"En Cool Kille"

Jag är inte längre någon speciellt cool kille....även om jag ibland försöker vara det bakom mina solbrillor. Egentligen så vet jag att jag bara ser ut som en fet gammal gubbe i någon sorts konstig strävan att se lite småflummig ut där bakom visiret.
Egentligen är det inte riktigt sant för jag använder bara mina brillor för att skydda mig mot solen....annars har jag dom på huvudet vilket torde kunna framkalla kräksjuka hos fler än mig.

Nu är det så här att man efter omfattande undersökningar har kommit fram till att Liam behöver glasögon så idag var dom klara och vi åkte till Bollnäs(vilket man inte gör om det nu inte är absolut nödvändigt) för att hämta hans glas & bågar.

Den ekonomiske fadern hade nu tänkt sig att det blir nog mest gynnsamt för kassan om man skaffar Liam en monokel, men efter att man förklarat för mig att "Landstinget" betalar kalaset och optikern gjort klart för mig att det inte var speciellt inne med monokel i dagsläget så var jag beredd att ge efter en smula.

Därför så heter det numer att det är endast coola killar som bär glasögon....riktiga glasögon, och att försöka se cool ut med bara solglasögon - nänä, det går inte.

En upplevelse i sig

I går var vi till Mora och lämnade tillbaka mitt barnbarn till mamsen och pappsen. Den lilla jäntungen är fö. innehavare av de blåaste ögon som skådats på norra halvklotet.

På grund av smittorisk för mul & klöv, fågel, svininfluensa eller vad f**n det var så tillät inte turisttransporten att man lämnade kabinen för att besöka några större sevärdheter.
Lyckades ändå fånga några bilder från det vackra och mytomspunna Dalarna.
Här är en fantastisk vy av vägsträckan någonstans mellan Mora - Orsa. Lägg märke till skogen som finns på båda(!!) sidor av transportsträckan.

Självklart så vill jag ju dela med mig av det bästa till mina läsare så jag bjuder även på en bild tagen någonstans på sträckan Orsa - Skattungbyn. Även här är det skogen som dominerar men långt därborta i fjärran kan man urskönja viss bebyggelse.....(och en bil).

Varför?

Som sagt var....

Inte för att jag vet varför men något fel har det blivit.Detta torde dock vara endast något man upplever som enskild individ eller kollektivt i större eller mindre populationer.
Som den extremt djupt tänkande livsfilosof undertecknad nu är har vederbörande efter omfattande tankeverksamhet och djupt gående analys bara konstaterat att detta fenomen endast är framkallat av individer själva vilket i sin tur innebär att svaret är enkelt:

Något fel har det alltid varit - alltså är detta inget nytt.

Inte mycket

Sådär, då har Lennart lyckats få sin första blomkruka att falla till golvet - krukan klarade sig....men inte jag.

Nu drar vi vidare till Mora.

Vilket mörker

Den brölande 3-barns-kossan har återvänt från fäboden för att åter igen tillbringa sisådär 6 månader i totalt mörker.





Somliga bromsar sig fast och älskar att stå på samma ställe och"Burna".

Själv slirar jag lite lätt på stället med en förhoppning att så småningom få någorlunda fäste och i bästa fall kunna ta mig lite framåt.

Nu kommer jag och tar dig

Ute blåser det upp och det är grått...mycket grått. Snart har vi regnet över oss och det passar alldeles utmärkt då vi om en stund ska bege oss ut på en liten cykeltur.

Äntligen kan man se gula klasar av löv på träden och man kan knappt vänta på att den stora höstdepressionen ska komma krypande och likt en puppa bädda in en i en behållare av vemod och ångest. Nu är det långt, mycket långt, till våren. Någon befrielse från detta är svår att överskåda och det är härligt att leva.

Hujedamej

Liam har ju fått nya kompisar på området där vi bor och det är ju hur bra som helst men det innebär också en del spring som man som förälder inte hinner med att kontrollera.

Tidigare kom Liam och hans kompis hit efter att ha varit hemma hos henne varpå Liam sa till mig:

- Titta pappa, jag har fått pengar av Ida.
- Jaha, är det leksakspengar?
- Mnjae, det är mycket pengar i allafall.
- Vill inte Ida ha dom själv då?
- Nej, jag behöver dom inte, säger Ida.

Liam drar upp pengarna ur fickan och ut ramlar några sedlar så jag går fram för att se efter hur det egentligen ligger till med den lilla gåvan.
På golvet ligger 3 st 500-kronors sedlar som var minst lika äkta som dom jag själv brukar använda. Nu dröjde det inte lång stund förens Idas pappa knackade på dörren och undrade om inte deras Ida varit och fingrat på något som hon inte fick fingra på. Jag kunde då lugna honom med att jag hade tagit pengarna i förvar varpå jag överlämnade 1500 spänn till honom.

Om man får säga som Astrid Lindgren så skulle jag vilja uttrycka mig så här:

Om Liam & Ida varit som vanliga ungar så skulle det inte ha hänt något mer den här dagen, men nu var inte Liam & Ida några vanliga ungar.

Lite senare efter att dom varit hos Ida så kommer dom åter igen över hit och den här gången har Ida lyckats smuggla ut deras katt och tagit den med sig hit. En fullvuxen stor hankatt ställs mot vår lilla nyfikna Lennart varpå det uppstod en smått kaotisk situation. Raggen restes och Lennart som är nyfiken springer efter den stora vettskrämda kattstackarn som tar sin tillflykt genom den öppna balkongdörren och ut på balkongen. Med Lennart i hälarna ser inte vår ofrivillige besökare någon annan utväg än att hoppa från räcket på 3:e våningen. Jag ser förskräckt hur katten seglar genom luften för att sen ta mark med en duns. Nu var det nog tur att det var den stora katten som hoppade och inte Lennart för han skulle nog ha knäckt några ben i sin ännu icke fullt utvecklade kropp. Katten klarade sig i alla fall och det tog en bra stund att pusta ut efter det äventyret ska jag säga.

Och den förskräckte fadern skrev ännu ett inlägg på sin blogg:
Gud signe mig för dessa ungar med sina obefläckade barnahjärtan som innerst inne torde vara så rara men som ibland får mig att tro att di äro skvatt galna.

Kalas

I dag blir det inte mycket. Sitter här och väntar på att det ska börja regna så att man kan ta sin blå damcykel och trampa ut på byn å gnälla på hur blöt man blir.
Lite senare när jag hämtar Liam på dagis så ska vi på kalas. Det är nämligen så att vår lokala ICA-handlare efter 46 års trogen tjänst nu lämnar över ledarskapet till en ny förmåga och därför så bjuder man idag på kaffe & tårta mellan kl.10.00 - 17.00.
Vore kanske en bra idé att åka dit redan nu och sitta där och fika hela dagen......tycker det är bra när saker är gratis......men jag väntar nog ändå tills jag hämtat grabben. Å andra sidan så har det inte börjat regna ännu och det är nästan ett måste innan jag ger mig av.

