Sleeping Cell vill med detta önska alla sina läsare ett

GOTT NYTT ÅR

Inget fyrverkeri

Nu återstår bara timmar på 2008 men vad gör väl det när man ändå inte bryr sig. Bortsett från att vi idag inte ska äta körv & poteter så blir nog dagen och kvällen som vilken annan som helst. Tänkte offra mig och tillbringa lite mer tid i köket för att fixa till lite kyckling med potatisgratäng denna nyårsaftonsdag till ära, fast med handen på sitt svarta hjärta så är det nog inte för högtidsdagen utan för vår skull jag lagar något extra gott. Något nyårsfyrverkeri blir det inte för vår del då det bästa för grabben är att gå och lägga sig ungefär som vanligt, han blir bara trött om han ska vara tvungen att hålla sig vaken fram till tolvslaget.

Var hälsad

Ingen återvändo

Då börjar jag bli klar med mina förberedelser inför det kommande rökstoppet. Först så behöver man väl bestämma sig men jag tycker om att inte göra som andra så därför så väntar jag med det. Jag har slutat en gång förut och jag lyckades då hålla uppe i 6 veckor men sen var det omständigheter som gjorde att allt gick i stöpet. Jag tänkte använda mig av samma strategi som jag gjorde den gången. Till min hjälp har jag införskaffat mig en dosa portionssnus samt ett okänt antal nikotintuggummin med utgånget datum. Ja, jag vet att snus leder till ett större beroende men min plan är att använda det i sisådär 2-3 dagar för att bryta ovanan med att hela tiden ta rökpauser. Om allt går som planerat så behöver jag sen endast använda mig av 2-4 gummin. Det var nämligen så jag slutade förra gången, snus i 2 dar och 3 nikotintuggummin sen var begäret utplånat men det var som att gå igenom en feberdimma. Man måste plåga sig en aning men vem har sagt att det ska vara smärtfritt. Jo, självklart tror jag att jag klarar det för jag är av en sällan skådad envis natur. Det där med att gå på nikotinersättning hur länge som helst tror jag inte på, dessutom så kostar det ju mer än att röka och de pengar som ett rökstopp kan inbringa ska inte tillfalla någon annan än den som gjort sig förtjänt av dom. Nu har jag ju även valt att publicera mina planer så det tyder väl på en viss beslutsamhet och det har dessutom lett till att jag nu har svårt att se någon återvändo. Nu återstår bara att bestämma sig men det kanske jag redan gjort.

Brist på stimulans

När grabben och jag var på affären nyss så träffade han på några av sina dagiskompisar där. Det innebar då även att jag träffade och pratade lite med deras föräldrar eller en av dom åtminstone. Hon sa något som genast fick mig att känna en viss lättnad då det tydligen inte bara är mitt barn som klättrar efter väggarna nu i jullovstider. För att inte låta som om att jag vore helt tappad bakom en vagn så har väl även jag förstått att avsaknaden av dagis spelar stor roll i barnets myror i brallan-beteende, det är helt enkelt en viss brist på stimulans. Det kändes ändå bra att få en bekräftelse på att det inte bara var min knodd som betedde sig märkligt. Därmed så får jag väl friskförklara honom även om det här jullovet har haft dagar med ett innehåll som gett mig gott om blogmaterial som jag hellre än gärna kunnat vara utan.

Örjan eller Inte

Örjan är ledsen för Örjan vill gunga.

Örjan önskar att han vore en ballerina.

Då skulle Örjan göra många piruetter.

Örjan önskar sig riktiga balettskor

men det vet inte Örjan.

Örjan använder sina sockiplast

det tycker Örjan är bra.

Örjan är snäll

det tycker Örjan är bra.

Örjan luktar illa

men det vet inte Örjan.

Jag har nästan bestämt mig...nästan..

Hjälp! Då är det bara 1 dag kvar och jag har inte ens hunnit med att planera vad jag ska göra nästa år. Undrar om det även den här gången funkar att göra som vanligt, improvisera och bara ta dagarna som dom kommer. Har faktiskt haft lite funderingar kring om jag inte skulle göra ett nytt försök att sluta röka men det behöver man ju inte göra av den anledningen av att det blir ett nytt år. Däremot så skulle det ju eventuellt ge mig lite underlag som jag kunde tillföra mitt VaCuum. Kanske kunde det bli en liten följetång i bloggen samtidigt som det skulle vara ett sätt att hantera de komplikationer som uppstår när kroppen reagerar på den avbrutna nikotintillförseln. Jag är inte den typen som brukar avlägga nyårslöften eller lova att bli en sundare människa efter ett tolvslag, men det sägs ju att det är bra att sätta ett datum och jag har nu tänkt på det här en längre tid så man kanske skulle ta detta tillfälle. Problemet är väl bara det som jag just sa, att jag inte vill sammankopplas med tolvslagslöften så kanhända funderar jag ut en alldeles egen variant. Skulle jag nu publicera detta inlägg så vet jag att då har jag försatt mig i en situation som gör att jag känner mig skyldig att genomföra denna plan. Det är ju så med mig att jag är så jä**a envis och vrång så ingen ska ju kunna komma fram till mig bara för att få reda på att jag misslyckats. Kanske är det därför som jag är försiktig med utmaningar av det här slaget då jag har en förmåga att se ett misslyckande som ett personligt nederlag. Något nyårslöfte blir det inte men jag har bestämt att ändå driva igenom detta projekt.

Nya hyss av.....

Det var rejält kallt idag men vi har i vart fall tillbringat lite tid utomhus med mestadels tefatsåkning. Vidare så var vi även, när vi blivit tillräckligt nedkylda, upp till vändplatsen där det bjöds på kaffe och saft med massor av gott fikabröd (fick vi inte heller) men tack ändå. Vidare så börjar jag tro att ungen har blivit skvatt galen. Nu har han pissat i en hink (typ sandlådemodell) som han sedan tänkt tömma ut i toaletten men misslyckats. Han har då spillt ut hela kalaset på toa-golvet vilket ledde till att det sedermera spreds en mindre magisk doft som fick mig att fatta misstanke om att ett nytt hyss var begånget. Var ifrån får han sina idéer....? Jag bara undrar...

Som kanske någon redan har märkt så har min sida fått återkommande besök av något som kallar sig "Örjan eller Inte". Nu är det ju så, att jag känner till det här, men jag kan inte låta bli att hysa vissa känslor för det groteska lilla charmtrollet, så jag har för avsikt att låta honom hållas en tid framöver, även om det kan tyckas vara ett oklokt beslut som på sikt skulle kunna vara början till slutet för min blogg. Om nu någon händelsevis skulle känna sig alltför illamående av lilla Örjan så kan jag bara råda till att nyttja varma tofflor och absolut avhållsamhet från min blogg. Visa lite barmhärtighet. Ingen tror på Örjan - Inte ens Örjan själv.

Örjan eller Inte

Örjan är tillbaka, men det vet inte Örjan. Örjan är snäll, och det tycker Örjan är bra. Örjan är som ett virus, men det vet inte Örjan - det vet inte ens den som drabbats av Örjan. Örjan värnar om miljön, för det tror Örjan är bra. En gång tvättade sig Örjan, då blev vattnet smutsigt. Örjan tycker inte att man ska smutsa ner vattnet,så därför tvättar sig inte Örjan mer. Örjan luktar illa, men det vet inte Örjan - det vet bara den som drabbats av Örjan. Ibland spelar Örjan "Bingolotto", det tycker Örjan är kul - men det vet inte Örjan. Ibland får Örjan Bingo, det vet inte Örjan, men Örjan blir glad ändå. Örjan handlar på Konsum, för det tycker Örjan är bra. Mest handlar Örjan hallongrottor och bingolotter. Örjan tycker att det var bättre förr, även om Örjan inte vet hur det var förut. Ibland går Örjan på bio, men bara ibland. Örjan tycker om att titta på "Dödligt vapen III". Örjan tycker om Bruce Willis, men det är sällan den går på bio numer. Ibland tänker Örjan på något annat, men det vet oftast inte Örjan - det vet bara den som drabbats av Örjan. Örjan drömmer sig bort - I drömmen är Örjan en prima ballerina....

