
I dag är det visst 40 år sen mänskligheten med en bemannad farkost lyckades landa på en annan himlakropp och Neil Armstrong blev den förste som satte sin fot på månen. Även om det finns konspirationsteorier om att så inte var fallet så väljer jag att tro på USA:s seger i den då pågående rymdkapplöpningen. Jag var vid den tidpunkten knappt 9 år fyllda och jag kan inte säga att jag minns månlandningen men däremot så minns jag hur vi satt hos en kompis och följde återkomsten när astronauterna landade med en kapsel i havet - det var stort.
I dag tycker man inte att det var så märkvärdigt och jag tycker det är mer storslaget att det är snart 5 år sen jag själv började fälla ut landningsstället och så sakteliga började gå in för landning efter en längre tids behaglig vistelse i mitt eget oändligt skruvade space. Landningen gick ju i varje fall bra och likt en astronaut så är det sällan man får göra samma resa igen och man får finna sig i att stå kvar med båda fötterna på jorden.
Under tiden som jag skrivit det här ser det tyvärr lite ljusare ut på utsidan så jag lär nog inte komma undan besöket hos den lokale ICA-handlaren.
1 kommentar:
KOLLA HÄR, obestridliga bevis för månbluffen:
http://blogg.aftonbladet.se/snilleblixten/2009/09/manbluffen-1969-1972-obestridliga-bevis-for-nasa-s-mankonspiration-dokument-och-video-analyser
Snacka om att NASA fejkade "månlandningarna"...
Skicka en kommentar