Huset fullt

Nu är det highlife i mitt hem på min ära. Ungar, ungar och så lite mer ungar. Pratar engelska gör dom också, allihop.....även om jag har lite svårt att urskilja vad det är dom säger men jag antar att jag bara är på fel nivå.
Liam kör på med sitt vanliga rollspel. Han springer och gömmer sig och kommer sen fram i en ny skepnad. Han försöker envist få dom andra barnen att var med på noterna och han står för manus, förbereder, tar ut rollbesättningen, sköter kostymeringen och regisserar.
Det är viktigt att allt är perfekt och han är väldigt noga med att allt ska klaffa in i minsta detalj.

Härligt att det har flyttat hit lite barn till vårt område.....tycker jag nog inte när vintern kommer och man ska hjälpa alla att klä av och på i vår förmodligen mycket fuktiga hall.

VARFÖR?

ICA är livet

Det är ju känt att vi sover bort halva tiden av vårt liv och det känns ju bra att veta att man gjort något vettigt och behagligt av sin tid på jorden.

Så vad gör vi då av resten av vår tid?

Arbete hör förstås till en annan syssla som upptar mycket tid av livet.

Det som ligger till grund för det här inlägget är mina funderingar på hur stor del av livet man tillbringar på affären. I mitt fall och i dagsläget är det ICA i Edsbyn som väckt mina tankar om detta. Alltså....hur mycket jag än handlar hem, så tycker jag att man ändå befinner sig på ICA i stort sett varenda dag......och jag är inte ensam om detta. Träffar ganska ofta bekanta i affären och vi hejar på varandra medan vi lite skojfriskt säger: - Jaha, du är här idag du också, hahahaha!!

Jag tycker man inte gör annat än handlar. Kanske borde man skaffa sig ett arbete för att få lite omväxling i sin dygnsrytm. Även om vi nu sover bort så stor del av livet så tycker åtminstone inte jag att jag har fått sova tillräckligt mycket. Kanske jag hör till en grupp som inte sover bort halva livet utan istället tillbringar min tid på ICA.
Sen måste man ju göra av allt man handlar någonstans också vilket i slutändan lär betyda att vårt liv i stort sett går ut på att äta och sova.

Liam har flugit ut ur boet

Jaha!! - Då har tiden kommit som jag i och för sig vetat skulle komma förr eller senare. Tidigare så har jag gnällt på att det inte finns några barn på området där vi bor men nu har 2(!!) familjer flyttat in och dom har båda barn som är i Liams ålder....eller däromkring. Båda är flickor - det är bra. I går var en utav dom här och Liam var mycket angelägen om att visa kort och berätta för henne att han redan hade en tjej som han älskade men detta förhindrade ju inte att dom kunde leka med varandra.
Så nu sitter jag här i min ensamhet då min lilla bebis som blivit så stor nyss följde med en av flickorna hem. Får väl trösta mig med att dom finns på våningen under och hoppas att han kommer hem i kväll.

Till en Hammare

Eftersom jag för tillfället inte vet vad jag ska tillföra min blogg så tänkte jag skriva några rader om en hammare.....min hammare. Jag har en hammare någonstans men eftersom jag inte har någon lust att gå och se efter vart den är så ska jag göra några antaganden. Den skulle kunna ligga i en verktygslåda ute på balkongen men jag är tämligen säker på att hammaren finns i en låda i köket.
En utdragbar låda, den 2:a lådan nerifrån sett. Där ligger med största sannolikhet min hammare tillsammans med en del andra verktyg som kan behövas i hushållet. Förlåt mig o du braiga hammare, men jag tycker inte om tillfällen då du kommer i behov av användning. Nej, o du bäste hammare, det är inte dig jag har något emot, det är dom eventuella tillfällena där du behöver komma till användning som jag inte gillar - jag lovar. Jag har inget alls emot dig min bäste hammare......med det gummiklädda skaftet. Du hjälper mig vila på gröna ängar och du för mig till vatten där jag finner ro. Ingen kan som du tillföra min blogg så meningsfulla inlägg och det är inte utan att jag blir lite fuktig på ögat då jag tänker på att du finns där, bara för mig.

Jag tror att jag precis har åstadkommit mitt bästa blogginlägg någonsin, och det säger väl allt.

Bokutmaning(INTE)

Det här känns nästan lite pinsamt måste jag säga. "Tankar från en gödselhög" har fått en bokutmaning som han sen har sänt vidare till bla. mig.

Egentligen så borde jag vara en människa som älskar att läsa böcker men faktum är att jag alltid har haft svårt att komma till ro och läsa en bok. Vet inte om det beror på tålamodet eller så, men jag tycker alltid att en bok känns så tjock och jag kan liksom inte överblicka hur jag skulle kunna komma fram till upplösningen eller slutet inom överskådlig tid.

Jag anser mig därför inte vara rätt person att bli utmanad i detta ämne. Visst har jag väl läst en del böcker genom åren men jag kan absolut inte dra mig till minnes och betygsätta det jag läst. Kommer inte ens ihåg titlarna på dessa böcker men jag har nog mest läst deckare och kriminalromaner främst av kända svenska författare som tex. Olov Svedelid, Henning Mankell, Sjövall & Wahlöö, Gösta Unefäldt m.fl.(Tro mig när jag säger att det faktiskt är flera)

En bok som jag faktiskt kommer ihåg att jag läste för sisådär 10-11 år sen var en bok av den amerikanska författarinnan Mary Willis Walker som hette "Under skalbaggens bo", och för att visa att jag inte är helt ointresserad så har jag använt informationscentralen jag just nu sitter vid till att hämta ett litet utdrag ur handlingen.

En religiös fanatiker och hans sektmedlemmar har kidnappat elva skolbarn och deras busschaufför. De hålls inspärrade under jord och tidsfristen på femtio dagar börjar löpa ut. Desperationen bland polis och anhöriga breder ut sig och inga argument i världen kan förmå profeten Samuel Mordokai att släppa sina "oskyldiga lamm".

Det här är nu inget försök att delta i utmaningen utan mer en förklaring till mitt förhållande till böcker. Har många gånger undrat varför jag har så svårt att komma till skott och börja läsa då min personlighet borde vara en som älskar att läsa böcker.

Jag har faktiskt läst 2(!!) böcker i år. Den ena var "White Line Fever" av "Lemmy" och den andra var "The Dirt" om "Mötley Crües" liv och leverne.

Hursomhelst så lyckades jag med litteraturens hjälp att få ihop till ett helt blogginlägg.

ÖPPNA THE PIRATE BAY NUUUU!!!!!

Rent tekniskt är inte The Pirate Bay helt bortkopplad från nätet, men den bandbredd som finns kvar räcker inte, vilket gör sajten i praktiken omöjlig att nå.

Tis-daX med "L3"

Leonard Lite Lagom A.K.A "L3" har den här veckan tagit sig in i olycksstatistiken genom att med sin "Puch Florida" köra rakt in i en sk. betonggris varpå både böckstyret och fotpinnen fått sig en törn.

