lördag 27 december 2008

"En liten konstnär"

Usch! Jag hatar att behöva bli arg på lillen men igår hände något som fick mig att gå i taket och det rejält. Det var strax före läggdags och jag går in i grabbens rum för att plocka upp lite saker som ligger utspridda på golvet och då får jag se det. Pojken har ritat på väggarna och då menar jag inte ett litet streck eller så, nej, här handlade det om kvadratmeter stora konstverk på flera av väggarna med både blyerts och tusch. Jag kände hur besvikelsen och aggressionen bara rann över mig och pappa blev så arg att han i raseri skickade sin ögonsten i säng utan att läsa någon gonattsaga för honom. Lite senare när upphetsningen liksom börjar lägga sig så kommer då skuldkänslorna på besök. Även om man inte har använt fysiskt våld så förstår man ju att grabben blir rädd när pappa blir så förbannad och gormar och skriker men ibland så måste man väl få bli arg, eller...? Hursomhelst så kommer pojken idag fram till mig och säger att:"nu glömmer vi bort det där pappa" och går vidare. I den situationen är det väl bara att inse att pojken har rätt och det återstår då bara för pappa att åter rikta in sig i ledet. Vad är väl egentligen en vägg eller två? -Jo, inget annat än en världslig sak som för en stund var en själslig sak för en förkrossad pappa.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Tror inte han gör om det hysset mer i alla fall. Av mina 4 barn har endast en av dem ritat på väggen. Det var samma dag vi precis hade tapetserat vardagsrummet med ny vit strukturtapet i början av -90 talet.

Med blå spritpenna kan tilläggas....

Det vara bara att ta fram burken med vitfärg det...

Sleeping Cell sa...

Eller så ringer jag "Lilja" på AEFAB å ber han komma hit å lära pöjken veta hut.

Anonym sa...

Ja gör det du... hälsa från mig.. har gått 11 år i skolan med honom jag den stackarn...he he he... Fast i gymnasiet kallade vi honom för Styx, jag och Marie. För han skrev alltid Styx på våra sudd....