Örjan eller Inte

Det här är Örjan - den ohängda kaninen. Han kallas så för att han ännu inte har hängt sig. Örjan älskar hallongrottor. Örjan är sårbar, men det vet inte Örjan, för Örjan har tappat förståndet. Det tycker Örjan är bra. Örjan tycker om att dansa balett, men det vet inte Örjan, så därför så tycker han om det ändå. Örjan lever i ett mörkt hål, det tycker Örjan är bra. Örjan vet inte hur, men på något sätt så har Örjan hackat sig in i Sleeping Cell's VaCuum - där trivs Örjan. Ibland är Örjan rolig, men det vet inte Örjan, för Örjan har ingen humor. Det gör ingenting tycker Örjan, för Örjan har ändå tappat förståndet. Örjan har drömmar, men det vet inte Örjan. Örjan har visioner, för Örjan vill vara en ballerina. Örjan hoppas på återseende - men det vet inte Örjan.

Måste UT!

Idag har vi -11 grader i Edsbyn men solen skiner så vi få väl klä på oss därefter och hasta iväg mot pulkabacken. Det har vart lite utevistelse sen jul vilket har inneburit att grabben har överskottsenergi så han far runt efter väggarna (om han inte målar på dom). Usch, visste man inte bättre så kunde man tro att det rörde sig om någon bokstavskombinerad sjukdom för han far runt som om han hade värsta sortens klåda i baken. Nej, nu går vi.

"Ha en trevlig vinterdag och glöm inte att Jesus älskar dig även om inte någon annan gör det".

Utraderat

Sudda sudda sudda sudda bort din sura min....har väl alla hört någon gång, men att det skulle funka i praktiken hade jag ingen aning om. Jag har nu suddat, suddat, och så har jag suddat och efter det så suddade jag lite till och nu känns det genast mycket mycket bättre. Att blyerts går att sudda är ju känt men att det skulle gå att radera bort tusch trodde man ju inte, men när jag ändå höll på så kunde jag inte låta bli att prova, och se, vilken upptäckt! Nu är det ju så att det inte går att få bort allt men det allra svartaste går faktiskt bort och kvar blir liksom lite skuggor så med det resultatet känner jag mig mycket bättre till mods, fast mycket suddgummi går det ju åt förstås men det blir väl till att göra avdrag på grabbens Lördagsgodis.....kanske....Fast med tanke på att fadern nu är mycket gladare så har han väl till nästa helg glömt bort att godispåsen skulle vara reducerad eller så har han blivit så glad att han helt enkelt inte vill komma ihåg.
Med dessa ord så hoppas jag nu att detta ämne är och förblir utagerat......eller var det utraderat....för den här gången.

Stackars Mig

Så har då allt återgått till det normala och den lilla uppståndelsen som har vart runt omkring oss i helgen har lagt sig. Äldsta sonen var på besök och sa hejdå innan hans lilla familj vände åter hem till Mora, och Helene har även hon övergett oss för att återvända hem till sitt.
Det där lät väl nästan som om att det var väldigt synd om mig just nu, och det är väl om sanningen ska fram lite så jag känner i skrivande stund. Måste erkänna att jag fortfarande går omkring och är lite bitter för väggmålningarna. Jag är liksom inte tjurig på grabben, utan på den åverkan som gjorts. Det känns nästan som om någon har skändat vårt hem även om det inte var någon utomstående som utförde det, men jag antar väl att det är jag som bara är känslig och överreagerar. Jag får väl söka någon form av terapeutisk hjälp efter helgdagarna om det skulle visa sig att depressionen inte är av övergående natur.
Vi fick i alla fall följa med Helene på en liten åktur i hennes Renault 5 innan hon åkte härifrån, och det var ju en smärre upplevelse för den annars alltid cykelburna lilla familjen som uppskattar en färd med automobil ungefär lika mycket som ett barn gillar att gå på tivoli.

"Liksom att glädjen inte alltid är beständig slutar även karusellerna ibland att snurra"

Blandade känslor

Här är bildbeviset på vad min lille gosse gjorde som fick hans far att bli så förargad. Det här mästerverket hittade jag inte först, då det är ritat på väggen under skrivbordet. Samtidigt som jag såg det här så kunde jag inte låta bli att i min tystnad tänka på hur duktig han är, för om man tittar lite närmare på klottret så ska man se att han faktiskt har signerat sitt alster inte mindre än två gånger. Visserligen så skulle man ju kunna se det som lite osmart då det leder till att det blir väldigt svårt att skylla ifrån sig men han är ju ändå bara 4½ år.

Inte en dag för tidigt så har vi fått långväga besök av Hellen-Pellen. Äntligen! Hon är dessvärre tvungen att lämna oss redan idag då hon ska på dop, tror jag visst att det var.

Med detta säger vi tack och adjö för den här gången för nu måste jag passa på att ta väl hand om vår gäst då något säger mig att det kan komma att dröja innan Hellen-P dyker upp i Edsbyn igen.

"En liten konstnär"

Usch! Jag hatar att behöva bli arg på lillen men igår hände något som fick mig att gå i taket och det rejält. Det var strax före läggdags och jag går in i grabbens rum för att plocka upp lite saker som ligger utspridda på golvet och då får jag se det. Pojken har ritat på väggarna och då menar jag inte ett litet streck eller så, nej, här handlade det om kvadratmeter stora konstverk på flera av väggarna med både blyerts och tusch. Jag kände hur besvikelsen och aggressionen bara rann över mig och pappa blev så arg att han i raseri skickade sin ögonsten i säng utan att läsa någon gonattsaga för honom. Lite senare när upphetsningen liksom börjar lägga sig så kommer då skuldkänslorna på besök. Även om man inte har använt fysiskt våld så förstår man ju att grabben blir rädd när pappa blir så förbannad och gormar och skriker men ibland så måste man väl få bli arg, eller...? Hursomhelst så kommer pojken idag fram till mig och säger att:"nu glömmer vi bort det där pappa" och går vidare. I den situationen är det väl bara att inse att pojken har rätt och det återstår då bara för pappa att åter rikta in sig i ledet. Vad är väl egentligen en vägg eller två? -Jo, inget annat än en världslig sak som för en stund var en själslig sak för en förkrossad pappa.

Bollnäs - Edsbyn 4 - 4 !!??

Där ser man hur fel det kan bli. Jag tippade ju 9 - 2 till Edsbyn men Bollnäs överraskade och gjorde en match som var över alla förväntningar. Vad tyckte ni? Lät inte det där lite som om man vore en smula insatt i vad som sker i bandyns värld? Slutresultatet 4 - 4 var helt okej för mig och det bekräftar bara att jag har en bra bit kvar innan jag trampar ner i träsket även om man säkert kan vara bandytorsk utan att för den skull kunna förutspå slutresultaten. Nej, jag vill inte bli påmind om det, men jag vet att jag nu har låtit bandyn spela tillräckligt stor roll för att räcka till ett helt inlägg men det är väl inte första gången som jag låtit besudla min blog.

Btw så var vi till Alfta och hälsade på mina förfäder idag och efter avslutat besök så bjöd jag min sons familj på restaurang som en liten julklapp i efterskott så nu börjar nog även jag att närma mig genomsnittet för vad svensken julhandlar för då bara den notan slutade på 579 spänn. Tro nu inte att det jag försöker säga är att det där sved i plånboken. Nejdå, inte alls, för jag hade faktiskt planerat att göra det och så spelar det förstås en avgörande roll vilka man bjuder och det gör bara att det känns bra.

Sist vill jag bara säga det att jag just nu tror mig vara lite gladare än de flesta edsbybor, och det tack vare att man är inflyttad från Alfta och därmed har en viss distans till bandyn. (Men hallååå! - oavgjort mot Bollnäs!? - Va!)