Bomber & Bajs

Denna dagen har varit så händelserik att jag fortfarande knappt hunnit hämtat andan. Liam började åter igen på dagis efter att ha haft sommarlov och då passade även jag på att besöka "Vändplatsen" efter min semester för att åter igen halsa ett okänt antal koppar kaffe.
Ingen hade tydligen lagt märke till något som jag såg direkt när jag kom dit. Jag kan inte låta bli att undra vem som ligger bakom detta symboliskt geniala påhitt.Någon eller några har tydligen placerat en bombattrapp på en av pelarna utanför VP:s entré. En svart julgranskula föreställande en bomb hade med hjälp av el-tejp satts fast på en stolpe. Som lockbete till detonatorn hade man sedan fäst en 1-krona.......kanske med en baktanke om att där finns säkert någon socialbidragstagare som nappar på betet.....vad vet jag? Vem som än har placerat detta skämt(?) där lyckades i alla fall få mig att skratta gott till detta genomtänkta arrangemang.

Efter att ha hämtat Liam på dagis kl.14.00 så tog vi bussen till Bollnäs. Herreguuuuuud, hur det ser ut i denna stad. Brotorget mitt i city som numer är känt som Sveriges enda öken ser ju för j**ligt ut efter att kommunen haft problem med entreprenörer som skulle bygga galleria eller gud vet vad. Det såg så deprimerande ut att jag inte ens tyckte det var värt att plocka upp kameran för att ta en bild på eländet.
Vårt ärende i Bollnäs var snabbt avklarat och vi skyndade oss för att ta första bästa buss tillbaka.

Det var inte utan att jag kände mig grundligt kränkt och utomordentligt förnedrad när vi återkom till Edsbyn och jag fann att någon eller något hade bajsat på min blå damcykel.......och precis på bakskärmen dessutom. Det är ju för f**n den enda bakskärmen jag har och jag kan inte släppa tanken på att förövaren säkert kände till detta. Till dig som känner dig skyldig till attentatet vill jag bara säga: för din egen skull, träd fram och ge mig en ursäkt åtminstone, jag mår jättedåligt av det inträffade och har du någon som helst empatisk förmåga så ge dig då till känna så kanske vi kan rengöra min blå damcykel tillsammans.

Jag vill ha din oskuld

Som vanligt så fortsätter ormen att slingra sig fram genom paradiset. I skyddet av ris och grenar tar den sig osynligt fram i jakten på sitt byte. Trots sin avsaknad av syn så klarar sig ändå ormen utmärkt genom att bara lita till sin känsla. På sin buk krälar den medan den avläser sin omgivning med ett oslagbart sinne för lukt och smak. Ormen klarar mycket extrema förhållanden och kan återfinnas varhelst du råkar befinna dig på Tellus.....med undantag för polerna(?)
Ormens ögon har en hypnotisk förmåga och är du rädd för att bli genomskådad så se aldrig en orm i ögonen - ormen ser rakt igenom dig. Detta hjälper föga då ormen ändå redan har utsett dig som sitt byte. Ormen har en manipulativ förmåga, ormen förför dig, ormen snärjer dig utan att du ens har en aning om det. Whoooooohahahahahahahaahahahahahahahaha.

Åter till ordningen

Liam har kommit hem igen och läget är återställt till det normala....eller vad man nu vill kalla det.
En som blev lite extra glad var Lennart som idag har sprungit omkring med Liams nalle i munnen.
Tidigare idag var jag ut med Lennart i koppel och den här gången gick det ännu bättre. Han provade t.o.m. hur det var att klättra i ett livs levande träd.

I morgon ska Liam åter till dagis efter sommarlovet och det kryper verkligen i honom för han har längtat så efter att få träffa sina kompisar igen.

Söndag med eftersmak

God morgon alla, och ett stort grattis till er som idag vaknat med baksmälla och en eftersmak av lök och surströmming.
För dig som inte förstår poängen med mitt grattis så kan jag tala om att man igår hade världens största surströmmingsskiva i Alfta. Den hålls i Alfta ishall och är en final på sommaren och en bekräftelse på att hösten nu är här. Skivan har blivit en tradition som nu har 30 år på nacken.
Där får man äta precis hur mycket suring som helst, sjunga allsång, och sen dansar man. Då skivan torde ha mestadels likasinnade besökare så är det nog ändå inga problem att bjuda upp trots den rådande andedräkten.

Kattskrället river mitt hem

Eftersom jag är barnledig så ska jag inte blogga bort min dyrbara tid. Då är det bättre att jag sätter mig här istället och skriver några rader.
Crack-Lennart är helt av banan i protest att Liam är borta och han visar det verkligen. Det är väl tredje gången nu som han slitit ner påsen till pappersinsamlingen och släpat ut innehållet på golvet. Sen sprätter han omkring det för att visa mig att han är olydig. Samma sak gäller fönsterbrädorna med blommor på. Han hoppar med en våldsam fart samtidigt som han skruvar sig i luften upp på brädan varpå jag jagar ner honom. Så fort han tar mark gör han ett nytt språng upp tillbaka bara för att visa mig att han är missnöjd med något. Han beter sig som ett riktigt kattskrälle just nu.

Håll ut Lennart, i morrn kommer Liam tillbaka hem igen.

Vart är min kompis?

Jäsp! Jag är barnledig och fullkomligt ansvarslös och har därför fått mig en liten sovmorgon. Jag undrar vem som saknar Liam mest - pappa eller Lennart?

Igår kväll var kattskrället alldeles till sig av förtvivlan då Liam saknades och han inte hade någon att gå å lägga sig med. Lennart liksom känner att Liam är ett barn och vill gärna ligga bredvid honom som en liten beskyddare. Även om Liam leker relativt högljutt och våldsamt med katten så är katten ändå med på noterna och ömsom jagar Liam katten och ömsom jagar katten Liam. Jag tycker det är lite märkligt men Lennart verkar tycka om fart och fläkt. Inte heller klöser och biter katten Liam på det sätt som den gör med mig och det är nog för att katten vet att han är ett barn.

Så i natt har Lennart sovit på Liams plats med nallen bredvid sig och där han kunnat känna doften av sin kompis. Anmärkningsvärt är att mina fötter denna morgon inte har varit utsatt för något kattangrepp och det styrker väl bara mina tidigare misstankar om att Liam och Lennart är ett team som jobbar för samma ändamål, nämligen att få mig ur sängen på morgonen.

"Behind The Wall Of Sleep"

Hemmafrun har blivit barnledig och det firade han med att sova över 19.30-nyheterna från "Rapport"-redaktionen. Husdjuret protesterade och jag väcktes nyss av "Crack-Lennart" som aggressivt gick till anfall mot mina fötter. Nu blir det kvällsmåltid i tv-soffan och resten av inlägget överlåter jag till denna magnifika "Birmingham-kvartett" som har gjort livet värt att leva.

"Hammerfall" får en ny chans...?

Även om jag är en vrång jävel så spelar min barmhärtighet ibland ut mig och jag rättar in mig lite i ledet....för andras skull.
Man ska stå för det man skriver och tänka sig för innan man publicerar det man skrivit på sin blogg och eftersom jag är så snäll och inte vill göra någon ledsen så är jag därför villig att korrigera något som jag skrev i ett tidigare inlägg angående "pinsam hårdrock". Det är inte meningen som någon ursäkt men jag var bara så jävla pissed när jag lät mina känslor gå ut över ett svenskt band som inte ska jämföras med mina andra exempel på "pinsam hårdrock". Det var "Hammerfall" som fick ta en oförtjänt(?) skopa skit när jag i farten skrev att dom inte ens skulle kallas för hårdrock och dessutom följt av ett - Usch!

