhända så tillhör jag någon konstig avart men jag har då i vart fall inte upplevt att det är något jag lider eller mår dåligt av, tvärtom. Med detta så säger jag väl gonatt och jag behöver absolut inte må dåligt för att ja...