fredag 19 december 2008

Varför Jul ?

Som någon säkert redan har märkt så har jag vid ett flertal tillfällen på ett mer eller mindre ironiskt sätt anamat en del av de mindre bra sidor som hör julen till. Det jag nu har uppmärksammat och som ligger till grund för detta inlägg saknar däremot susningen av ironi.
Det är nämligen så att jag har en bakgrund kantad av missbruk i olika former men idag efter bästa förmåga försöker hålla mig strikt och leva upp till vad som är tjänligt inom samhällets ramar. Jag har även ett flertal vänner och kamrater som på olika sätt arbetat sig upp och mot alla odds försöker skapa sig en dräglig tillvaro med ett liv värt att leva. Det är just här som jag åter igen får en anledning till att betrakta julen ur en negativ synvinkel och bara ställa mig frågan, varför jul? Jag vet vad jag pratar om när jag säger att julen är synonymt med återfall och det är med sorg i hjärtat man ser hur flera av ens kamrater som klättrat så många pinnar på livets stege plötsligt bara faller tillbaka. Man brukar säga att "man inte ska ropa hej försen man är över bäcken" och det gäller i allra högsta grad när man ska bryta med sitt tidigare leverne för det är ett livslångt projekt som innebär att man ska vara väldigt försiktig med att sätta sig på höga hästar. Med detta vill jag säga att jag på intet vis anser mig vara bättre än nån annan bara för att jag den här gången av olika anledningar var bland en av de som inte var utvalda att falla tillbaka. Nu tar ju inte livet slut för det här då detta bara är en del i den livslånga processen att lära sig tygla de starka krafter som ligger bakom och ständigt utsätter sitt offer för prövningar i förmågan att kunna behärska sig själv. Av egen erfarenhet så har jag under resans gång upptäckt att Tid = Distans men glöm för den skull inte bort att: "ur led är Tiden".

3 kommentarer:

Anonym sa...

Håller med dig.
Ibland kan man bli så frustrerad för hur mycket du än försöker ta dig upp så kan och blir du motarbetad.Det vet jag av personlig erfarenhet.
dina gamla misstag glöms inte bort,nä du får sota för dom för resten av ditt liv.Så de som säger att det går,vet absolut ingenting och har inte varit i den sitsen.

Anonym sa...

Jag kan bara säga att jag är djupt imponerad av dig och andra som klarar av att streta mot begär, gamla invanda mönster och tryck från "gamla bekanta", i samma andetag vill jag säga att jag inte dömer de som inte klarar av trycket utan faller tillbaka. Som du säger är det en livslång process och det är bara att kämpa på. Ett steg fram och två tillbaka vänds med envishet och tålamod till två framåt och ett tillbaka!

Anonym sa...

Ur led är tiden: ve! att jag är den som föddes att den vrida rätt igen.