Nu hör "Hammerfall inte till någon favorit för mig och det var väl även lite vad det handlade om att smaken är olika och jag tycker det är pinsamt när man ser den nya pudelrocksvågen äntra scener som allsång på skansen och melodifestivalen.Inte helt oväntat och som sig bör så ledde inlägget till en del kommentarer och jag tänker då närmast på den kritiska kommentaren som jag fick från en "Mr.Masa"som f.ö. har en Metal Blogg här.

Nu tänker jag inte sitta här och låtsas ångra mig bara för att jag i en stund av tjurighet publicerat något som jag istället kanske borde ha väntat med tills jag blivit riktigt förbannad.
Synd man inte är journalist så man slapp ta ansvar för det man skriver - Jag bloggar bara och skriver vad skit jag vill - whoooohahahahaha

SHEERS!!!

"L3" i Söderhamn

Stackars Leonard har åkt ända till Söderhamn med sin frälste polare "Pjuka-Sven" i tron att "Strömmingsleken" nu var i full gång. Visst blir väl "L3" lite besviken eftersom han ätit sig less på sardiner och nu hade hoppats komma över strömming i någon form.......gärna surströmming och märker att han kommit 1 dag för tidigt.
Men "L3" är inte den som gråter över spilld mjölk utan tar istället tillfället i akt att ta del av stadens liv och rörelse.

Kattvakt

Ett äkta gosedjur eller en livs levande nalle om man så vill, vakar över Liam då han sover.

Rock'n Roll så att det känns

Som tur är så har vi alla olika smak och det står var och en fritt att tycka som man vill.
"Sabotage"(1975)är en av de mest underskattade skivorna med "Black Sabbath" - den är grym.
Nu kanske någon får för sig att "Black Sabbath" är mina favoriter - Och det stämmer så bra.
"Hole in the Sky" - take me to heaven.

Pinsam Hårdrock

Även om jag har en tämligen bred musiksmak så ska jag medge att jag har en viss förkärlek för hårdrock.....en ganska stor förkärlek också.
Jag lyssnar ofta på webbradio som spelar mycket hårdrock och jag kan inte låta bli att ibland tycka att det känns så pinsamt att höra hur kassa en del band är. Kanske känns det pinsamt för att jag tycker att dessa dåliga band liksom smutsar ner och inte gör hårdrocken rättvisa.
Det finns fantastiskt mycket hårdrock som är bra i mitt tycke, men jag funderar ibland om det finns någon annan musikgenre som samtidigt har så mycket dynga i bagaget.
Tyskland har skänkt oss grymt bra och vass heavy metal, men vad kanske inte många tänker på är att dom också har levererat så jävla mycket skit därifrån och svenskarna ska vi inte ens tala om.
Den nya pudelvågen är ju katastrofal och "heavymetalband"(?) som Hammerfall hör inte ens hemma inom hårdrocken - Usch!! Å inte var det bättre förr när band som Madison, Heavy Load och 220 volt av någon anledning lyckades fånga upp en stor skara av svenska fans. Jag är tacksam att fått uppleva heavy metal-vågen under 80-talet men när man ser tillbaka på den sämre delen som även den existerade så kan jag inte låta bli att tycka det känns pinsamt. Måste man behöva försvara sin musiksmak från den här tiden genom att förklara att det poppade upp band som svampar ur jorden som bara var dåliga kopior på sina idoler och till på köpet lät hellre än bra. Kanske är jag gammal men jag bara undrar hur f**n kunde man tycka att Europe som blev så stora var så jävla bra - fy f**n för Joey Tempest och all annan bröte från Upplans Väsby.

Nu är det vad jag tycker, men den bästa rocken hittar man i den gamla skolan och så finns det givetvis några höjdare som tillkommit senare. Visst kan det vara skönt med en vacker text till en fin musikslinga men bespara mig från den ständigt pågående kampen om att göra den bästa balladen. Det går inte att övervinna någon annan på det viset, kommer den så kommer den - så är det,punkt slut.

Behöver man förklara sin kritik? Ja, det kanske man behöver och det är nog så att jag upplever många av dessa band som dåliga kopior som strävar efter att vara "Artister" och göra en show och man har inte den äkta känslan.....med andra ord så lyckas dom inte på långa vägar leva upp till vad jag kallar "ROCK'n ROLL", för det är något man är, och när man är det så låter även det man framför rock'n roll.
Vem som helst som kan spela några instrument kan spela hårdrock men att vara rock'n roll och lyckas överföra det till musiken är något helt annat. Det är magiskt.

Här kommer några klipp för att påminna om vilken mardröm hårdrocken kan vara, se och lid.

Höstlarm

Jag är en alltför trött individ för att orka ta till mig och inse att hösten närmar sig med en rasande fart. Alltför trött för att förstå att vi redan i Augusti tycks ha hösten här. Visserligen så skiner solen idag men det är svinkallt på utsidan. Hur kunde det bli så här? Varför?

När jag nyss gick ut på balkongen för att bevittna hur även sommarens fåglar har gett upp och börjat bege sig söderut till varmare breddgrader så skulle det visa sig att jag även då tydligen var alltför trött för att höra skillnaden på fågelkvitter och ett tjutande billarm i fjärran.

Där stod jag med vemod i mitt bröst och lyssnade till hur sommaren nu lämnade oss, och inte blev det mycket bättre när jag insåg att det bara var ett alarmerande tjut från en bil då det bara bekräftade min dumhet och just nu destruktiva hållning.
Efter ytterligare en kopp kaffe så kunde ju vem som helst utan tvekan höra att det bara var ett billarm. Att då tro att sommarfåglarna fortfarande finns kvar funkar inte heller. Jag tror att dom redan har, eller är på väg, att lämna landet som är en del av nordpolen.

Nu tänker jag göra något annat än att sitta här och försöka skapa inlägg med negativ laddning.

It's just business

Det regnar oavbrutet i Edsbyn idag men när det erbjuds lunch för 20 spänn uppe vid "VP" så ska det faktum att man kommer att bli fullkomligt dyngsur om man beger sig ut inte få hindra mig att göra en i mitt tycke bra affär.

Liam och jag tog därför våra cyklar och trampade iväg genom den minst sagt fuktiga väderleken bara för att få ta del av en lunch bestående av kassler på spenatbädd med malande stenkaka i bakgrunden.
(Upplysningsvis så kan jag tillägga att det inte finns någon annanstans i världen där det serveras och äts så mycket kassler som det görs i just Edsbyn).(källa saknas)
Med detta menar jag inte att jag klagar på dagens lunch - tvärtom. En prislapp på 20 kronor skulle kunna få mig att äta i stort sett vad som helst.....förutsatt att jag slapp tillaga det själv.

Efter att vi intagit vår måltid så hade vi för avsikt att trampa vidare, men det ihållande regnet gjorde att vi avvaktade, även om jag så smått började få känslan av att vara fångad i en situation som jag helst av allt skulle vilja bli befriad ifrån.

Tiden gick och regnet fortsatte att ösa ner och jag insåg då att här krävs det att man sätter sin hälsa i första hand och därför tar ett mycket snabbt men även moget beslut.