Bollnäs - Edsbyn 2 - 9

Idag åker väl majoriteten av Edsbyns invånare till Bollnäs där det vankas annandagsderby i bandy. Eftersom man bara är inflyttad edsbybo så får jag nöja mig med att åka till Alfta i stället men inte sörjer jag för det, tvärtom. Min äldste son är på besök med sin familj så vi tänkte göra ett hembesök hos min sons farmor och farfar tillika min mor och far så det ser vi fram emot då det var alldeles för länge sen vi hälsade på dom sist. Det är alltid lika kul å träffa farsan då det förmodligen är därifrån som jag hämtat arvet med mina lite mer galna sidor och den gubben har en härlig humor som kanske inte alla men åtminstone jag uppskattar, och med risk för att låta lite ego så är det huvudsaken. Vidare har ju min son även sett till att det finns ytterligare ett barnbarnsbarn att presentera och bara det är ju skäl nog för ett besök.
För att återvända till bandyn så torde det väl bli tämligen hopplöst för Bollnäs att försöka bjuda Edsbyn på någe motstånd. Men ska jag, som fortfarande betraktar bandyträsket på distans förhandstippa matchen så lägger jag ett bud till Edsbyns fördel med 9 - 2

En klassiker

Sådär, då var det avklarat. I år har vi tillbringat julafton hemma hos en fd. svägerka till mig och där fanns allt som skulle finnas för att julen skulle vara till belåtenhet och det är då främst betraktat ur barnens perspektiv. Vore det inte för att man har små barn så kunde jag personligen ha tillbringat julafton hemma vid typ TV:n som vilken kväll som helst. Det bjöds på traditionellt julbord och dom hemrullade köttbullarna var väl det som jag uppskattade mest då jag sällan eller aldrig tar mig tid att göra sådana själv, sen är det ju inte alls helt fel med ris a la Malta heller, så det var bara att hugga in och försöka pressa i sig den dos som är tänkt att räcka fram till nästa jul. Så var det då dags för det som alla barnen väntat på och alla (utom husbonden själv) sitter i vardagsrummet i någon sorts underlig tystnad då det plötsligt bankar på ytterdörren. Kan man tänka sig, men in kommer tomten släpande på en stor säck ur vilken han delar ut klappar till barnen. Av skägget att döma så verkar den här tomten ha vart med ett tag och han ställde också upp på en fotosession med barnen. Ett plus för att det, den här julen verkar ha slagit genom det där med överenskommelsen att bara köpa klappar till barnen. Närmare än såhär är det väl svårt att komma då det gäller klassiskt svenskt julfirande.

Sleeping Cell önskar God Jul

Så har vi då nått fram till dagen som så många väntat på och då tänker jag speciellt på barnen. Hos oss delar vi ut klapparna på kvällen men jag och Liam har vittjat en julstrumpa som hängde på sovrumsdörren i morse så vi har redan nu fått oss en liten klapp. Grabben har gjort en jättefin grytlapp till sin pappa på vilken han broderat en pepparkaksgubbe. Jättefint.

Sen ska vi inte glömma att julen även är de ensammas tid och att det finns människor därute som både är hungriga och fryser. I en tid då många umgås med nära och kära och frossar i god mat är det viktigt att vi inte glömmer bort dessa människor och därmed också samtidigt kommer ihåg att det finns de som har det värre vilket förhoppningsvis även leder till att vi blir påmind om att vi ska vara tacksamma för att vara så lyckligt lottade.

Med dessa rader vill Sleeping Cell inifrån sitt VaCuum förklara Julen kommen och samtidigt önska alla sina läsare en Riktigt God Jul och glöm inte att i kväll kl 19.00 titta på den alltid lika tidlösa berättelsen om Karl-Bertil Jonssons julafton.God Jul!

Oh helga natt

Jo hej! Hossi-Anna Davidsson här och jag är här bara för er som trodde nåt annat. För er som från början trodde att det var Hossi-Anna kan jag bara säga att ni kan känna er grundlurade. Inte för att jag vet hur det är ställt hos er men här är det jul i Kapernaum med lutfisk & gröt å sen vet jag inte hur det var men tomten är i vart fall inte speciellt söt i år heller(vi såg flera i Bollnäs)....men det var kanske tårtan som skulle vara det. Äjmy Dajmond sjunger att "Julen är här" så det är min fulla övertygelse att så måste vara fallet även om hon för att göra skivan gick in i studion nån gång på sensommaren. Ledsagad av en stjärnas ljus så kan man väl summera detta års julhandel med att man visserligen har bränt en hel del pengar men trösta sig med att man ändå ligger under genomsnittsvensken som torde julhandla för sisådär 6500 kr. Egentligen så är jag ganska trött på det här nu men visst är det skönt för en icke genomsnittsvensk att kunna gömma sig bakom tre visa män en gång om året. För den som trodde att vi ätit lutfisk så kan jag säga att ni trodde fel för det var bara något som jag hörde Bosse Larsson sjunga om samtidigt som han sprang runtom en gran för sådär en 30-35 år sen även om plasten gjort att den fortfarande står sig grön och grann uti stugorna. Om nu nån ställer sig frågande till det här inlägget så kan jag förklara det med att det här är ett exempel på vad som kan hända när man drivs av ett tvångsmässigt blogande men har drabbats av blogtorka.

Halleluja, snart skall dagen gry!

Turistens klagan

Det hör ju inte till vanligheten att vi lämnar kommunen men idag är ett sådant tillfälle och just nu så sitter man här med en släng av resfeber. Så blir det när man låtit sig ruttna fast i den här sönderavlade byhålan. Njae, riktigt så illa är det inte men det ligger absolut något i det jag nyss skrev. Vi har alla samma möjligheter, det handlar bara om att man själv måste agera.Därute ligger världen öppen och väntar på oss, men om du stannar kvar slår fötterna rot och gräver sig långt ner i utarmad jord.För att citera Per Persson (Perssons Pack) "Är det konstigt min vän att man vill härifrån när det enda som växer är kyrkogår'n", dessa textrader står att finna i Pers låt "Fribacka väg" om jag inte minns helt fel. Nä nu måste vi göra oss klara för avfärd men man får väl försöka att komma ihåg kameran ifall att man skulle springa på nån Bollnäs-bo (en del ser faktiskt ganska så roliga ut:). Om någon undrar så handlar det här bara om "kompis-mobbing" på lokal nivå och är inte alls så illa menat som det kanske låter....kanske....

129 kr/kg

Idag har vi ätit pizza pojken och jag å det var väl kanske lika bra det för nu blir det väl till att äta sådant som hör julbordet till i några dagar. Hade svårt att hålla mig för skratt när vi var på affärn idag. Det var tjockt med folk och alla hade sina vagnar packade med julmat och till charken var det kö för alla skulle ha ostar och syltor av olika slag. Så blev det då våran tur och vi körde vårt invanda mönster och överraskade med en bit falukorv men bara för att förklara årets jul invigd så köpte jag även en bit färdiggriljerad julskinka för sisådär 170 spänn 129kr/kg(som hittat). Nu är det så att jag vet hur man griljerar en skinka men vill man göra det lätt för sig så betalar jag gärna lite mer. Å herregud va lat! kanske du tycker, och det är du i så fall inte ensam om för det tycker även jag. Om man nu tänker på att tid är pengar så anser jag mig ändå ha gjort en bra affär då jag säkert suttit vid datorn i 2 timmar sen vi kom från affärn istället för att om jag varit snål skulle ha fått tillbringa den tiden med att griljera gris-stjärt.

Julen är räddad för stora som små

Yesss! Jag har fått tag på en snowracer. Berättade tidigare att den var slutsåld här i Edsbyn så nu vill det sig inte bättre än att man tvingas göra en utflykt till Bollnäs. Då jag har beviljat grabben jullov så innebär det att jag måste ha honom med mig när jag ska köpa klappen, å hur ordnar man nu det på bästa sätt? Jo! Tack vare modern teknik så ringde jag helt enkelt och bad dom lägga undan en racer å så förklarade jag min situation och att vi var tvungen att ta bussen, samtidigt som jag vädjade till dom att: ni skulle möjligtvis inte kunna slå in racern i lite julpapper? så lovar vi att komma ner och lösa ut den färdiga julklappen. Jovisst kunde dom göra det men då fick vi allt vänta till i morgon för dom hade såååå mycket att göra att dom i så fall måste göra det på morgonen innan dom öppnar butiken. Hursomhelst så är då julklappsfrågan löst för det här året, förutom att man i morrn tvingas plocka fram kreditkortet och punga ut med 650 spänn + resa. En och annan har kanske uppmärksammat vad jag tycker om Bollnäs men det här är ett sånt tillfälle då det är nödvändigt att besöka stan och då det gäller lillen så är jag alltid beredd att offra mig.

Annat som hör julen till

Det här fina pepparkakshuset har min son Liam 4½ år åstadkommit med lite handräckning.

Jag har hittat den!

Sätter mig tillrätta vid köksbordet för att gå igenom soppåsen i "Jakten på den försvunna bettskenan" och då får jag se den. Där ligger den, mitt på bordet, på en vit löpare och eftersom skenan är glasfärgad och genomskinlig så är den praktiskt taget osynlig. Med detta fynd så slapp jag riva genom avfallspåsen och tack vare försvinnandet så fick jag även lägenheten städad lagom till jul och det får man väl ändå försöka se som något positivt. Med detta så kan jag förhoppningsvis hålla mina luftvägar öppna och därmed även få en god natts sömn. Nu kanske någon tycker att det var väl lite väl osmakligt att göra en story på något som hör hemma uti min mun, och det var väl kanske det som var meningen, men för mig fick sagan ett lyckligt slut och och för att inte låta alltför morbid så tycker jag att det var en riktig solskenshistoria.

Har någon sett min.....?

Nu tror jag mig veta hur det känns att tappa bort sina löständer. Nej, jag har inte löständer.....ännu...peppar peppar men däremot så har jag, eller hade, en sk. bettskena då jag har problem med mina snarkningar.Den är liksom avsedd att hålla luftvägarna öppna då man lider av sömnapné. Nu vill det sig inte bättre än att löskäken är spårlöst försvunnen och mitt tandavtryck därmed är på rymmen. Detta har medfört att jag nu har städat hela min lägenhet i "jakten på den försvunna bettskenan" dock utan resultat. Jag har heller inte haft något besök i helgen men jag tvivlar ändå på att den skulle vara av stöldbegärlig karaktär. Detta har aldrig hänt förrut och jag har ett väl invant mönster så jag brukar veta vart jag lägger ifrån mig såna personliga saker som typ bettskenor. Jag får väl säga som Astrid Lindgren: Om du någonsin hade haft en sådan bettskena så skulle du veta hur det kändes när skenan plötsligt en dag var försvunnen. Nu återstår bara att sätta sig till rätta och riva igenom hela soppåsen ifall att jag eventuellt vid något tillfälle skulle vart så tankspridd att jag placerat min lilla skena bland avfall ock skräp. Om nu inte heller det här ger något resultat så får jag väl överväga att annonsera i den lokala pressen.

Inte helt smärtfria julklappar

Nu har jag gjort ett inte helt äventyrslöst besök i Edsbyns julhandel och som vanligt innehöll även den trippen en hel del spott & spe. Då jag alltid använder cykel när jag är på tjänsteförrättning så hör det liksom till att man planerar i vilken turordning man ska besöka respektive butik, då det om beräkningarna stämmer underlättar cykelfärden med tanke på det begränsade lastutrymmet. Eftersom jag nu skulle göra ett besök i leksaksbutiken så började jag helt enkelt med livsmedelsaffär'n då jag i annat fall skulle tvingas lämna klapparna utanför om jag gjort tvärtom. Eftersom lilla Edsbyn är en relativt trygg liten ort så parkerar jag min cykel utanför leksaksaffären medans jag samtidigt på egen risk då förstås låter livsmedelspåsen hänga kvar på styret alltmedan jag går in i butiken för att söka finna lite klappar. Jag hör till den kategorin som tycker det är ganska svårt att finna vad jag ska köpa vilket leder till att jag tillbringar en längre tid i butiken vankandes fram och tillbaka utan att kunna bestämma mig. En julklapp var ändå solklar på förhand då jag planerat att köpa en snowracer till grabben men till min stora besvikelse så ska jag finna att den är slutsåld (!!). Tiden går alltmedan jag blir mer och mer frustrerad av att inte veta vad jag ska köpa men jag kommer ändå till skott till sist och grabben får nöja sig med ett tefat och en pilbåge i väntan på att det kommer hem någon snowracer. Om du någon gång har provat att slå in ett tefat i julpapper så kanske du har lättare att bilda dig en uppfattning om de prövningar jag sen blev utsatt för. Nåväl. När jag sen, som jag upplevde det, efter en evighet åter igen kommer ut ur butiken så ska jag finna att därute är det plusgrader med töväder, min cykel står kvar, det droppar friskt från taken och därunder står min cykel med en vidöppen ICA-kasse som törstigt gapar efter takdroppet och hur det såg ut i botten på påsen och hur fukten hade gjort åverkan på mina livsmedel får du föreställa dig med din egen fantasi. För att få ett avslut på denna dagens shopping så gränslade jag sen min cykel, ihållande ett tefat, en handelskasse plus två stora julklappar till, och sågs sen vinglandes i snömodden försvinna bort mot horisonten. Jingle Bells - Jingle Bells!

Lite svammel i julstöket

Oj! Det var ingen dålig sovmorgon jag har tagit mig men nu har jag i alla fall tagit mig upp från britsen. Butikerna i Edsbyn har extra julöppet till framåt 16.00 idag tror jag visst att det var, så det blir väl till att släpa sig ut för att göra lite julklappsinköp. Tänkte att jag skulle få skjuts med någon från Ljusne men det var väl bara en dröm jag hade. Apropå Ljusne så sticker väl Hellen-Pellen till sin dotter i Östersund i nyår, "och det tycker vi är kul - i jul" (melodi:traditionell). Det blir väl till att göra sällskap med "Roadwarrior" även om den just nu är avsedd för tävligsändamål så får den väl idag agera som arbetshäst när "Tomte-Cell" ska distribuera de nyinköpta klapparna till hemmets lugna vrå. Om jag nu idag inte är utsedd till att hamna i jultrafikens olycksstatistik så återkommer jag med största sannolikhet med ytterligare ett inlägg lite senare.
Må så Gott & Blandat

Varför Jul ?

Som någon säkert redan har märkt så har jag vid ett flertal tillfällen på ett mer eller mindre ironiskt sätt anamat en del av de mindre bra sidor som hör julen till. Det jag nu har uppmärksammat och som ligger till grund för detta inlägg saknar däremot susningen av ironi.
Det är nämligen så att jag har en bakgrund kantad av missbruk i olika former men idag efter bästa förmåga försöker hålla mig strikt och leva upp till vad som är tjänligt inom samhällets ramar. Jag har även ett flertal vänner och kamrater som på olika sätt arbetat sig upp och mot alla odds försöker skapa sig en dräglig tillvaro med ett liv värt att leva. Det är just här som jag åter igen får en anledning till att betrakta julen ur en negativ synvinkel och bara ställa mig frågan, varför jul? Jag vet vad jag pratar om när jag säger att julen är synonymt med återfall och det är med sorg i hjärtat man ser hur flera av ens kamrater som klättrat så många pinnar på livets stege plötsligt bara faller tillbaka. Man brukar säga att "man inte ska ropa hej försen man är över bäcken" och det gäller i allra högsta grad när man ska bryta med sitt tidigare leverne för det är ett livslångt projekt som innebär att man ska vara väldigt försiktig med att sätta sig på höga hästar. Med detta vill jag säga att jag på intet vis anser mig vara bättre än nån annan bara för att jag den här gången av olika anledningar var bland en av de som inte var utvalda att falla tillbaka. Nu tar ju inte livet slut för det här då detta bara är en del i den livslånga processen att lära sig tygla de starka krafter som ligger bakom och ständigt utsätter sitt offer för prövningar i förmågan att kunna behärska sig själv. Av egen erfarenhet så har jag under resans gång upptäckt att Tid = Distans men glöm för den skull inte bort att: "ur led är Tiden".

Dödsångest

Skönt med sovmorgon nu när jag har fått barnledighet i hela 3 dagar. Det passar mig alldeles utmärkt så här dom sista dagarna före jul då det ger mig utrymme att kunna utföra julklappsinköpen utan att behöva smussla och vara alltför hemlighetsfull.

Läste en artikel i Aftonbladet om huruvida grisar har förmåga att känna att dom ska dö och det fick mig att tänka på när jag som liten och nyfiken alltid ville smyga ut och titta när slaktaren kom på årligt besök. Vi hade ganska ofta grisar där jag växte upp och jag minns hur min mor när det var dags för slakt alltid gjorde sitt bästa för att hålla mig inomhus. Det är min absoluta övertygelse att visst känner en gris dödsångest, det är ju därför den skriker när den ska ledas ut och ser hur det är iordningställt med skållvatten,knivar och upphängningsanordningar så visst är det lite otäckt. Min far hade ett år blivit så mycket kompis (!!) med en gris att han helt enkelt inte kunde närvara vid avlivningen.Uttrycket "skrik som en gris" saknar ju inte betydelse, utan är ett sätt att uttrycka en skärande dödsångest. När vi ändå är inne på ämnet grisar, ångest och död så kan vi ju även nämna att Viksjöfors danspaviljong nu står som anhalt i Larz Kristerz turnéprogram.Allt enligt tidningen Ljusnans uppgifter.

Mera Recensioner

Sådär, då har man vart på informationsträff angående grabbens dagis med kaffe & lussebullar som tilltugg. Efter att vi blivit väl informerade och avslutat fikasessionen bjöds samtliga föräldrar och personal på Röda kvarn vilket resulterade i att vi tillsammans vallfärdade sisådär 50 meter i uppförsbacke (det var ju gratis) till biografen. Jag tvivlar på att det var en tillfällighet, men där visades filmen "Vägen Till Betlehem" å ni får själva räkna ut vad den handlade om. Det är fö. ett Amerikanskt (!!!) drama, en familjefilm från 2006. Betyg: Hyfsad, men jag tyckte mig känna igen storyn. En icke objektiv klassisk julkrubba som inte lämnade något utrymme för att kunna se händelser ur alternativa synvinklar vilket innebar att fantasin inte behövde användas. Jag är snäll i mina recensioner men det var faktiskt nära att jag slumrade till.

Annat trevligt som är värt att skryta om är att jag idag har avslutat mina studier i samhällskunskap med ett MVG. Det känns väl inte så speciellt tycker jag, däremot så märkte jag att ryggan har blivit mycket lättare nu när jag återlämnat kursboken, å de e ju bra.

Fulle remene (mycket att göra)

Denna dagen ser ut att bjuda på en massa sysselsättning vilket har gjort att jag redan börjat vibrera av aktivitetsfrossa. Till att börja med känner jag mig så illa tvungen att inställa mig vid vad som förhoppningsvis ska bli mitt avslut på skoleriet. Sen hinner man inte mer än hämta andan tills det är dags för nästa sammanträde. Informationsträff på dagis. Det är i mitt tycke sådant som hör till dom mindre bra sidorna med att vara förälder, jag är inte mycket för samkväm jag'e. Kanske skulle man skaffa sig ett läkarintyg som rekommenderade vila då den här krypande stresskänslan inte kan vara känligt med en god folkhälsa, men det är ju bara en av mina skruvade åsikter så den är väl inte värd nåt. Nej, nu ska jag bege mig ut för att ta med "Roadwarrior" på en motionsrunda i snöslasket. Med lite tur så kanske jag återkommer senare med ett inlägg som är mer konkret....med lite tur...

Snövit

Det hör inte till vanligheten att jag recenserar eller kommenterar något i filmvärlden men nu ska jag göra ett litet undantag. Det är nämligen så att grabben sitter å kollar på Snövit, som torde vara ett av Disney's största verk. Filmen som fö. var den första tecknade långfilmen är från 1937 och dessutom i färg. Jag är ingen filmkännare men den här rullen är ett mästerverk som vi varje julafton får ta del av när man visar sekvensen när Snövit dansar med de sju dvärgarna. Jag tror säkert att det krävs stor skapartalang och färdighet när man som idag gör animerad film med datorns hjälp, men det här var 1937 och måste vara ett konstverk i en klass för sig.

Julen var allt mycket vitare förr

Mors, eller som Sven-Plex P brukar säga: Gomorron, gomorron, gomorron, gomorron. Idag ska vi för omväxlings skull behandla ett så hett ämne som JULEN. Då inte alla men ändå ganska många verkar tycka att det här med att lägga ut julmusik och julvideos är något som hör högtiden till, så tänker jag, då jag inte vill vara sämre än nån annan, också göra det samma.
Nu är det ju så att jag råkar vara en ivrig förespråkare av Rock 'n Roll som livsstil med allt vad det innebär. Dock är jag idag av flera skäl förhindrad att leva upp till detta i praktiken. Nu är det ju inte så att Rock 'n Rollen tappat sin betydelse bara för att man tvingats justera lite i dagordningen och stryka vissa i mitt tycke, mycket viktiga detaljer. Numera så kommer någon som utger sig för att vara tomte med en stor säck som ska räcka till oss alla, till skillnad från för några år sen då vi alla fick en egen liten påse. Det finurliga med den påsen var att om man bara tittade tillräckligt djupt i den så kunde man vara relativt säker på att få uppleva en vit jul.

Ingen Aptit

Idag har vi som ingår i vändplatsens insatsstyrka vart på Pingstkyrkans restaurang och ätit julbord och man var som varje år alltid lika förväntansfull. Jag vet inte, men det var säkert inte matens fel att jag efter halva min portion bara kände mig så less på julmaten å då var det här ändå bara mitt första julbord det här året. En sak som jag vet har med åldern att göra är att förra årets jul inte alls känns speciellt avlägsen då man tänker på att man som barn kunde tycka att det var en evighet till jul. Tiden det tar för jorden att snurra ett varv runt solen är väl antagligen den samma nu som den var när solen lyste sommar'n -67 (med tillstånd av Ulf Lundell) men jag tror helt enkelt att man fortfarande är less på fjolårets julmat. Vore det så att man inte behövde bry sig om traditionen för barnens skull så skulle det passa mig alldeles utmärkt att låt oss säga plocka fram julen sisådär vart 4:e år, med risk för att köpmännen inte delar min uppfattning. Ett plus i alla fall för de hemrullade köttbullarna.

Mä rikssvenska som andraspråk.

Ää, ja skrive väl nån ra'ra mäns potetene koker sa ja ha nanna å pygla mä unne tin vette. Fundere på'ta ta trampcykeln å tjytta väg boch'te vänplan denne å si fall de bli na kosjtspel elle na anna joll. Te ettermiddan vare visst na specialmatbord te minne tå Cristers födsle...int faan minns ja dä e men man läre fäl tryck ise tå julmatn näre ä köstadsfritt da. Äh va faan! Nu funkente stavnengskontrolln helle, de lyse ju gucht på tammefaan hela siang. Ä sanne me modärne gräjer, dä ä ba bra sa länge re fungerer ba.

Sekretess

Förutom att jag vunnit 2 omgångar poängpoker av 2 omöjliga så har det väl inte hänt så speciellt mycket idag heller.Liksom förra Måndan har jag tillbringat 2 timmar på kommunkontoret där jag efter bästa förmåga lagt ner energi och arbete på något som jag hoppas ska kunna ge mig ett extratillskott med lite klirr i kassan inom en inte alltför avlägsen framtid. Nu kanske jag väckte en viss nyfikenhet eller låt oss säga med ett finare uttryck, någon blev intresserad av vad jag egentligen pysslar med då jag behagar avsätta min dyrbara tid och i stället tillbringa den inom väggarna på detta kanslikomplex. Jag kan bara säga det, att de närmaste kommande veckorna har jag efter förfrågan för avsikt att utöka min närvaro bakom barrikaden på den kommunala fastigheten. Gissa om jag gillar att som man säger hålla någon på halster, så här har man en klar fördel av att vara "out of the blue" då det är svårt att grilla något som redan är helt kokt. Wooooaaahahahahahahahahahaha...............!!!!!!!!

Spis med bluetooth eller....

Sätter mig här och tjyvbloggar lite före kvällsmaten då spisen verkar ha en förmåga att genast bli effektivare så fort man sätter sig vid datorn. Se där, nu börjar spaghettivattnet genast att småbubbla så nu blir jag väl så illa tvungen att bege mig ut till köket.Visst är det fantastiskt med trådlösa nätverk men jag kan för allt i världen inte begripa hur spisen kan vara ansluten till computern, hmmm.....

Nobels hushållspris

Ååå, så belåten jag känner mig. Denna Söndag som för övrigt är den 3:e i adventans tider har bestått av idel arbete. Jag har gjort min förhoppningsvis sista hemuppgift vad beträffar samhällskunskap och utöver det så har jag avklarat tvättstugan. Det senare hör till såna bedrifter jag nästan tycker förtjänar nån typ av segertrofé som en medalj eller liknande. Nä, skämt åsido, men det har ju vart mycket prisutdelningar den senaste tiden å då tänkte jag närmast på Nobelpriset å sen har ju den där snubben (vad han nu heter) vunnit idolfinalen och sist men inte minst så är jag bara så obeskrivligt lycklig att Klaz Klisterz nu är klara för final även om dom har vart det i 8 veckor nu. För att ingen ska tro att jag har fått en hjärnblödning i tvättstugan så är det väl lika bra att påpeka att:NEJ!! - Jag är inte det minsta intresserad av det där muppgängets framgångar men det har gett mig en bra anledning till att ha något att gnälla på när landet man lever i bevisligen har låtit denna fästing bita sig fast genom hela programserien. Nä, nu ska jag rusa vidare för att svabba av mig själv så att man har något rent att stoppa i de nytvättade kläderna.

Ha en fortsatt trevlig advent

Den finaste presenten man kan tänka sig

Trots mitt tidigare inlägg om huruvida jag inte tyckte om födelsedagar så måste jag medge att får man uppvaktningar utav det här slaget så kan även jag ändra min uppfattning. Tack, pojken min.

Störd Lucia

Ett enfaldigt leve för mig som idag fyller ytterligare ett år, han leve: Hipp hipp hora!
Jag har aldrig tyckt om att fylla år, det kan ha att göra med att jag fyller just på Lucia eller så tillhör det bara min mentala utstyrsel. När man fyller på Lucia föreligger det även en stor risk att bli ihågkommen vilket jag kommer ihåg från skolan då det var Lussemorgon och läraren resp. lärarinnan alltid skulle fälla den tilläggande kommentaren. "- å så ska vi gratulera ett födelsedagsbarn idag också" varpå hela klassen vände sig om för att stirra på "stjärngossen" som bara fanns där till allmänhetens beskådning. - F**n, va jag hatar att bli kallad för stjärngosse!
Men som säkert en och annan har uppmärksammat så har jag ju ingen större kärlek till Julen heller. Det verkar som om det där med att vara nån sorts "Högtidsdagar-Anti" är någon form av släktdrag då min gamle far samt min äldre son är likadana.Kanske är vi bara "sjukt störda" som man säger och det skulle passa mig alldeles utmärkt att vara delägare i en sån diagnos då det kanske skulle förklara varför man ibland tycker sig "se små tomtar krypa upp ur vrårna".

Akta sig för Ulven

Idag har det snöat hela dagen men vad gör väl det när man har vart inne hela tiden.Grabben sitter å tittar på "Supersnälla SilverSara & StålHenrik". Personligen så tycker jag att Sara blir mysigare när hon förvandlas till "Supersura SugSara. Vidare har jag idag haft förmånen att hamna mitt i en rovdjursdebatt där jag endast stillatigande satt och spetsade öronen och njöt av att lyssna på olika människors hållning och ståndpunkter om huruvida man tycker att vargen och björnen borde få tillhöra den svenska faunan eller ej. Jag ska inte göra någon utvärdering av ämnet men det är uppenbart att det bland vissa människor finns ett varghat som endast bygger på hörsägen och fördomar, skräckhistorier som gått från mun till mun ungefär som när "Krösa-Maja" sätter skräck i Emil & Ida med sina berättelser om varulvar. Däremot så finns det inte lika mycket sägner och myter om björn som det gör om varg. Detta återspeglar sig tydligt i diskussionen när man trots att man upplever nallen som opålitlig och en fara för folk ändå tycker att denne är ganska gullig (då den äter blåbär). Dock har båda dessa två en sak gemensamt och det är, att visst ska dom finnas kvar i vår natur men inte här. Frågan är då bara: vart?
Jag säger som "Pelle på Saltkråkan" att jag tycker att björnar och vargar också ska få leva.
Ska man börja rensa upp i rovdjursstammen så tycker jag att man kan börja med vår egen ras där det finns otyg som är långt mycket farligare och betydligt ondskefullare än björn och varg.

Se upp i backen

Där fick jag för att jag igår lovprisade och upphöjde vår mekaniska familjemedlem till skyarna med div smicker. Nattens ihållande nederbörd resulterade i att vi i morse fick lämna vår arbetshäst hemma och med ett leende (hmmm) på läpparna kliva i 0,002 km nysnö när vi skulle till dagis. Men nej, man ska inte klaga för det är fullt normalt för den här årstiden. Lite senare tänker jag nu när jag är ensam ändå borsta av och ta med mig "RoadWarrior" ut, och tillsammans ska vi nog även om det blir under rodeoliknande förhållanden attackera Edsbyns gator och eventuellt visa att trägen vinner även idag. Yeeehaaa!

100 - Jubileum med presentation av familjens "RoadWarrior"

Då detta är mitt 100:e blogginlägg och lite av ett jubileum så tänkte jag ta tillfället i akt att tillkännage ytterligare en medlem av vår lilla familj. Det är en stor fröjd att få presentera detta lilla allroundmonster som fungerat som fortskaffningsmedel i vått och torrt å underlättat framkomligheten och förkortat restiden för både mig och min son. Detta multifordon är en familjeanpassad dragbike, en långmilare som dessutom ligger i tiden då den är miljöanpassad. Det är väl inget man spräcker ljudvallen med men har vi någon gång riktigt bråttom så är det nära på att asfalten rullar upp sig i efterdyningarna. För den lite mer teknikintresserade läsaren kan jag nämna att på framgaffeln(vilket är original) så sitter det ett 29" däck som för att minska friktionen är vad man kallar slicks. Detta kompenseras med att den bakre svålen som också är 29" har ett kraftigare mönsterdjup. Att sen tingesten saknar belysning (åtgärdat med ett enklare kabelbrott) beror helt enkelt på att fordonet i fråga kräver nog så mycket energi att framföras så därför har strålkastarfunktionen fått stryka på foten. Nu är väl inte det här något fordon som jag rekommenderar för allmänheten då det krävs mycket goda föraregenskaper att tygla denna best, speciellt i vintertid. Jag lägger ut en bild, så håll till godo med detta ögongodis. Jag bör väl även påpeka att detta är en custommodell och den är i dagsläget inte till salu.

Inlägg nr:99

Idag står det att läsa i Aftonbladet att Christer Sjögren håller tyst och även att han fortsätter att tiga så jag vill ju bara säga det att det beskedet kommer inte en dag för tidigt och man får väl hoppas att den tystnaden håller i sig även i framtiden. Vad egentligen artikeln handlade om vet jag inte då jag inte vågade läsa längre då risken att min positiva tolkning av artikelns första rader då skulle rinna ut i sanden och endast göra mig besviken. Så jag säger bara: stå på dig Christer, tiga är guld även om du med dina dängor har fått skivor i detta material att pryda dina väggar med. Ja, jag vet att detta saknar substans och att jag bara använt mig av artikeln för att få underlag till att skriva en del "dynga" men det är jag av allt att döma inte ensam om.
När vi ändå är inne på nyheter så kan jag nämna ännu en även om den är 12 timmar gammal vid det här laget. Som bosatt i Byyn och med risk för att jag ska låta intresserad av bandy så vann igår Edsbyn över Gripen med 13-2 !! Säga vad man vill men Edsbyn utan bandyn är att jämföra med vad Sverige skulle vara utan Norrland.Utan resurser och utan tillgångar, med andra ord ingenting. Nu ska jag ge mig av ut i snövädret för att söka finna underlag till nästa inlägg som för övrigt blir det 100:e.

Svåridentifierad Julglädje

Någon kanske såg de rörliga bilderna från grabbens julfest som jag hade med här på bloggen för ett par dagar sen. Samma bilder la jag också ut på YouTube vilket redan har väckt en del reaktioner från som jag förstår oroliga föräldrar. Jag har nu gjort lite research och kommit fram till att det är helt och hållet upp till mig själv om jag väljer att publicerade detta och jag har därför inte gjort något fel i lagens mening. Jag förstår att föräldrar kan känna viss oro för att deras barn ska exponeras med bild på nätet men bilderna har inte den kvalitén att någon annan än deras föräldrar skulle kunna känna igen sina barn.Dessutom är bilderna tagna på sådant avstånd att risken att känna igen någon torde vara minimal. Om det gör någon lugnare så har jag för att minska risken för lokalisering och identifiering redigerat i övertexterna till inslagen. Med dom orden säger vi Go kväll och stänger butiken för idag.

90 kilo Kändis

Har läst lite morgonnyheter i div. tidningar och har med det kommit fram till att det idag inte är speciellt synd om mig. Vi riktar istället blickarna mot det förlovade landet på andra sidan Atlanten där det finns människor med betydligt svårare problem. Stackars Oprah Winfrey har gått upp i vikt igen vilket har lett till att stjärnan nu skäms och är så arg på sig själv.Enligt en kvällstidning som ganska ofta har en förmåga att tänja på sanningen så väger celibriteten nu 90 kilo.Vidare har världens mest kända viktpendlare förkrossad berättat att hon återfallit i en ohälsosam livsstil och nu är mycket oroad för vilken klänning hon ska ta på sig vid Barack Obamas installationsfest om en månad. Det är med tragik i hjärtat jag tar del av dessa uppgifter och detta har ännu en gång fått mig att förstå att jag ska vara tacksam över att vara så lyckligt lottad och inte behöva tampas med problem och motgångar av den här dimensionen.

