Nu kommer jag och tar dig

Äntligen kan man se gula klasar av löv på träden och man kan knappt vänta på att den stora höstdepressionen ska komma krypande och likt en puppa bädda in en i en behållare av vemod och ångest. Nu är det långt, mycket långt, till våren. Någon befrielse från detta är svår att överskåda och det är härligt att leva.
Kommentarer