Är det värt att cykla ut i regnet för en 20-kronors lunch, så är det ännu mer värt att cykla hemåt i ännu mer ösregn, när alternativet är att man annars riskerar att bli fast i en resonanslåda som gör att man får genomlida resten av dagen med att höra ett sjungande eko i skallen.

Ett stort grattis till alla er som fyller år idag....eller igår...eller imorgon....eller någon annan dag.

Tis-daX med "L3"

Trots att "L3" denna vecka är lite vimmelkantig, beroende på att han är utsedd som testperson för ett nytt läkemedel som ännu inte kommit ut på marknaden så ställer Leonard självklart ändå upp för en update från Tis-daX-redaktionen.
Leonard har misslyckats totalt med kräftfisket och har istället fått kalasat på sardiner.Han är även lite bitter över den icke fungerande sophämtningen.

Blogga eller Dö

Jag har inga inlines, jag kan inte åka inlines, jag vill inte lära mig åka inlines, jag behöver inte kunna åka inlines.
Om man som jag, känner sig stressad just nu och inte tycker att det finns tid och utrymme för ett blogginlägg men ändå drivs av ett tvångssyndrom som gör att jag känner mig tvungen att uppdatera bloggen minst 2 gånger om dagen, bara för att inte riskera att få konstiga tankar om att jag skulle gå evigt förlorad eller bli kastad till huggormars avföda, ja, då passar det alldeles utmärkt att blogga om inlines.
Det har länge varit känt att om man bloggar om inlines så skall man vinna hälsa och välbefinnande vilket förhoppningsvis också leder till om än inte ett evigt, så dock ett längre liv. Nu är det ju så att det där om ett längre liv enligt mig är en tolkningsfråga.
Vad kan ett längre liv betyda?
Ja, om man jämför med någon som dog i går så har man ju levt ett längre liv än den, förutsatt att den som dog var i samma ålder som en själv.
Vad annat kan det innebära att leva ett längre liv?
Ja, det kan ju innebära ett helsike om man nu ska vara tvungen att behöva sitta här och blogga om inlines bara för att få leva det där längre livet.

Jag har i varje fall med hjälp av att påta ner några rader med inlines som utgångspunkt lyckats få ihop till ett inlägg på bloggen som gjort att jag nu känner sinnesfrid.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen......men inte just nu, för nu har jag glömt bort det.

Alfta - Edsbyn 5 - 0

Med stor förtjusning sitter jag här och läser och tittar på bilder från gårdagens karnevalståg i Alfta.
Som jag nämnt tidigare så består ekipagen som rullar genom samhället av fyndiga tolkningar av mestadels lokala händelser och det är väl i det närmaste en tradition att man i Alfta driver med grannen Edsbyn. Det gillar jag, och i år hade man verkligen kött på benen då bla. vårt fd. kommunalråd Björn Mårtensson ertappats för rattfylla. Självklart så ger man som Alfta-bo även Edsbybandyn en känga. Helt klart är att Alfta-borna har en typ av underbar humor som definitivt saknas i Edsbyn och man skyr inga medel när det gäller att skopa ut skit till sin grannsocken.

Lägger ut en länk till vår lokala blaska där det även finns med ett litet bildspel, även om jag tycker att bildgalleriet inte gör karnevalen rättvisa.

Vad gör man inte för en update?

Oprofessionellt tagen bild från vår balkong igår kväll.
En av dagens utstyrslar. Här föreställer Liam en pälsjägare och man kan ju tydligt se vargskinnet han bär på.

Gyllene Morgon Gyllene Morgon........

Även denna morgon tänker jag fortsätta att jämra mig över min lilla familj.
Asså!...."Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden".
Det verkar som att mina käraste nu har för avsikt att trappa upp min plåga, då man tidigare hade för vana att alltid vakna kl.07.00, men nu för att sänka sin husbonde ännu mer, ändrat uppvaknandet till kl.06.00.
Hafven förståelse då jag tycker att det känns jobbigt att redan i Augusti känna hur julångesten börjar inta min kropp. Detta mest beroende på att jultomten om morgnarna står och bankar på sovrumsdörren.....i morse kom han farande på en egenhändigt bygd släde.
Ända sen jag friserade tomtemasken och reducerade dess skäggmängd betydligt så duger den inte längre. Därför har nu den lille tomten lagt beslag på all bomull som fanns att tillgå i vårt hem.

Sen har vi då katten Lennart, som antingen är väldigt klok eller bara ovanligt knäpp. Om nätterna så ligger han så snällt i samma säng som oss men det verkar som att även han vet när tiden är inne för att sätta in alla medel för att få mig ur sängen. Runt kl.07.00 går han till våldsam attack mot mina fötter och han menar allvar, för det gör verkligen ont när han envist hugger och gnager på mina tår. Detta har fått mig att fundera på om jag skulle försöka övervinna honom med list och investera i ett par arbetarskor med kraftig stålhätta som jag kunde ta på mig varje kväll när jag går till sängs.
Nu byter vi ämne och går raskt över till den ständigt pågående debatten här hemma vad gäller pappas försök att få Liam att plocka reda på lite efter sig. För att uppmuntra honom lite så köpte jag en lite snyggare papperskorg med disneymotiv till honom. Den papperskorgen passade tydligen utmärkt till att använda till något helt annat, som att bygga en robot av tex. Ja, vad säger man? Roboten var i och för sig fyndigt byggd och kunde dessutom även tala.....även om talförmågan mest bestod av ett kvackande ljud. Detta berodde på att han inuti korgen(roboten) stoppat en mjukisgroda som vid beröring kvackar en liten melodi. Denna hade han sen maskerat genom att trycka ner lite kläder i korgen, över grodan.

Att få leva tillsammans med er är ett privilegium som är värt dom tidiga och ibland plågsamma morgonstunderna.

Le Carneval

Idag har vi varit ut med Lennart i koppel igen och den här gången gick det betydligt bättre. Han gick på eget initiativ runt och utforskade både fram och baksidan av hyreslängan där vi bor. Det var ju ett tag sen sist och jag/vi kanske borde ta ut honom lite oftare för att han ska vänja sig fortare men det är väl latmasken i mig som gör att det blir alltför sällan. När vi sen skulle in igen så gick han själv uppför dom två trappor som leder upp till vår våning....visst skulle det nosas en hel del, men upp kom han alldeles själv. Jag var i alla fall imponerad och tyckte att Lennart var jätteduktig.

I kväll är det "Stormässa" i Alfta och för er som inte har en aning om vad tusan det är så lär det ju inte heller hjälpa om man säger att det är Alftas motsvarighet till Edsbyns "Persmässa".

Lite enkelt förklarat så är det som det låter en stor mässa. Lite som en slutfinal på sommaren som hålls i Alftas folkets park(Forsparken) som är en pärla i vår kommun och som tyvärr utnyttjas alltför sällan. Dans, scenuppträdande, disco och som kronan på verket hålls i morgon söndag det traditionella karnevalståget som går genom Alfta.
Vet inte hur det är nu för tiden men åtminstone förut så var denna tradition en riktig fest med väl förfriskade och glada människor som i en lastbils och traktorparad sakta gled genom samhället alltmedan man på flaket hade fyndiga tolkningar av mestadels lokala nyheter och händelser.

Lika bra att erkänna det så Alftabo jag är, att även jag har deltagit i denna parad några gånger. Som tur var hände även det under det glada 80-talet vilket innebär att det är som med så mycket annat som hände då, att jag helt enkelt inte har några klara minnesbilder.

RADIO

Trött, så trött men det kändes ändå som att man skulle ta sig igenom denna morgonstund.....ända tills radion får ett tuppjuck och börjar kräkas. Någon på radiohuset vill mig illa och för att ta död på den lilla livsgnista jag hade så låter denne någon förpesta mina högtalare och mitt liv genom att spela Johan Palm......jag spyr när jag hör Johan Palm.

Något annat som jag funderar på är om man har blivit till åldern kommen, eller tom. blivit gammal när man tycker att det känns helt okay att lyssna på "Ring så spelar vi" på lördagsmorgnarna.
Kanske låter konstigt men när jag försöker dra mig till minnes bakåt i tiden så har jag nog alltid tyckt att "Ring så spelar vi" varit helt okay och liksom en bekräftelse på att det var ledig lördag.

Förr var "Ring så spelar vi" ett av veckans radioprogram där, om man hade lite tur, hade chansen att den musik man gillade skulle spelas. Andra program var "Nattönskningen" och "Upp till 13" och ev. "Tracks". Det var ju 80-tal och lite hårdare rock som låg en varmast om hjärtat och det hörde inte till vanligheten att det spelades i radion. Då hade man gärna en kassettbandspelare och satt beredd med fingrarna på play & rec - knapparna.
Idag finns det ju ett betydligt större radioutbud men det var ändå bättre förr, för på den tiden fanns det ingen risk att radion skulle spela Johan Palm.

Jag tycker inte om.......

Jag tycker inte om att behöva bli en arg farsa vilket jag nyss blev efter att ha tjatat en hel dag på något som skulle göras.

Jag tycker inte om Europe och speciellt inte Joey Tempest, bortsett från "Open Your Heart" som hjälper mig att associera till en tid i livet där minnet av någon anledning svikit mig.

Jag tycker inte om bilister som vägrar stanna vid övergångsstället utan bara nonchalant gasar lite extra, trots att dom ser att man har ett barn med sig.

Jag tycker inte om att uppdatera bloggen med skitstor text, även om det är praktiskt när man i brådskan inte har så mycket att tillföra utan måste skynda vidare till andra sysslor.

God Morgon eller "Det kunde varit värre"

Kom och hämta mig någon! Kör ner mig till slakteriet, mal ner mig till fläskfärs och gräv sen ner mig i en avfallskompost där jag långsamt får förmultna för att till slut bara kunna få vila i frid.
Vilken morgon....jag dööööör! Mitt barn är en terrorist, vår katt är också en terrorist. Själv är jag bara ett offer för dom omständigheter som råder i denna arla morgonstund.
Jag har en längtan efter att någon gång få sova ostört och en önskan om att få vakna utsövd, en dröm om att bara få slå upp ögonen, ligga där och dra mig och bara smaka på tystnaden. Detta vill jag göra utan fysisk smärta och psykisk tortyr.

Nu är det blott bara en dröm och endast en önskan, för hos oss ter sig en morgon ljusår bort från denna vision.

Vad som sker när jag fortfarande ligger till sängs är att Liam springer runt sängen iförd blåbärsmössa och lite annan maskering och leker att han är en edsbyprofil vid namn "L3". Än hörs det från den ena sidan av sängen och än hörs det från den andra sidan att det tydligen är någon som älskar hårdrock. I denna kaotiska lek och upptrissade stämning deltar också Lennart som på ett brutalt och aggressivt sätt biter mig i tårna och näst intill försöker att äta upp mina fötter.

En nedbruten och irriterad fader vrålar med hög röst att: NEEEJ!! SLUUUTA! - Gå ut härifrån, NU!!
Min bestämda vädjan och order ger resultat och både Liam och Lennart lämnar rummet.
Nu är det ju så här att det är långtifrån första gången något liknande inträffar. Det hör snarare till ovanligheten att det inte gör det. Därför så ligger jag nu där i sängen och bara väntar på vad som ska komma härnäst, för jag vet, att så här lätt kommer man inte undan.
Och mycket riktigt så åker dörren snart upp och in kommer Lennart som åter igen går till en hänsynslös attack mot mina fötter. Denna gången är han uppbackad av någon som hoar och med full mundering säger sig vara jultomten och undrar om det finns några snälla barn här.

Jag har fått nog, och reser mig hastigt upp ur sängen medan jag svarar att om det är så att tomten letar efter några snälla barn så har han f**n kommit till fel ställe.

Nu kanske du tror att that was it, men se mer olycka skulle komma över mig vid frukostbordet där både Liam och Lennart var delaktiga till något som gjorde att stora delar av bordet och köksgolvet dränktes i mjölk....och nä, jag köper inte att det skulle vara bara en ren olyckshändelse för när det gäller terrorister så föreligger alltid en viss planering bakom.....även om det den här gången måhända berodde på grov oaktsamhet.

"L3" - Feber

Andra nyheter på stjärnhimlen är att barn, tonåringar och vuxna här i Edsbyn tycks ha drabbats av "L3"-feber. Den tungt medicinerade Edsbyprofilen uppsöktes under eftermiddagen för en kommentar men "L3" var vid tillfället, trots upplivningsförsök, inte kontaktbar. Telefonlinjen till Knåda kraschade under dagen då alltför många förgäves ringde till "Knåda sport" i jakten på en Puch Florida....med böckstyre och envåldshärskare.
För att efterlikna "L3" så har människor köat i timmar utanför de butiker i bynn som kan tänkas sälja den utstyrsel som Leonard oftast bär. Efterfrågan på blåbärsmössor och gröna gummistövlar har på 2 dagar ökat med dryga 700% och det är ett fantastiskt uppsving för oss, säger tf. talesman Bo Bängtsson för "Edsbyns Köpmän". Det råder utan tvivel en viss hysteri och det verkar som om människor har upptäckt den bistra verkligheten och åter igen har börjat våga drömma.

Välkänd "Edsby-profil"

Även idag har vi varit ute och gjort stan Liam och jag. Först var det tandläkarbesök och sen passade vi på att efter en lång semesterfrånvaro göra ett oanmält nedslag på "Vändplatsen".
Detta mest för att kontrollera att allt följde sitt gamla vanliga mönster och att inga förändringar i rutinerna skett(Gud förbjude). Annat viktigt som kontrollerades var att kaffekvalitén fortfarande var den samma och höll det mått som besökarna förtjänar......hmmm.

Som den frilansande cykelreportern jag ibland tillåter mig vara så fick jag även några bilder på en välkänd Edsbyprofil som tyckte att är det torsdag så är det minsann värt att fira. Jag har av integritetsskäl dessvärre blivit tvungen att klippa bort en hel del av filmen för att skydda vissa människors identitet.

Jag behöver kanske tilägga att "Dubbel-Erik" själv har gett sitt medgivande till att bilderna publiceras.