Ömsom Politik Ömsom Vetenskap

Tänkte sticka emellan med ett litet inlägg innan jag förkovrar mig vidare i mina studier om EU och FN. Har suttit här och ritat ner 6!! sidor som är tänkt att skickas till min läromästare för granskning och som förhoppningsvis leder till ett godkännande. Man efterfrågar ju egna åsikter och det är ett stort plus med kritik. Om man nu ska gå efter dessa kriterier så borde jag bli mer än väl godkänd den här gången för maken till kritisk granskning det trodde jag själv inte att jag var kapabel till. Det är så där med mig att jag är grymt trögstartad men får jag bara lite bränsle så kan det barka iväg rejält som det gjorde i det här fallet då jag inte har vart speciellt snäll mot de supermakter som har vetorätt i FN, jag fick nästan behärska mig i slutpläderingen så att inte min redovisning skulle ta formen utav att vara ett hatbrev. Man blir ju bara så förbannad så fort man gnuggar lite på den politiska ytan.Nog om detta. I övrigt har det väl inte hänt så speciellt mycket idag förutom att jag läste i tidningen att en kärring på 70 bast hemmahörande i Indien hade fött sitt första barn.Det fick mig bara att undra om hon hade tänkt att skaffa sig flera lite senare i livet. Den unga damen ifråga hade blivit befruktad på konstgjord väg vilket jag inte alls har så svårt att förstå så nu kan hon ägna resten av sin ungdom till att söka hitta en blivande fader till barnets syskon. Länge leve vetenskapen!

Arbetsplats med obehaglig doft

I dag har jag tillbringat 2 hela timmar på kommunkontoret och inbillar mig därför att jag har fått en viss kännedom om hur det känns att som man säger vända på papper dagarna i ända. Visserligen så hade jag själv sökt mig dit för att få lite hjälp och assistans med det pappers-göra som i slutändan är tänkt att gagna mina egna intressen men det gör inte att jag lättare förstår mig på de som sysslar med detta dagligen. Jo det gör jag nog för egentligen så är det väl bara så att fast vi människor är så väldigt lika så är vi samtidigt så väldigt olika vad gäller läggningar och intressen. Somliga älskar väl ljudet av kopiatorns repeateraktiga malande under tiden som den spottar ur sig blanketter medans andra har en omättlig hunger av att kalkylera på matematiska problem och räkenskaper. Vissa vill väl bara visa att här är det minsann jag som bestämmer medans andra finner tillfredsställelse i att göra en djupdykning i och utreda andra människors livssituation. Sammanfattningsvis så tror jag nog att detta om det sköts på rätt sätt är en nödvändighet i vårt samhälle men det är en detalj som jag hur än jag försöker inte kan bortse ifrån. Det är den krypande känslan av att detta är en arbetsplats fylld av förmynderi, rövslickare och översittarfasoner och den kombinationen får mig att tänka på att det är väl precis så som makt luktar.

Hejsan Hoppsan Fallerallera

När jag ändå håller på att pynta bloggen med lite rörliga bilder så tänker jag ta med ännu ett alster. Det behövdes definitivt ingen omröstning då alla verkade vara fullkomligt överens om att när julen kommer så ska varenda unge vara glad.

PepperCake-Fever

Sådär, då var årets julfest överstökad och den blev inte alls så blöt som jag tidigare trodde.Kanske hade det att göra med bensodiazepinerna som kylde ner mitt annars så blödiga hjärta. Grabben har i alla fall fått göra sitt efterlängtade scenframträdande så förhoppningsvis så kommer pepparkakefebern nu att lägga sig lite. Bildkvalitén är kanske inte den bästa men här är några färska livebilder från dagens bejublade julkalas så håll till godo.
(BTW så vet jag att pepparkaka heter gingerbread cookie på engelska men jag tyckte att den här varianten lät lite krispigare och var mer rock'n roll a la Edsbyn).

Om ½ timme börjar det

Skriver någon rad innan vi ger oss av på förskolans "julfest" Liam och jag. Grabben var smått förvånad idag när han fick se sin far iförd skjorta och ett par byxor som jag haft i mina gömmor.Jag har fått motta så fina komplimanger och han tyckte att hans pappa var sååå stilig så det tackar vi honom för. Nu ska vi bara ta på oss våra ytterplagg sen bär det av ut i folkvimlet, det här är verkligen ett spel inför gallerian.....tycker då jag då förstås. Jag återkommer med största säkerhet med en summering och utvärderingsrapport lite senare.

Lite förberedelser

Sådär, då har vi badat, duschat, rakat och förberett oss Liam & jag för i morgon bitti bär det av till pingstkörkan på 11-gudstjänst där även "Notens förskola" ska ha julfest med sång och musik. Äntligen, kan man ju tycka, så grabben får ge utlopp för sina pepparkaksgubbekänslor som de som har läst mina tidigare inlägg säkert har hört talas om ur olika perspektiv. Som vanligt lär det väl bli en blöt historia då jag brukar ha svårt att hålla tårarna tillbaka när man ser hur barnen klämmer i med den äkta glädje som inte kan komma någon annanstans ifrån än ett oskyldigt barnasinne och ett obefläckat hjärta. I år är det dessutom lite extra förväntansfullt då jag har fått lite förhandsinformation som säger att just min lilla pojke ska ingå i en trio som är tänkt att göra ett alldeles eget solonummer - fantastiskt (gissa om jag tror att det är tre pepparkaksgubbar). Sen har jag också en liten kom i håg - lista inför morgondagen (vilken inte ska förknippas med några politiska åsikter) som jag valt att benämna BSS.

- BATTERIER - Bränsle till min numer digitala Kamera

- SKJORTA - Klädesplagg att användas vid festligare tillfällen

- SOBRIL - Preparat till för att dämpa socialfobisk karaktär vid folksamling

Inga svårigheter att göda den kalven

Okej att jag var lite sen men när jag kom upp till högkvarteret (vändplatsen) idag så var där inte en käft, jo Kajsa då förstås som precis hade anlänt. Ytterdörren var låst men det hade ju sin naturliga förklaring då det var känt att det på byn fanns ett asocialt långhårigt kringstrykande objekt vars enda syfte är att med hjälp av uppsökande verksamhet och dörrknackning tränga sig in och ställa till förtret för andra människor. Om jag inte missuppfattade informationen jag fick vid ett senare tillfälle (gud förbjuder) så hade vederbörande blivit förpassad till karantän senare under dagen vilket sannolikt kommer att bringa julefrid till vissa som annars skulle ha levt under hotbilden att bli uppsökt av detta störande element. Nu har jag väl gjort ett smärre personligt påhopp men det skiter jag fullständigt i för det här gav mig sådan energi att skriva då bara jag tänker på personen i fråga får så dåliga vibbar och blir så förbannad. Jag finner det också besynnerligt hur de sociala myndigheterna oavbrutet kan göda detta hopplösa fall med ekonomiska medel samtidigt som man med andra klienter ställer krav som om de inte följs mynnar ut i att man i stället får en rekvisition som endast tillåter inköp av mat för att överleva.
Detta fenomen är känt bland många av vår lilla kommuns invånare och har genom åren fått en vrede att börja växa inombords inte bara på mig utan även på många andra. Tiden läker inga sår - den gör bara såret mer infekterat.Jag har själv vart i kontakt med som man säger vanliga hederliga skattebetalare som för att få rådgivning eller hjälp att lösa ett tillfälligt ekonomiskt problem tagit kontakt med de sociala men då bryskt blivit avsnästa samtidigt som vissa verkar kunna bete sig hur som helst och bara anser sig ska ha och dessutom också får det. Det är sånt här som gör "vanligt" hederligt folk förbannade.

Rödluva eller bara orakad korkad farbror

Julen är räddad. Igår blev jag uppringd av en bekant som undrade om vi möjligtvis ville tillbringa julafton tillsammans med dennes familj med både julmiddag och julklappsutdelning inkluderat. Självklart var jag inte sen att tacka ja då jag numer känner att det är av stor vikt för pojken att i sällskap med andra barn få sig en "barndoms jul" med tomte och allt vad det innebär.Med det beskedet känner jag mig betydligt lättare i mitt annars så nedtyngda julesinne. Så då återstår det bara att plocka fram kontokortet och ge sig ut i julhandeln för den där tomten som kommer vartenda år verkar minsann inte göra några utlägg ifrån sin egen plånbok. Personligen så står jag fast vid min uppfattning att jultomten faktiskt är död. Visserligen så dök den där orakade farbrorn upp även i fjol men jag fattade genast misstanke om dennes äkthet. Då jag själv har för vana att allt som oftast bära maskering för att skyla min egen personlighet tyckte jag mig därför någonstans kunna genomskåda den förklädnad som var tänkt att skydda den person som fanns bakom masken från att röja sin identitet. Hursomhelst så har man nu ett problem mindre och med det ska jag kasta mig ut i vardagen där jag förhoppningsvis kommer att hitta nya idéer och uppslag att pryda min blog med.

Jag vill börja med att tacka Christer för utan......osv

Ja hej på mig å en rikti go morgon. Nä, jag är inte tröttare idag än vanligt även om jag när det är som vanligt är ganska trött. Nu har jag i stället börjat oroa mig för hur och om jag ska orka ta mig igenom den här månaden och samtidigt hålla god min och försöka vara så övertygande som möjligt att det här med julen är något alldeles underbart.Jag vet inte men jag blir alldeles klen när jag hör den julmusik som spelas överallt och ser hur det pyntas och förbereds. Grabben har helt fastnat på tanken att han är en pepparkaksgubbe med några få avbrott för att vara tomte.Jag vet väl att det är barnens jul så det är väl det som stärker mig i kampen att stå ut även i år.Det känns som att jag bara vill fly, fly långt bort härifrån, konvertera till islam och ta en taxi till Fågelsjö. Problemet är bara det att jag inte vet vad jag ska konvertera ifrån nu när jag uppenbarligen har startat någon slags mental bojkott och helst vill glömma att Krister från Nasaret fyller 2000+8 år. Nä nu tänker vi på nå annat!
Det har faktiskt redan hänt en del positiva saker idag trots att vi ännu är ganska så tidig i ottan. Festival-Christer Björkman ringde redan vid åttasnåret i morse(vete f**n hur han fått tag på mitt nummer) för att meddela att jag just har blivit utsedd till årets bubblare i dennes spektakulära Tv-jippo. Det är tänkt att jag tillsammans med Cyndee Peters ska göra en duett.Melodin vi ska framföra är en kärleksballad skriven av Nicklas Strömstedt och heter "Dä ä sa re dryper"(översättning saknas). Det här var ett mycket glädjande besked för mig som har gjort att jag nu förhoppningsvis äntligen har nått fram till det stora lyft jag förtjänar.

I nattmössan

För att ingen ska behöva gå och lägga sig olycklig i kväll så skriver jag väl trots att timmen är sen några rader i syfte att förebygga att någon får mardrömmar eller vanföreställningar om vilka konsekvenser det skulle kunna få om mitt VaCuum plötsligt en dag inte skulle finnas att tillgå.
Den egentliga anledningen till att jag väljer att sitta här och skriva istället för att gå och lägga mig som jag borde är den att jag då även i morgon har något att orda om så bli inte förvånad om jag i mitt nästa inlägg beklagar mig för hur trött jag är. Till dig som ännu inte läst dom 8 första inledande raderna i inlägget vill jag bara säga att det behöver du inte göra heller för dom skrevs när undertecknad var i ett sådant tillstånd som man vanligtvis brukar tillbringa i sängen.Vad jag försöker förmedla är att jag just nu är så trött så nu stänger vi kiosken för i dag.(Vad gör man väl inte för sina anhängare)
Gonatt

"Svart Blogg"

Det blev en liten sovmorgon idag så nu sitter jag här på uppvaket alltmedan Eldkvarn förmedlar en "Blues för Bodil Malmsten". Ska strax svinga mig in i duschen för att så småningom göra mig redo att än en gång ge mig ut i den rikliga nederbörden.Nu kanske nån tror att jag har en himla massa förmåner och det kanske jag har för även idag bjuds det på lunch uppe vid "Avlegade Pundares Hotell", nä det där var kanske lite dumt sagt då verksamheten snart är tänkt att övergå i kommunal regi men jag blir ibland så glad i rätten att utnyttja det fria ordet. Sådär! Då tappade jag min internetanslutning också så det innebär väl att inlägget går förlorat men det var väl ingen större förlust kan jag tänka mig då det ändå saknade någon nämnvärd form av betydelse. Det är ju även ett sammanträffande att Eldkvarn precis har hunnit fram till låten "Svart Blogg" kan man tycka.

La musica

Idag har jag förstått att det med lite viljestyrka och beslutsamhet går att råda åtminstone någorlunda bot på den tristess jag upplever mig ha hamnat i. Tristess upplevs vid avsaknad av stimulans och antagligen så blir jag inte längre tillräckligt stimulerad av att tillbringa större delen av mina dagar uppe vid ändstationen på Edsbyns södra torg. Därför så samlade jag idag ihop mina krafter,tog mod till mig,svingade mig upp på min blå damcykel och sågs sen trampa iväg genom snövädret för att försvinna bort vid horisonten i skuggorna av den rika nederbörden.(Oh gud så poetiskt:) Jag kom hem och där öppnades sen livets portar i form av musik och ännu mer musik.Jag hade nästan glömt bort hur härligt det är med musik.Det är ju skrämande hur lätt man kan utveckla en vardaglig företeelse till att bli en så dålig vana att man närmast kan betrakta det som ett tvångsbeteende. Därmed har jag åter igen blivit varse om att lagom är bäst och att det finns en hel del att berika sina dagar med, som musik tex. som är en aldrig sinande källa och som dessutom har en unik förmåga att kunna stimulera i vilket sinnelag man än befinner sig i. Denna dagens stora insikt har fått mig att åter känna att det finns hopp om en morgondag samt har det också inneburit ett förträffligt tillfälle att åter igen blåsa liv i och än en gång ge "vardagslunken" ett ansikte.

Infekterat med inslag av dimma

Jag bugar det djupaste och säger god morgon inför min klagomur som alltid finns till hands när jag behöver dig.(Om inte Telia har problem med uppkopplingen förstås).
Vi inleder den här dagen med en smula gnäll och vi kan börja med att idag är vi bara så trött så trött.Det kompletteras med att jag utöver det har en sjungande huvudvärk och dessutom en knepig variant av förkylning som gjort att jag i natt tidvis haft svårt att andas. Detta har fått mig att ligga vaken och ha de mest konstigaste tankar om vilka lungsjukdomar jag eventuellt hade drabbats av på grund av rökning då förstås. Allt detta avhjälptes i morse med hjälp av lite näsdroppar och sen kunde jag överbrygga infektionssmaken jag hade i munnen med hjälp av en kopp kaffe med tillhörande morgoncig.(Usch vad vidrigt, jag måste sluta röka innan någon annan gör det åt mig). Nu har det här jämmerfyllda avsnittet gjort att gnistan till att också skriva om det positiva som faktiskt väntar idag plötsligt avtog. Hur som helst så ska i alla fall Maj-Britt bjuda oss besökare av "Vändplatsen" på mat idag och det blir ett uppskattat inslag i den här dagen som fö. ser ut som om att Edsbyn ligger helt inbäddat i tung dis och dimma.

Är det min tur nu?

Fastän den här dagen har känts jättelång så har den inte vart speciellt händelserik.Börjar nästan tro att det kan ha att göra med att man själv inte gör nämnvärt mycket för att berika sin dag med händelser och vad som värre är, är att jag vet att det är just så det ligger till. Om man gjorde något meningsfullt under dagarna så kunde man ju ha vilka möjligheter som helst att styra upp dagen till att bli i stort sett hur händelserik som helst.Vad ska man nu dra för slutsatser av det här?
Antag att jag har tröttnat på mitt vardagliga mönster som jag trots att det har en väl inarbetad och rutinmässig struktur inte finner vidare betydelsefullt. Kanske börjar jag bli mogen att ta ytterligare ett steg i livet för att göra något meningsfullt. Kanske är tiden inne då det är dags att fatta ett beslut om ökat ansvarstagande.Kanske är det just nu jag måste välja om jag ska ta det där klivet alternativt riskera att fastna än djupare i en vardag som suger. Hur vet jag om det är just nu jag måste fatta det där avgörande beslutet? Hur vet jag om det kommer fler tillfällen att ta klivet? Är det nu eller aldrig jag måste ta det där steget?
Det kan man aldrig veta....eller?
Jag tror mig veta vad jag behöver. Jag behöver en kick och hur får man nu en sådan om man ska hålla sig till vad som är acceptabelt inom samhällets ramar? Jo, man gör helt enkelt något för en annan människa som denne tycker är betydelsefullt.Detta leder i sin tur till att man känner sig tillfreds med sig själv för att ha uträttat något av värde för någon annan.
Då kan man ju bara fråga sig om det här är att utnyttja andra för sitt eget välbefinnande.
Om så är fallet så tänker jag inte gå vidare utan välja att även fortsättningsvis med hjälp av ålning medelst hasning kravla mig fram i vardagens tristess.

Julkalender köpes (max 1500 kr)

Sådär, då är nedräkningen igång med lucköppning för grabben och knut i magen för pappsen men om sisådär 25 dar är det över och förhoppningsvis har man inte under den tiden hunnit utveckla någe magsår. Igår straffade sig min lilla egenhet att alltid vara ute i sista stund då jag skulle köpa Sveriges Radios julkalender med beskedet att den var slutsåld så för att inte pojken ska drabbas av sin fars alltför sena agerande så får jag helt enkelt viga den här dagen åt att jaga runt efter en julkalender och hoppas att jag finner vad jag söker.