Hujedamej

Liam har ju fått nya kompisar på området där vi bor och det är ju hur bra som helst men det innebär också en del spring som man som förälder inte hinner med att kontrollera.

Tidigare kom Liam och hans kompis hit efter att ha varit hemma hos henne varpå Liam sa till mig:

- Titta pappa, jag har fått pengar av Ida.
- Jaha, är det leksakspengar?
- Mnjae, det är mycket pengar i allafall.
- Vill inte Ida ha dom själv då?
- Nej, jag behöver dom inte, säger Ida.

Liam drar upp pengarna ur fickan och ut ramlar några sedlar så jag går fram för att se efter hur det egentligen ligger till med den lilla gåvan.
På golvet ligger 3 st 500-kronors sedlar som var minst lika äkta som dom jag själv brukar använda. Nu dröjde det inte lång stund förens Idas pappa knackade på dörren och undrade om inte deras Ida varit och fingrat på något som hon inte fick fingra på. Jag kunde då lugna honom med att jag hade tagit pengarna i förvar varpå jag överlämnade 1500 spänn till honom.

Om man får säga som Astrid Lindgren så skulle jag vilja uttrycka mig så här:

Om Liam & Ida varit som vanliga ungar så skulle det inte ha hänt något mer den här dagen, men nu var inte Liam & Ida några vanliga ungar.

Lite senare efter att dom varit hos Ida så kommer dom åter igen över hit och den här gången har Ida lyckats smuggla ut deras katt och tagit den med sig hit. En fullvuxen stor hankatt ställs mot vår lilla nyfikna Lennart varpå det uppstod en smått kaotisk situation. Raggen restes och Lennart som är nyfiken springer efter den stora vettskrämda kattstackarn som tar sin tillflykt genom den öppna balkongdörren och ut på balkongen. Med Lennart i hälarna ser inte vår ofrivillige besökare någon annan utväg än att hoppa från räcket på 3:e våningen. Jag ser förskräckt hur katten seglar genom luften för att sen ta mark med en duns. Nu var det nog tur att det var den stora katten som hoppade och inte Lennart för han skulle nog ha knäckt några ben i sin ännu icke fullt utvecklade kropp. Katten klarade sig i alla fall och det tog en bra stund att pusta ut efter det äventyret ska jag säga.

Och den förskräckte fadern skrev ännu ett inlägg på sin blogg:
Gud signe mig för dessa ungar med sina obefläckade barnahjärtan som innerst inne torde vara så rara men som ibland får mig att tro att di äro skvatt galna.