Iskalla morgonriff

Satana perkele vad kallt det var idag då. Man får ju nästan små rysningar av ångest när man tänker på att det kanske är hösten som är i antågande. Visserligen så borde man ju efter snart 44 år på dom här breddgraderna ha noterat att det är ett årligt återkommande fenomen att efter en kort sommar kommer alltid en höst. Den kalla morgonen gjorde att jag nyss när jag var ut på balkongen spanade lite extra noga på björkarna här utanför för att om möjligt kunna upptäcka några klasar med gula löv. Det gjorde jag nu inte, så kanske betyder det att sommaren ännu är kvar och att vi bara fått oss en liten köldknäpp från SMHI i Norrköping.

Läser i Aftonbladet att man diskuterar och röstar om vem eller vilka som åstadkommit världens bästa gitarriff. Intressant tycker vissa men kasst tycker jag. Det är ju för f**n fullkomligt omöjligt att komma fram till ett vettigt svar på en sån fråga då vi alla har olika tycke och smak. Vad man än kommer fram till så finns det ju alltid någon annan som tycker att man glömt bort någon eller att någon annan borde ha vunnit. Det finns ju hur mycket bra riff som helst som är det bästa. Det är alltid lika problematiskt när man får för sig att tävla inom musik.

Opinionsundersökningar är väl inte alltid att lita på men andra skrämmande nyheter som Aftonbladet presenterar idag är att Jimmie Åkessons "Sverigedemokrater" är större än någonsin.
Om det är som man tror så har man vunnit rösterna från folk som saknar bättre vetande och tidigare var anhängare av piratpartiet.

1 dag på stan

I dag har Liam och jag verkligen varit ute och gjort byn....eller stan som Liam säger. Vi gränslade våra cyklar och började med att besöka en av bynns pizzerior för en något försenad lunch som vi avnjöt på en solig uteservering i skuggan under ett parasoll.
Någon har tydligen redan hunnit sätta sitt bomärke på serveringens nya utemöbler, och tyvärr, får man väl kanske säga, så känner jag igen handstilen och sättet att blanda gemener och versaler.Detta är ju självklart gjort av typ en 12-13-åring som inte begriper bättre och ja, jovisst är det så, även om 12-13-åringen i det här fallet börjar närma sig de 50.
Vidare så har vi i de här trakterna numer gott om både varg och björn och många är dom som fått bevittna dessa vackra rovdjur i sitt naturliga tillstånd. Jag har själv aldrig haft det stora nöjet att få uppleva varken varg eller björn i vilt tillstånd, men så idag hände det.
Att ett så skyggt djur som en björn av någon anledning hade vågat sig så nära bebyggelsen gjorde mig i allra högsta grad förvånad. Den bara dök upp där liksom, i centrala Edsbyn. Jag kan ju inte säga att jag drabbades av någon björnfrossa precis, men jag lovar att jag gapade stort och länge, även om jag lyckades behålla lugnet och tom. fick med mig några bilder på nallen.

Sagan om en tom kartong

Det var en gång en liten familj som hade ett paket med "Päron-Splitt" i frysen. Så, en dag tog päron-splitten slut och kvar fanns endast en tom kartong. Alla i den lilla familjen var inte lika glada att glassen tagit slut, men katten i den lilla familjen tyckte annat. Han tänkte att: Åh, va bra! Den kartongen måste jag prova att lägga mig i, för den ser ju riktigt skön ut, med lock å allt.
Lennart, som den lilla katten hette var så lycklig, och hans gröna ögon lyste såsom färgen på den tomma glasskartongen, och snipp snapp snut, så var sagan om kartongen slut.

INSTÄLLT

I dag var det meningen att vi skulle åka till Mora för att hälsa på mitt barnbarn men när man inte har någon egen bil och körkort så innebär det att man i de flesta fall måste förlita sig till andra när man vill frakta sitt tunga arsle nånstans.
Den mänskliga faktorn slog till och jag fick nu på morgonen ta del av den tråkiga nyheten att resan idag tyvärr måste ställas in på grund av sjukdom - "fuck'n damn runk", som jag skulle ha uttryckt det för 20 år sen. Men mitt barnbarn har ju hela livet framför sig och kommer att finnas tillgänglig för besök "länge länge än" som min far brukar säga.

Nu har jag väl hållit på med det här inlägget i snart 2 timmar men det drar ut på tiden då man har tvättstugan att passa och en unge som ramlar av gungan och får sina kallingar fyllda med grus. Liam tar sig just nu ett skumbad alltmedan hans far sitter här och långsamt men säkert blir ingrodd i skit.

Inte för min skull

Det finns tillfällen då fantomen rakar sin fitta och går på bynn som en vanlig man, men idag är ingen sådan dag för idag är fantomen ingen vanlig man, även om depression är en relativt vanlig åkomma hos både män som kvinnor. Av detta kan man alltså utröna att fantomen tydligen är deprimerad. Nu är det ju inte så att någon behöver ringa 112 och be dom hämta mig, för även om det låter osannolikt så har livet sina svängningar även för mig. Som sig bör så går det ibland upp och ibland ner och även om ingen tror mig så besitter jag även en förmåga att känna empati med andra människor.

Nej, mitt liv har inte kraschat så det är inte det som är problemet, men när andra får problem så är jag inte sen att nyttja tillfället att passa på att lida med dem var hos problemen ligger.
Nu är det väl inte så att jag letar efter tråkigheter men vissa saker ligger en alltför nära för att det ska kunna gå en obemärkt förbi och inte ens jag kan ignorera känslorna när det handlar om människor som man har en nära relation till.

Viva Las Vegas och en önskan om att allt ska ordna sig i slutändan för vem har sagt att ändan är slutet?

Tis-daX med "L3"

Denna vecka berättar "L3" om sitt besök i bärskogen bland björnar och polacker samt hur en mosbricka bör se ut i Edsbyn.

Instabil med begränsad hjärnkapacitet

I dag har många människor återgått till sina arbeten efter årets semester och ni som gjort det ska vara mycket glada för det. I annat fall kan det gå lika illa för er som det gjort för mig.

Jag är inte längre en social varelse då jag saknar relationer med arbetskamrater och jag mår heller inte speciellt bra då jag inte känner mig behövd och kan vara tacksam att jag har ett arbete att gå till.
Denna långa tid av sysslolöshet har även lett till att jag förlorat större delen av mina hjärnceller....vilket jag i och för sig tycker känns ganska behagligt.

En av fördelarna med att inte ha ett arbete är att man inte får någon semester, då semester ofta leder till att man dricker mer alkohol. Alkohol är farligt. Vidare så riskerar man också att slå om på sin dygnsrytm och sova lite som man vill och när man känner för det.
Åke Pålshammar som är universitetslektor i psykologi vid Uppsala universitet har även fått mig att undra om jag ändå inte är en ganska instabil människa då jag saknar de rutiner som ett arbete ger.

