Utbränd eller...?

Hur vet man om man är utbränd?
Är det som med förälskelse att det känner man bara?

Om så är fallet så är jag tämligen övertygad om att jag drabbats av utbrändhet. Visserligen så tror jag att jag har en tendens att lättare känna mig utbränd än att känna mig förälskad.
Kanske inte så konstigt egentligen då jag tycker mig ha all anledning att känna mig utbränd men inte mycket eller ingen anledning alls att känna mig förälskad.

Kan man ha en dubbeldiagnos i det här fallet dvs. kan man vara både utbränd och förälskad samtidigt?
Båda dessa är ju oftast av övergående natur även om det i vissa fall har en lång tillfriskningsprocess.

Vilket är att föredra av att vara utbränd eller förälskad?

Dum fråga tycker nog dom flesta men det tycker inte jag.

En sak har båda dessa gemensamt: "SMÄRTA"