tisdag 27 januari 2009

Bristfälligt samarbete i Trafiken

När jag i eftermiddags skulle skulle till dagis och hämta grabben så stöter jag på vägen dit på ett ofta återkommande fenomen. På vägen till dagis är det nämligen så att jag passerar en busshållplats där det vanligtvis vid samma tidpunkt som jag kommer, brukar stå skolelever och människor som slutat sitt arbete och vänta på bussen.

Gång och cykelbanan är säkert minst 4 meter bred och det är uppskattningsvis 30-40 pers som står i en väldig klunga på körbanan i sin väntan på bussen.
Medans jag på cykelbanan närmar mig folkmassan ser jag att flera av bussresenärerna uppfattar att jag kommer cyklande och då förutsätter man ju att dom åtminstone kan ta ett litet steg åt sidan - men icke!

Det är det här jag inte riktigt kan förstå. Man tittar åt cyklisten som närmar sig men man kan minsann inte flytta sig en millimeter utan fortsätter bara att prata med sin kompis eller vad det nu månne vara. Jag stannar några meter före folkmassan varpå jag stoppar handen i fickan för att plocka fram kameran men kommer då på att jag har lämnat den hemma. Tanken var den att det här måste jag bara ha en bild på som jag sen kan lägga på kvällsbloggen, men det sket sig.

Gående med cykeln, fick jag sen för att ta mig igenom folksamlingen be om ursäkt, och fråga om: "ni inte skulle kunna vara så snälla att flytta på er litegrann så att jag kan komma fram". Alternativet hade varit att korsa hela gatan för att fortsätta min färd på andra sidan vägen.

Man bara undrar ibland hur människor kan vara så upptagna med sig själva att man liksom kan stänga av allt som händer och sker runtomkring. Tur i allafall att dom planerade att åka buss för i trafiken torde dom vara livsfarliga att framföra ett eget fordon.

2 kommentarer:

Konungen sa...

Jag busspendlade ett bra tag i olika perioder till olika arbeten inom kommunal sektor.

Både resan till kristianstad från slätten o resan till helsingborg från Sveriges huvudstad Malmö var även så kallade skolresor.

Det som slog mig var att för varje handikappad som typ fick stå alternativt falla omkull gick det ca 40 stycken raska unga skolungdomar som satt på platser som gamla o lytta inte hann fram till
Aldrig jag såg en av dessa samhällets framtidsämnen resa sig upp.
O det är sanning
aldrig

DAGENS UNGDOM HAR FAN INGEN HYFS O BORDE SMAKA PISKAN

Sleeping Cell sa...

Vore inte min passagerarplats på cykeln upptagen av en barnstol så skulle jag tamejfaen istället vara utrustad med ett knippe björkris på pakethållaren.