Dessa slutsatser har jag dragit efter att ha läst den här artikeln i "AFTONBLADET"

Avföring

Kaffe och ännu mer kaffe och "Hit me with your best shot" med Pat Benatar som strömmar ut ur radion får väl duga bra till denna morgons uppvaknande. Ja, klockan har ju visserligen hunnit bli 11.00 och även om jag som vanligt har varit vaken sen 07.00 i vanlig ordning så visar väl ändå detta på att jag inte alltid sitter vid datorn utan har lite andra sysslor att sköta också......som att koka kaffe och plocka kattskit ur Lennarts bajslåda. Lennart skiter kolossala mängder vilket innebär att jag stått och skyfflat avföring i snart 4 timmar nu. Nu ska vi inte skylla den sena morgonbloggen bara på Lennart för jag har faktiskt hunnit med att skita själv också.....kan ju vara bra att veta då jag är tämligen säker på att många undrar hur och när jag har tid att dynga ur mig.
För den som undrar hur jag ser ut då jag skiter kan jag bara säga att, det lämnar jag till din fantasi att skapa dig en egen bild utav.

Det här var ju ett så intressant ämne att behandla så man skulle kunna starta en helt ny blogg där man oavkortat bara ägnade sig åt att skriva om avföring och all annan skit i alla dess former.
Kanske skulle det kunna vara en sk. öppen blogg där alla kunde skriva och berätta om sina egna erfarenheter vad gäller bajs och hur man gör för att pressa detta ut ur sin tjocka tarm.

En som gjort det bekvämt för sig

Kanske tror någon att dessa foton är arrangerade, men så är det inte. Även Lennart fortsätter med sina mer eller mindre galna upptåg och självklart måste man ju prova det mesta.
Här har han lagt sig tillrätta i en liten hink som han hittat på golvet och han verkade trivas också för han låg kvar en bra stund. Det verkade inte bekomma honom det minsta att jag tog flera bilder på "Den lilla katten i den lilla hinken".

Åter till det onormala

Då var tälten i parken nedplockade och puts väck och förmodligen även inspirationen till den senaste tidens inlägg som haft en släng av religiös karaktär. Inte av religiös karaktär kanske men ämnen som dragit lite åt det hållet åtminstone.
Så vad innebär nu detta? Ja, förmodligen att inläggen kommer att återgå till det normala.....eller onormala om man nu föredrar att kalla det så.

Liam fortsätter i vanlig ordning med sina rollekar och han är just nu inne på området specialeffekter. Jag kan inte ens servera sylt till maten utan att han på något sätt försöker se en koppling till blod.

Tidigt i morse var det ett program i "Barnkanalen" som handlade om hur man bar sig åt för att göra specialeffekterna till "Mysteriet på Greveholm". Jag uppmärksammade detta och knäppte därför igång tv:n åt honom. Gissa om han hade stora ögon?
Där förklarade man bla. att allt som är blått kan man göra osynligt med en filmkamera och det har verkligen tagit skruv. De flesta av hans kostymer som han har haft på sig idag har haft en sak gemensamt, och det är färgen. Du får själv gissa vilken färg.

Själv har jag varit i skogen och plockat 40 kilo blåbär idag.....whooooohahahahaha!!!!!!

Väckelsetoner från vår balkong

Från vår balkong är det inga problem att ta del
av 11.00 - Gudstjänsten som pågår vid
tältkonferensen i parken här intill.
I natt var det riktigt röj där då det var
ungdomarnas kväll, dom hade ratat lovsången
och föredrog istället att lyssna på Äjse/Disä.

Till "Bea".....och lite till

Angående gårdagens inlägg som handlade om "Bosse & Anita" och var upphov till en hel del kommentarer så vill jag här skicka en länk till en bloggkollega. Detta speciellt till dig "Bea" då jag inte kommer åt din profil och därför inte kan informera dig på annat sätt än genom bloggen.
Bloggen jag vill att du klickar dig vidare till är "hembretsen" som i ett inlägg har något att tillägga med anledning av gårdagens kommentarer. Vet ju inte hur flitigt du följer min blogg "Bea" men jag hoppas ändå att du läser det här.

Nu över till något helt annat.
Liam är smått irriterad på mig just nu.....eller ganska mycket irriterad. Han sitter och kollar på "Barnkanalen" och har invändningar om huruvida jag gör så att han inte hör vad dom säger på tv:n.
Vad är det då jag gör som enligt Liam är så störande?
Jo, det är ljudnivån på mina fisar och Liam låter ungefär så här:

Men pappa!! - Måste du pruppa så högt!?
Jag hör ju inte vad dom säger på tv:n pappa!
Men pappa!! - Sluuuta!! - Nu hörde inte jag vad dom sa!

Enligt mig så är ljudnivån på pruttarna precis lagom, men däremot volymen och efterdyningarna, kanske man kunde diskutera.

Bosse & Anita

Då jag är en mycket mångsidig man som ägnar mig åt att ibland hylla den brutalaste hårdrocken och ibland driva med kristenheten så kommer därför här ett litet inslag som i mitt tycke är av smått religiös karaktär. Jag satt nyss ute på balkongen och spädde på mitt syndiga register med att röka en cigarett då jag hörde tonerna från tältkonferensen som pågår i parken.

De toner jag hörde fick mig osökt att tänka på "Bosse & Anita". Och vem f**n é "Bosse & Anita"!? frågar sig säkert någon. Jo! Bosse och Anita Andersson är en mycket välkänd duo. Mycket välkända för sin kristna country och dom har ett otal skivor bakom sig genom åren. Kan inte säga att jag vet hur länge dom hållit på men säkert hela 70-talet och framåt. Jag är ganska påläst inom den här genren för där jag växte upp fanns väldiga mängder med religiös musik.....men sällan något att spela den på.

Min mor gick ofta på frikyrkomöten och självklart var jag med henne. Tror att det var där någonstans som jag registrerade något som har gjort att jag idag har en alldeles speciell uppfattning om frikyrkosamfunden och det dom pysslar med. Jag var mycket ung men jag var inte oförståndig och det var där jag uppmärksammade att det är som det står skrivet i Bibeln: Det är i templet som man hittar dom största hycklarna. Nu är det inte så att jag drar alla över en kam, för det finns mycket fina människor där också.

Nåväl. Tillbaka till "Bosse & Anita". Här är ett litet klipp på dom där dom framför "Mitt hem bortom bergen", och har även Du som jag ett par ögon fastmonterade i skallen så kan du se att även "Kurt & Roland" och Ulf Christiansson (Jerusalem) skymtar till lite då och då i bild.....förutsatt att Du vet vem dom är förstås.

Gå i Frid

Mer AGA

Som kanske någon har märkt så har jag lite reklam inbakat på min blog. Det fungerar så att den liksom känner av vad jag skriver om och använder som det heter "taggar" för att få ett så relevant innehåll som möjligt.
Nu kanske det inte är så roande att läsa sin egen blog, men jag följer med stort intresse vilken reklam som visas på min sida och vilka inlägg där jag tror att google AdSense har hämtat sin information från, ja den där tjänsten heter "AdSense".

Tex. på sistone har det förekommit en hel del reklam om allergipreparat och jag kan inte dra mig till minnes att jag skrivit något om allergi. Men så slog det mig att jag har ju skrivit en hel del om att vi har skaffat katt på sistone. Detta tillsammans att jag ganska ofta skriver om min son dvs. barn måste vara anledningen till att man har gjort en allergikoppling.

I morse hade jag ett inlägg om barnaga och misshandel och det har redan resulterat i att jag nu har reklam från AGA spisar på min blog - så konstigt det kan bli.