lördag 15 augusti 2009

RADIO

Trött, så trött men det kändes ändå som att man skulle ta sig igenom denna morgonstund.....ända tills radion får ett tuppjuck och börjar kräkas. Någon på radiohuset vill mig illa och för att ta död på den lilla livsgnista jag hade så låter denne någon förpesta mina högtalare och mitt liv genom att spela Johan Palm......jag spyr när jag hör Johan Palm.

Något annat som jag funderar på är om man har blivit till åldern kommen, eller tom. blivit gammal när man tycker att det känns helt okay att lyssna på "Ring så spelar vi" på lördagsmorgnarna.
Kanske låter konstigt men när jag försöker dra mig till minnes bakåt i tiden så har jag nog alltid tyckt att "Ring så spelar vi" varit helt okay och liksom en bekräftelse på att det var ledig lördag.

Förr var "Ring så spelar vi" ett av veckans radioprogram där, om man hade lite tur, hade chansen att den musik man gillade skulle spelas. Andra program var "Nattönskningen" och "Upp till 13" och ev. "Tracks". Det var ju 80-tal och lite hårdare rock som låg en varmast om hjärtat och det hörde inte till vanligheten att det spelades i radion. Då hade man gärna en kassettbandspelare och satt beredd med fingrarna på play & rec - knapparna.
Idag finns det ju ett betydligt större radioutbud men det var ändå bättre förr, för på den tiden fanns det ingen risk att radion skulle spela Johan Palm.

5 kommentarer:

Anonym sa...

määään han som är så sööööööt typ.

Sleeping Cell sa...

Det är kattungar också....och ändå väljer man många gånger att ta bort dom.

Bea sa...

Simon, jag bara måste få lägga mig i ännu en gång!

Nu får jag skämmas igen!
Jag hade ingen aning om denne Johan Palm var heller och blev tvungen att googla…
Huva’ligen! Ännu än gång fick jag Bosse/Anita-rysningar!
Söt eller inte, det är musik jag vill ha!
Kanske beror på att jag ”sitter fast” bland de gamla hederliga (och fula) rockgubbarna... men jag konstaterar att:
Det var bättre förr!!

Sleeping Cell sa...

Bea! - Självklart ska du ska lägga dig i och du har inget att skämmas för.Det är istället jag som ska vara ledsen för att jag gjort dig olycklig genom att informera att Johan Palm existerade - f'låt.

Som "bloggare" så finns det väl inget man uppskattar mer än att få kommentarer och invändningar på sina inlägg.
Om det sen är positiva eller negativa reaktioner eller bara någon som vill tillägga något,spelar ingen roll.

Och ja, jovisst var det väl bättre förr;D

Bea sa...

Nåja... så värst olycklig är jag inte för den uteblivna upplysningen…
Det går ju att googla – OM man nu skulle vilja veta…

Gott! Jag kommer väl in lite då och då med ett och annat ord, i fortsättningen också!
Jag gillar ju din blogg skarpt, och läser den ofta!!
Kramis!