Nu har jag rakat tomten. Jag har blivit så less på alla bomullstussar som ligger på golvet och för att inte tala om allt som fastnar på kläderna.
Jag pratar om en helt vanlig tomtemask som Liam leker med och vars skägg ser ut som sockervadd och som har en förmåga att smitta av sig på allt det kommer i kontakt med.
Så för en stund sen så fick jag så nog att jag sa, att nu blev jag banne mig tvungen att låta tomtemasken bli till en del av innehållet i soppåsen, för det här går inte.
Liam blev ju inte så glad att han hoppade precis, nej, han blev inte alls glad.
Vid ett senare ögonblick så blev jag ensam med tomtemasken och tänkte att, det är nu det måste ske men samtidigt så visste jag ju hur ledsen Liam skulle bli.
Så hur löser jag nu det här på bästa sätt?
Ah!! Jag fick en lysande idé. Varför inte ta och raka tomteeländet vetja. Om han nu envisas med att lösa så mycket skägg så måste ju problemet med skägget lösas om tomten saknar skägg.
Sagt och gjort så satte jag igång att frisera tomten, dock med viss julkänsla så att jag inte gjorde hans haka len som en barnrumpa utan att han mer såg ut som ett slitet fyllo med några dagars skäggstubb.
Efter avslutad behandling så la den barbariska barberaren lite oskyldigt tillbaka den nyfriserade tomtemasken där jag hade hittat den och efter en stund så kommer Liam in i rummet varpå jag hör ett avgrundsvrål.
Paaaaaaaaaaaappa!!!!!Tiiiiiiiiiiiiiiiitta!!!!
Titta vad katten har gjort pappa!
Katten har förstört skägget på min tomte pappa!
Lennart har ätit upp skägget på min tomtemask pappa!
Titta hur han ser ut pappa!
Jag försökte säga att jag faktiskt tyckte att tomten såg ganska så stilig ut som nyrakad.....eller hur.....?
Det kanske är bra också så slipper det ju lossna så mycket....eller hur...?
Sen tittade vi ömsom på tomten och ömsom i varandras ögon och så började vi att gapskratta tillsammans. Jag erkände sen att det var jag som friserat tomten och jag tror med största säkerhet att Liam redan visste det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar